Vi människor ser olika på allt möjligt men om ni tittar på detta glas då kan ni se det som till hälften fyllt eller till hälften tomt

Beroende på hur ni ser detta glas säger väldigt mycket om er personlighet

En pessimist ser glaset som till hälften tomt medan en optimist ser glaset som till hälften fyllt

Sedan har vi en grupp människor som varken ser glaset som till hälften tomt eller fyllt dessa människor är varken pssimister eller optimister

När jag tittar på detta glas så bryr jag mig inte om ifall det är till hälften tomt eller fyllt. Men tidigare hade jag sagt att glaset är till hälften fyllt för att jag var optimist

Men för mig känns det nu som om jag var i ett limbo

Men vad är då de utlösande faktorerna att man slutar vara både optimist eller pessimist och det känns som att man var i ett limbo?

För min del har det till stor del berott på flera olika faktorer som till exempel min cancersjukdom att jag har GAD generellt ångestsyndrom och depressioner att jag har drabbats av Chemobrain och psykosocial funktionsnedsättning

Men också till stor del på grund av myndighetsstrul

Vem av oss blir inte frustrerad när myndigheter som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och A-kassan strular och man helt plötsligt står där utan ersättning och kan inte betala sina räkningar?

Och hur har dessa myndigheter tänkt sig att vi människor som inte mår bra psykiskt och fysiskt ska ha ork att överklaga deras idiotiska beslut?

Men det är väl det myndigheter förväntar sig att man inte ska ha ork att överklaga och således vara maktlös mot dem

Jag har tack och lov fortfarande lite ork kvar så att jag kan hjälpa min hustru mot Försäkringskassans totalt idiotiska beslut men förr eller senare kommer min ork att ta slut och vem ska då överklaga idiotiska beslut?