Jag minns april 2019 när jag blev gul och min hustru påpekade det men jag kunde inte se det själv. Det krävdes att både min hustru och dotter sa till mig att uppsöka läkare

Så jag uppsökte min läkare och fick en remiss till akutmottagningen i Helsingborg

Väl på plats på akutmottagningen så gick det undan. Det kom en sköterska och tog blodprover och jag fick sätta mig i ett undersökningsrum och vänta på läkare

Läkare kom rätt så snabbt och jag blev inlagd på kirurgen

Sedan blev det fler blodprover, röntgen, ultraljud och man körde beten slang för att kolla. Tacksamt nog så Sövde de mig innan de körde ner slangen

Allt detta under tre dagar. Jag mådde inte dåligt och kände mig inte sjuk

Efter att de hade kört ner slangen så kom det en läkare och berättade att de hade funnit en massa på gallgången och att de hade tagit en biopsi och satt in en stent så att jag slapp vara gul

Kan säga att inledningsvis trodde de att jag hade fått gallsten men efter att de hade kört ner slangen så var de osäkra på vad denna massa var men de misstänkte att det var cancer

I vilket fall som helst så skulle vi avvakta vad biopsin skulle visa och jag fick åka hem

Sen blev det åka av. Jag kallades till kirurgin i Lund och man berättade först att de misstänkte att det var pankreascancer och att de skulle genomföra en Whipple operation och de förklarade vad det innebar. Vidare så skulle onkologen ta över efter operation och jag skulle få cellgiftsbehandling

Efter operation gick jag veta att operationen hade gått bra men att det hade tillstött komplikationer och jag hade nästan dött på uppvaket

Tre veckor på kirurgen i Lund och sen hem med kraftiga smärtor och man ska påbörja en cellgiftsbehandling jag kan säga att det var inte roligt

Väl hemma så kommer man i ett kaos. Helsingborgshem bygger två nya fastigheter och det är oväsen hela tiden och det flyger in byggdamm och skitar ner hela lägenheten

Jag är psykiskt och fysiskt helt utmattad och jag kan inte sova på nätterna och under dagen med allt buller blir det omöjligt

Så vi börjar sökandet efter en ny bostad och vi hittar vår nuvarande bostad. Vi förälskar oss bägge i lägenheten och vi tycker att den är jättefin. Vindsvåning och helt tyst inomhus.

Vi blir erbjudna denna lägenhet och vi tar den. Det enda tråkiga var att Helsingborgshem skulle renovera och fixa lägenheten medan vi bor i den

Men nu kan jag äntligen sova i lugn och ro. Jag börjar må bättre och jag börjar gå ut och gå långa promenader med vovven och för mig själv

Då mådde jag bra även psykiskt även om jag inte är en storstadsmänniska så reagerade jag inte så mycket på omgivningen och alla höga ljud och störningar

Men med tiden och det faktum att jag har begränsad tid kvar att leva så blev jag allt mer känslig för omgivningen och alla dessa höga ljud och störningar. Det kulminerade för några månader sedan när jag fick ångest, oro, kallsvettningar och illamående när jag gick ut med Alfred

Nu mår jag psykiskt och fysiskt skitdåligt och jag vill helst inte gå ut men är tvungen för att min lilla kille Alfred måste gå ut.

Jag kan inte längre bo kvar här och om jag inte hittar något annat boende snart så är risken stor att jag isolerar mig från allt