Jag började få panikångest 2016 men jag förstod inte vad det var och jag led i tysthet eftersom jag inte ville prata om det

Sommaren 2017 var vi i Kroatien på semester och jag mådde inte bra men upptäckte att när jag drack alkohol då mådde jag bättre

Jag tog mig igenom semestern och på väg hem mådde jag skit

Väl hemma blev det värre och värre jag ville dö och tänkte mycket på självmord

Jag åkte skytteltrafik mellan hemmet och sjukhuset

På akutmottagningen fick jag inte mycket hjälp men till sist sa en sköterska på akutmottagningen att jag borde gå över till psykakuten

Ha i åtanke att jag visste inte vad som var fel med mig

På psykakuten fick jag till en början ingen hjälp utan de hänvisade mig till akutmottagningen

Så där gick jag fram och tillbaka flera gånger

Till sist orkade jag inte mer och planerade att ta mitt liv

Men min hustru tvingade mig till psykakuten och där fick jag äntligen träffa en läkare som insåg direkt vad som var fel med mig och skrev in mig på psyk avdelningen så att jag skulle få hjälp och behandling

Detta var någon gång på hösten 2017 och i under flera månader var det flertalet återbesök på psyk avdelningen

Sommaren 2018 var jag återigen inlagd på psykavdelningen och jag satt där en dag vid ett vägskäl att ta livet av mig eller kämpa och ta mig ur denna onda spiral

Jag hade fått höra att promenader hjälpte mot ångest så jag tog på mig mina skor och började promenera runt området där jag låg inne

Detta var det värsta jag varit med om

Jag kräktes vart 10 meter jag svettades kraftigt jag fick ont i hela kroppen och alla mina sinnen skrek stopp

Men jag vägrade att stanna utan fortsatte gå

Efter denna första promenad kändes det lite bättre i skallen

Så jag fortsatte att promenera varje dag

När jag skrevs ut från avdelningen och kom hem började jag att gå långpromenader och det var till en början jättejobbigt jag kräktes och svettades och hela kroppen skrek

Men för varje dag som gick blev det bättre och efter drygt en vecka så slutade jag kräkas och kroppen skrek inte längre men jag svettades

Så en solig dag i juni månad 2018 valde jag rätt väg och har sedan dess haft minimala problem med min ångest

Inte ens 2019 i april när jag fick veta att jag har cancer hade jag inga problem med min ångest

Jag är ute och går dagligen ibland långa promenader och ibland korta promenader men jag ger mig ut oavsett det är sol, regn eller snö

Det enda problemet jag har nu är att mina walking skor slits ut ofta de brukar i bästa fall hålla 9-12 månader beroende på kvaliteten på skorna

Sulan slits helt enkelt bort

Jag köper bara vattentäta skor eftersom jag vill kunna använda dem höst och vinter

De senaste åren har jag köpt alla mina walking skor hos Stadium Outlet i Helsingborg men då bara när de haft kampanjer och min ekonomi har tillåtit det

Jag skulle behöva köpa nya promenadskor eftersom de jag har är på boomen och jag har hittat ett par fina på Stadium Outlet i Helsingborg men de kostar 799 kronor och min ekonomi tillåter inte att jag köper dem

Har jag tur så kanske de sänker priset ytterligare och också att de finns kvar i slutet av december när jag får min sjukersättning