Var ska man börja?
Jag föddes i Zemun dåvarande Jugoslavien den 17 februari 1965
Jag kom till Sverige januari 1966 bara 11 månader gammal
Min far kom till Sverige några månader tidigare och började arbeta
Vi kom som arbetskraftsinvandrare eftersom Sverige behövde arbetskraft
Vår första bostadsort var Åstorp sedan Kristianstad därefter Helsingborg vidare till Hyllinge och till slut hamnade vi i Bjuv
Min barndom var jobbig jag blev grovt misshandlad av en elak kvinna när jag var fyra år
Hon slog mig med knytnäven i höger sida av huvudet och skadade min synnerv och det är därför jag har glasögon
I låg och mellanstadiet blev jag mobbad i högstadiet tröttnade jag på mobbningen och slog ifrån
Jag gick aldrig på gymnasiet utan jag började jobba när jag var 13
Jag har haft flertalet sjukdomar
I tonåren var jag rebellisk jag krökade och festade
Jag reste varje sommar till min släkt i dåvarande Jugoslavien
De få lyckliga stunderna jag har haft är när min dotter Viktoria föddes när jag träffade min älskade hustru Sandra och när mitt barnbarn My föddes
Kort efter att jag och Sandra gifte oss den 11 augusti 1990 fick jag testikelcancer och det gjorde att vi aldrig fick ett gemensamt barn
Men Sandra har varit en mamma till Viktoria och mormor till My
2015 fick Sandra bröstcancer och det var en jobbig period för oss bägge
Detta ledde till att jag drabbades av panikångest och hösten 2017 blev jag inlagd på psykiatrisk för behandling
Jag kom till ett vägskäl där jag antingen tar livet av mig eller kämpar för att ta mig ur min panikångest
Jag hade fått diagnosen GAD generellt ångestsyndrom och depressioner
Sommaren 2018 bestämde jag mig för att kämpa och jag började gå ut och gå långpromenader i rask takt
I början var det ett helvete jag kräktes vart 10 meter men efter drygt en vecka så blev det bättre och till sist tog jag mig ur min ångest
Jag kommer aldrig att bli av med GAD men jag har lärt mig hantera det
Våren 2019 fick jag veta att jag har cancer det visar sig vara gallvägscancer och jag genomgår en tuff operation en så kallad Whipple
Man tar bort gallblåsan en del av tarmen en del av bukspottkörteln och en del av magsäcken
Sedan sätts jag in på cellgiftsbehandling i kombination med blodförtunnande
Januari 2020 på återbesök hos onkologen i Helsingborg säger läkaren att jag har en prick vid levern och en prick i höger lunga
Jag går på kontroller och tar blodprover vart tredje månad
Sommaren 2021 tycker läkarna att jag ska ha ytterligare en cellgiftsbehandling och det blir en tuff behandling och samtidigt får jag diagnosen obotlig gallvägscancer
Sensommaren 2023 ökar mina cancermarkörer och efter kontroll då upptäcker de en förändring i höger lunga vilket visar sig vara lungcancer
Man gör en operation en så kallad lobektomi och tar bort nedre loben av höger lunga
Sedan sätter man in en cellgiftsbehandling
Nu går jag på kontroller med röntgen och blodprover och tack och lov så ser det bra ut än så länge
Jag klagar inte jag är en positiv optimist jag bestämde mig för att inte låta min cancer definiera vem jag är utan jag valde att kämpa för livet är värdefullt
Men mitt liv har kantats av otur, olyckor och sjukdomar och det känns som att man är fast i ett ekorrhjul
Jag önskar att jag bara en gång i livet kunde få ha tur och att det vände så att man kunde bli lycklig
Hade jag inte haft min hustru min dotter och barnbarn då hade jag inte levt idag
Visst det finns säkert de som har det sämre än jag men det är tyvärr inget jag kan göra åt och jag har faktiskt rätt att vara egoist för det är mitt liv det handlar om
Och i mitt liv ingår min hustru min dotter och mitt barnbarn samt min lilla älskade kille Alfred
Cancerresor 