En dag i taget

Det var ett tag sedan det blev skrivet här, vilket har sina förklaringar. Idag skriver jag, Viktoria, Dragans dotter. Det har hänt mycket sen sist. Inget som är kul att dela med er, men jag vet att pappa vill dela sin resa så nu tar jag över. Natten till söndagen fick min älskade pappa en stroke och en blödning i hjärnan. Det har lett till att han tappat känseln och rörligheten i höger sida, det har även påverkat hans förmåga att kommunicera. Vi befinner oss nu på stroke avdelningen på Helsingborgs lasarett och kämpar för att få hem han. Det kräver mycket planering från alla håll för att få till detta men de gör verkligen sitt bästa för att göra detta möjligt. Dagarna går fort, vi skrattar, gråter och tar vara på tiden tillsammans. Det är verkligen inte så här man önskade att det skulle bli men med kärlek och omtanke gör vi så gott vi kan för att det ska bli så bra som möjligt. Om inte annat så kan jag utan tvekan säga att detta har fört oss alla närmre varann och för min egen del kan jag bara skriva att få ta han om min pappa när han behöver mig som mest har varit en av de mest fina upplevelser jag haft i mitt liv. Det kommer inte uppdateras lika ofta här men jag ska göra så gott jag kan för att fortsätta dela min pappas cancerresa. Tack till alla er följare för allt stöd och att ni tar er tid att läsa allt han skrivit under årens gång!


Jag tar tacksamt emot donationer

Swish: 0702709590

PayPal: @Cancerresor

Sparbanken Skåne: 831395142992139