Jag var ute med Alfred tidigt i morse och det var lugnt och fridfullt fick måttlig ångest men hanterbart. Gick ut med Alfred under förmiddagen och det var en massa oljud och störningar ute fick förhöjd ångest. Var ute med Alfred vid 12:30 och det var alldeles för mycket oväsen och höga ljud jag fick en kraftigare ångest

Detta är mitt liv nu jag är fånge i mitt hem

Psykosocial funktionsnedsättning är en jäkla plåga och allt jag kan göra är att försöka bita ihop och inte flippa ut helt och hållet

Människor förstår inte hur det känns för mig och många fnyser åt det och tror att jag är dum i huvudet men då skulle jag vilja be dem att sätta sig i mina skor en dag och uppleva det jag upplever varje gång jag går ut

Jag vet inte varför jag har drabbats av psykosocial funktionsnedsättning det kan ha att göra med att jag har obotlig cancer och även drabbats av Chemobrain. Det kan också bero på att jag har generaliserat ångestsyndrom GAD och depressioner. Eller så beror det på alla dessa diagnoser.

Allt jag vet är att min boendemiljö får mig att må psykiskt och fysiskt dåligt. Jag är van vid att gå ut och gå långa promenader med Alfred eller för mig själv. Detta för att upprätthålla en god kondition och för att må psykiskt bra

Men nu blir det korta rundor med Alfred och jag är inte ute och går långa promenader för mig själv längre

Detta märker jag genom att jag har mer värk i kroppen. Jag har värk i ryggen, axlarna, lederna och huvudvärk mer än vad jag hade velat. Jag sover dåligt på grund av min värk och att jag inte rör på mig mer

Så hur ska man råda bot på detta?

Det bästa för mig skulle vara att hitta ett nytt boende i ett lugnt och fridfullt område där jag kan gå ut på långa promenader med Alfred men också för mig själv

Men att hitta ett nytt boende är ett helvete i sig själv

Jag har lämnat in intresseanmälan till flertalet fastighetsbolag och jag har även skickat in personliga brev till dem och förklarat min situation men responsen från dem har varit negativ

Jag tänker inte ge upp men för varje dag som går blir det allt svårare att hålla ihop psykiskt och fysiskt