Etikett: acceptans

  • Utsidan visar inte hur någon mår på insidan

    Vi människor är experter på att dölja hur vi egentligen mår men varför är det så? Är det inte bättre att vara ärlig och visa så här mår jag?

    Jag döljde under många år mina känslor och hur jag mådde för jag ville inte att folk skulle tycka synd om mig och det gjorde bara att jag mådde sämre

    Så jag bestämde mig för att sluta gömma mig bakom en falsk mask och vara öppen med mina känslor och hur jag mår

    Och detta gjorde att jag nu mår mycket bättre och att mina närmaste anhöriga och närstående vet hur jag mår. Och faktum är att ingen tycker synd om mig utan accepterar mig som jag är

    Jag har blivit ärlig och jag säger min ärliga mening. Vissa missuppfattar min ärlighet och öppenhet och tror att jag har dolda motiv men när de lär känna mig då inser de att jag bara är ärlig utan några dolda motiv

    Jag tycker att alla människor borde vara uppriktiga och sluta följa sig bakom en falsk mask för ärlighet varar längst och man själv mår mycket bättre av att vara ärlig

    När jag mår dåligt då säger jag det rakt ut och när jag mår bra då säger jag det rakt ut.

    Dragan Klaric

  • Inför det oundvikliga

    Hur förbereder man sig inför det oundvikliga?

    Vi människor är alla olika och när vi ställs inför något svårt då reagerar vi alla olika.

    Vissa accepterar det andra gräver ner sig och kan inte ta till sig det

    När jag fick beskedet att jag har cancer så accepterade jag det med positiv optimism när jag fick beskedet att jag har kronisk cancer då var det samma sak

    Jag såg ingen anledning att gräva ner mig och bli negativ pessimist för det hade varken gagnat mig eller mina anhöriga och närstående

    Jag är praktiskt lagd och tänker logiskt och det har hjälpt mig mycket genom åren

    Jag vet att ju längre tiden går desto närmare kommer jag mot det oundvikliga vilket innebär slutet på min cancerresa så jag har varit praktisk och sett till att ha kontroll över vad som ska ske när jag har lämnat jordelivet

    Oavsett var man befinner sig i sin cancerresa så är det viktigt att se till så att det praktiska är avklarat så att ens anhöriga och närstående vet vad ens sista önskemål är

    Jag förstår att det kan vara väldigt jobbigt och svårt att prata om döden men döden är något oundvikligt och drabbar oss alla, allt man kan göra är att få en god död

    Jag har sagt att jag vill dö hemma i min säng med mina närmaste hos mig. Jag vill inte ha någon dyr och påkostad begravning. Jag vill bli kremerad och att min aska sprids i minneslunden eller ute till havs

    Så mitt råd till alla er där ute som har obotlig cancer är att planera inför hur ni vill ha det så att era närmaste anhöriga och närstående ska slippa ha den svåra uppgiften att göra det

    Dragan Klaric

  • Var din egen talesperson för ingen annan kommer att föra din talan

    Något jag har märkt de senaste åren är att ska man uppnå något då måste man föra din egen talan och vara sin egna talesperson

    Man har sina närmaste som finns och som kämpar tillsammans med en men till syvende och sist så måste man föra sin egen talan

    Man är sin egen lyckans smed sägs det och det ligger mycket sanning i det

    Jag har genom hela min process fört min egen talan och jag försöker föra andras talan det vill säga de som är i samma situation som jag

    Vi har i Sverige haft ett starkt föreningsliv där många föreningar fört sina medlemmars talan och tillvaratagit medlemmarnas intressen men under många år har det blivit alldeles för politiskt korrekt och då står vi där ensamma

    Jag menar inte att alla patientorganisationer är dåliga men väldigt många av dem är det för att inte längre tar tillvara medlemmarnas intressen

    Jag bildade förening av Cancerresor mest för att kunna föra cancerdrabbades och deras anhöriga och närståendes talan mot byråkratin och den havererade sjukvården och min förhoppning är att Cancerresor ska kunna utvecklas och finnas kvar när jag inte längre finns kvar

    Vad jag tycker är tråkigt är att patientorganisationer fokuserar alldeles för mycket på själva sjukdomen och glömmer bort människan bakom sjukdomen

    Vad hjälper det med nya bättre behandlingsmetoder om sjukvården inte fungerar vem ska då utföra dessa behandlingar?

    För att bäst tjäna sina betalande medlemmar tycker jag att man som patientorganisation också måste ta upp problematiken med sjukvården för om man inte gör det då sviker man sina medlemmar

    Jag skulle inte vilja betala medlemsskap i en förening som inte tillvaratar mina intressen och jag tycker inte att ni heller ska göra det. Det kanske ger föreningarna en tankeställare att de måste ändra sitt arbetssätt

    Medlemskap i föreningen Cancerresor kostar inget och alla är välkomna, cancerdrabbade, anhöriga och närstående, vänner och bekanta till cancerdrabbade och sjukvårdspersonal

    Min förhoppning är att vi ska kunna starta upp gruppmöten och trevliga sammankomster och lära känna varandra

    Dragan Klaric

  • Vid slutet av resan som drabbad

    När man drabbas av cancer med hög dödlighet då kommer tankarna om hur man ska hantera det när man till sist kommer till slutet av sin cancerresa

    Jag har många gånger tänkt på det och frågat mig själv hur kommer jag att hantera det och ärligt talat så är det svårt att ens föreställa sig hur det kommer att bli

    Jag har hela tiden sagt att när mitt slut på min cancerresa kommer då vill jag vara smärtfri och ha mina närmaste vid min sida och jag vill lämna jordelivet hemma i min säng och inte på sjukhuset

    Än så länge har vi ASIH avancerad sjukvård i hemmet men med tanke på hur sjukvården krackelerar för var dag som går så är det inte säkert att detta kommer att finnas när ens tid är kommen

    Att mildra min smärta kan bli ett problem då jag inte tål morfin som för det mesta ges vid smärtlindring men samtidigt så skulle jag inte vilja ha morfin då dess biverkningar är att det hämmar andningen vid större doser

    Visst det finns säkert andra smärtlindrande medel som inte innehåller morfin men jag skulle nog inte vara så sugen på att knapra piller i min slutgiltiga resa

    Jag har bestämt mig för att använda cannabis och jag hoppas att sjukvården ska kunna erbjuda det istället för morfin och smärtstillande men om inte då får jag skaffa det själv

    I långt bättre utvecklade länder i världen så får cancerdrabbade cannabis som smärtlindring och även i slutet av sin cancerresa men i Sverige är det så stigmatiserat att prata om cannabis och läkarna undviker det till varje pris

    Har jag känt någon oro inför tanken att jag ska dö på grund av min cancersjukdom? Ja ibland men det är helt normalt! Men går jag och tänker på det ständigt? Nej absolut inte!

    Jag är en positiv optimist och så länge det finns liv finns det hopp och det ska man aldrig glömma

    Döden är en process som vi alla kommer till förr eller senare! Vissa för av naturliga skäl. Andra av andra omständigheter. Och vissa på grund av sin sjukdom. Men ingen kan komma undan!

    Den dagen läkarna säger att nu kan vi inte göra mer då får man omvärdera sin situation men fram till dess ska man uppskatta varje stund man har i livet

    Men något som jag tycker är viktigt är att man pratar med sina närmaste om det oundvikliga så att alla är införstådda i hur man vill ha det under ens sista tid men också hur man vill ha det efter att man lämnat jordelivet

  • Jag har inget att förlora

    Jag är en positiv optimist att vara något annat är främmande för mig men även en positiv optimist kan se förfallet runt omkring sig och då kan man inte sitta still och hoppas på att det ska lösa sig själv

    Sverige är på väg mot en mörk framtid och den som inte ser det lever i en bubbla och är ovillig att lämna denna bubbla för då måste man hantera verkligheten

    Jag har i bästa eller värsta fall två år kvar att leva och jag hade hoppats på att kunna njuta denna tid men det kan jag inte för jag måste vända på varje krona för att få ekonomin att gå ihop och då blir det svårt att njuta och unna sig något

    Jag ville åka till Kroatien i år men det sket sig och istället för att kunna njuta på stranden i Kroatien så blev jag tvungen att sälja vår husvagn och lägga pengarna på kontot så att min hustru ska ha råd med mina begravningskostnader när jag dör

    Om ni inte vet hur dyrt det är med begravningskostnader så ska jag berätta för er. Min svärmor Ingrid gick bort förra året och hennes begravningskostnader hamnade på drygt 39 000 kronor

    Nu var vi förvisso fyra som skulle betala och vi fick ett litet bidrag av kommunen som vi fick betala tillbaka med svärmors skatteåterbäring. Så det var per definition inte ett bidrag utan ett lån.

    När jag dör då räknar jag med att mina begravningskostnader hamnar på runt 25-30 000 kronor och vem fan har dessa pengar liggandes hemma? Men tack vare att jag sålde husvagnen så har min hustru nu råd med att ge mig en schysst begravning utan att bli ruinerad

    Men det beror på prisutvecklingen och om elpriser, bränslepriser och livsmedelspriser blir högre för då kommer dessa kostnader att äta upp vårt sparkapital och då kommer det inte finnas några pengar kvar till min begravning

    Att jag kritiserar Socialdemokraterna och Miljöpartiet samt deras stödpartier Centerpartiet och Liberalerna som har skapat denna osäkerhet för oss alla tycker jag är befogat

    Men samtidigt så ska man förstå att det sitter ytterligare fyra partier i riksdagen och de är lika mycket skyldiga för denna osäkerhet som regeringen

    Moderaterna skapade osäkerhet när de förändrade bostadstillägget så att arbetslösa vi med sjukersättning och aktivitetsersättning får mindre i bostadstillägg än vad de som jobbar får

    Men sen så har den rödgröna regeringen haft åtta år på sig att ändra på det så att vi hade kunnat få mer i bostadstillägg men gjorde det inte

    Att vara arbetslös, sjuk och sjukpensionär i Sverige är ett helvete man hamnar snabbt i fattigdom och att överleva blir en ständig kamp

    Från politiskt håll pratar man sig varm om alla människors lika värde men detta är bara tomt snack för det finns inget alla människors lika värde i Sverige

  • Det sägs att pengar gör en lycklig

    Blir man lyckligare om man är rik och har mycket pengar på kontot?

    Vad är rikedom och lycka?

    Jag har inte mycket pengar men jag är lycklig för jag har något som är mycket bättre än pengar jag har kärlek

    Men visst hade jag haft mycket pengar då hade jag till exempel kunnat köpa en stor husbil och resa runt med hustru och vovven jag hade inte behövt vända på varje krona för att få det till att gå ihop

    Så på sätt hade jag varit lyckligare

    Jag är optimist och ser positivt på allt jag kan må dåligt ibland men vem gör inte det men i det stora så är jag nöjd och tacksam för varje stund jag har i livet för jag vet att förr eller senare så kommer min cancersjukdom att ta mitt liv

    Men fram till dess kommer jag att njuta av varje stund jag har med min älskade hustru, dotter och barnbarn samt med familjen ja och naturligtvis med Alfred

    Så på sätt och vis så kan man bli lyckligare med mycket pengar men då ska man också ha någon att dela denna lycka med för vad hjälper det att ha mycket pengar om man är ensam

  • Acceptans

    Acceptans kan betyda så många olika saker för mig har acceptans betytt att jag fått en livsglädje jag inte hade tidigare men det finns också vissa saker jag har svårt att acceptera

    Redan 2019 när jag fick veta att jag har cancer så valde jag att acceptera det och att vara positiv för det fanns en chans att jag skulle kunna bli cancerfri efter Whipple operation och cellgiftsbehandling

    Men januari 2020 upptäckte man metastaser i höger lunga och vid lever och det var ett bakslag men jag accepterade detta och fortsatte vara positiv

    April 2021 beslutade läkare på onkologen att jag skulle få fyra cellgiftsbehandlingar och detta skulle sabotera min sommar men jag accepterade detta och fortsatte vara positiv

    I samma veva så fick jag beskedet att min cancer var kronisk och gick inte att bota utan man kunde behandla för att hålla tillbaka metastaserna och jag accepterade detta och fortsatte vara positiv

    För vad skulle mitt alternativ vara? Att lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och gråta? Att jag valde acceptans gjorde att jag kunde fortsätta leva och njuta av varje stund och det är underbart att vakna varje morgon och känna glädje

    Man lever varje dag men man dör bara en gång och de dagar jag lever vill jag njuta och må bra

    Jag har accepterat att jag kommer att dö på grund av min cancersjukdom det är ofrånkomligt men just nu lever jag och den dag jag dör kommer jag inte kunna njuta av livet

    Detta är saker som jag har accepterat min cancersjukdom att jag ska dö på grund av min cancersjukdom men det finns också saker som jag tvingats till att acceptera även om jag inte vill

    Och det är höga elpriser, bränslepriser och livsmedelspriser detta har påtvingats mig tack vare Socialdemokraterna och Miljöpartiet som har under åtta år drivit en vansinnig politik

    Att i slutskedet av sitt liv behöva leva i fattigdom där man inte kan åka iväg under sommaren att man inte kan unna sig något sånt som andra tar för givet är sorgligt

    Men jag gräver inte ner mig utan jag försöker göra det bästa av denna situation för vad skulle meningen vara med att gräva ner sig och gråta?

    Mitt råd till alla är att acceptera och njuta av livet för man vet aldrig vad som väntar runt hörnet

  • En positiv inställning ger livsglädje

    Jag har varit negativ, sur, arg, irriterad, arg och olycklig under många år och det började när min älskade hustru fick bröstcancer 2015

    Jag kraschade totalt 2017 och hade självmordstankar och fick läggas in på psyk med behandlingar. Juni månad kom jag till ett vägskäl där jag kunde välja mellan att ta mitt liv eller ta mig ur mitt psykiska dåligmåeende och välja livet

    Jag valde att leva och vara positiv

    Mitt liv förändrades men det var inte lätt och det tog några månader med svett och tårar innan jag fick balans i livet

    Sedan dess har jag varit positiv och fylld av livsglädje och när jag fick cancer 2019 då trodde jag att jag skulle hamna i en nedåtgående spiral men det gjorde jag inte utan jag fortsatte att vara positiv

    Nu har jag obotlig cancer och lever på lånad tid men det har inte gjort mig negativ utan jag är fortsatt positiv och har livsglädje

    Men jag vet att det finns människor som blir helt knäckta när de får ett cancerbesked och hamnar i en nedåtgående negativ spiral och kan inte ta sig ur det eller vill inte ta sig ur det

    Men då undrar jag mår man bättre av att vara negativ och lägga sig platt ner och invänta döden och hur drabbar det ens anhöriga och närstående

    För mig har detta aldrig varit ett alternativ för jag vill njuta och ha livsglädje så länge jag lever och vara tacksam för varje stund jag får ha med de jag älskar

    Så mitt råd till alla er som har fått ett cancerbesked gräv inte ner er utan börja leva och njuta av den tid ni har med era älskade för man lever varje dag men man dör bara en gång

  • Har inte tänkt på döden

    Jag har den senaste tiden inte haft en enda tanke på döden och har fokuserat på livet och att leva

    Det är intressant hur hjärnan fungerar och att den anpassar sig efter de förhållanden som råder

    Jag har under kortare perioder haft dödsångest bland annat när en god vän till mig gick bort på grund av gallvägscancer

    Vi ska alla dö någon gång men bara för att man ska dö betyder det inte att man måste gå och tänka på och oroa sig för döden och att man ska dö

    Jag hade aldrig kunnat tänka mig att bara ge upp och lägga mig i sängen och vänta på döden jag älskar livet alldeles för mycket

    Jag är tacksam för varje morgon jag vaknar och för varje stund jag har tillsammans med min hustru min familj och mina vänner

    Jag har till och med börjat planera för att åka på camping med hustrun och vovven

    Jag kan fortfarande inte planera för längre fram men det gör inget för nu har jag fått respit fram till september och under denna period kan jag planera förutsätt att inget händer

    Och nu när vi äntligen har sjösatt båten så kommer det att bli många fisketuren i sundet

    Jag vet att många kraschar när de får sitt cancerbesked för egen del stängde hjärnan av

    Men jag vill säga att låt inte er cancersjukdom definiera vem ni är och ert liv

    Det gynnar varken er eller era närmaste utan lev livet fullt ut så länge ni kan

    Nu ska jag förbereda inför fisketuren och önskar er alla en fortsatt trevlig söndag

  • Acceptans

    April 2019 när jag fick beskedet att jag har cancer då rasade min tillvaro ihop och jag blev helt knäckt

    När jag sedan träffade kirurgen i Lund och han började prata då stängde min hjärna av och jag gick på automatik fram till januari 2020

    Det vara som att det var en mardröm och man ville vakna upp

    Men jag accepterade min sjukdom i ett tidigt skede och sa till mig själv att jag skulle inte tillåta min sjukdom att definiera vem jag är

    Men under dessa tre år har det varit som en berg och dalbana och när en god vän till mig avled av sviterna från sin gallvägscancer då fick jag dödsångest och kände hur hjärnan och kroppen paralyserades

    Tankarna på döden kom upp och jag såg mig själv liggandes i sängen döende

    Men jag har insett att detta hjälper mig inte utan får mig bara att må dåligt och jag vill inte må dåligt den tid jag har kvar

    Så jag har accepterat att jag har obotlig gallvägscancer och att detta kommer att ta livet av mig förr eller senare

    Men att acceptera detta faktum är inte samma sak som att jag ger upp och lägger mig platt ner och inväntar döden

    Jag kommer att kämpa till sista andetaget och hoppas att man hittar ett botemedel

    Men för att kunna ha sinnesro så tror jag att man måste acceptera sin sjukdom men det innebär inte att man ska lägga sig platt och ge upp

    Så länge det finns liv finns det hopp