Etikett: besviken

  • Särskilt ömmande omständigheter

    Ska man ta hänsyn till särskilt ömmande omständigheter?

    Människor kan drabbas av omständigheter som de inte kan få för och det påverkar deras livssituation på ett sätt att de inte mår bra psykiskt och fysiskt

    Då blir frågan om det ska finnas en möjlighet för att hänsyn till dessa särskilt ömmande omständigheter?

    I detta inlägg tar jag upp om fastighetsbolag ska ta hänsyn till särskilt ömmande omständigheter men frågan gäller även andra områden i samhället

    Men vi håller oss till fastighetsbolag

    Alla vet att de allra flesta fastighetsbolag har ett kösystem där man ska samla köpoäng för att ha en chans att få en lägenhet och visst detta kan ju ses som rättvist men ska fastighetsbolag kringgå detta system och regel om det uppstår en särskilt ömmande omständighet?

    Ta till exempel mig själv

    Jag har obotlig gallvägscancer och lever på lånad tid och mitt nuvarande boende ger mig förhöjd ångest varje gång jag går ut för jag klarar inte av alla oljud och störningar i omgivningen

    Jag och min hustru är skötsamma betalar alltid hyran i tid och för inget oväsen som kan störa grannarna.

    Problemet för mig är att själva lägenheten är underbar men det är omgivningen jag inte klarar av och av förståeliga skäl kan jag inte bara vistas i lägenheten utan jag måste gå ut med hunden och även handla livsmedel

    Detta problem dök upp och har bara förvärrats under en längre period och jag klarar inte av det

    Jag söker ständigt nytt boende men har tyvärr ingen lycka i sökandet och när jag hittar något som skulle vara perfekt då möts jag av kösystemet och ingen förståelse från fastighetsbolaget

    Även när jag skriver ett personligt brev och beskriver min situation och vädjar om hjälp så blir det kalla handen och de hänvisar till deras kösystem

    Nu skulle man kunna säga att det vore väl orättvist om jag hade fått gå före i kön och få en lägenhet och visst jag kan väl hålla med till viss del men samtidigt så har jag en särskilt ömmande omständighet och jag kan tycka att fastighetsbolaget skulle kunna ta hänsyn till detta

    Allt är inte svart eller vitt det borde finnas något mittemellan också där man tog hänsyn till den enskilde individens omständigheter och hjälpa denna individ

    Men sorgligt nog har samhället blivit kallt och folk bryr sig inte längre om varandra utan det är att tänka på sig själv och skita i andra mentalitet som gäller

    Jag kommer fortsätta söka efter annat boende och hoppas på att någon av alla dessa fastighetsbolag tar hänsyn till mina omständigheter och hjälper mig

    Dragan Klaric

  • Jag saknar min husvagn

    Det går inte en dag utan att jag saknar min husvagn

    Att ha husvagn och kunna åka iväg gav mig energi, sinnesro och en stund att glömma alla tråkigheter

    Men jag hade inget val annat än att sälja min husvagn och den främsta orsaken var att vår ekonomi höll på att krascha och vi klarade inte längre av att betala våra fasta utgifter

    Nu med höga elpriser, bränslepriser och livsmedelspriser så ser jag att mitt beslut att sälja husvagnen var rätt och att vi nu har ett nästägg som kommer att användas vid absolut nödvändighet

    Vår ekonomi har inte blivit bättre men den är stabil och vi klarar oss. Vi har plockat bort en massa utgifter på saker vi inte längre behöver och nu har vi en strikt ekonomi

    Vi är vana vid att ha det tufft vi har haft det hela tiden så att dra åt svångremmen är inget nytt för oss

    Men ibland unnar vi oss något som en pizza eller sushi för man måste kunna unna sig något då och då för att inte bli knäpp

  • Känner för att ge upp

    Efter dagens besked från handläggare på Sparbanken Skåne att de inte vill ha föreningen Cancerresor som kund så kände jag bara för att ge upp

    Jag är positiv optimist och letar alltid efter lösningar istället för att stirra mig blind på problem men mitt hopp stod till Sparbanken Skåne och vi lämnade Länsförsäkringar bank efter 25 år till förmån för Sparbanken Skåne för de ingav förtroende

    Jag har gjort allt man ska rätt. Alla dokument är inskickade. Och jag blev till och med uppmanad till att söka sponsring hos Sparbanken Skåne och nu detta

    Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska göra nu!

    Denna känsla av total maktlöshet och att man inte vet vad man ska göra är obehaglig och jag är ledsen och besviken och då vill jag skriva om det så att jag kan få ut mina känslor och tankar

    I värsta fall får jag lägga ner föreningen och fortsätta skriva som jag har gjort från början. Men jag ville utveckla Cancerresor och kunna nå ut till fler cancerdrabbade och deras anhöriga och närstående

    Jag ville anordna gruppmöten och trevliga sammankomster! Jag ville åka runt och föreläsa för politiker och sjukvården om hur det är att vara cancerdrabbad och anhörig. Men nu blir det tyvärr inget av detta

    Ingen vill sponsra, donera eller bidra till en förening som inte har ett föreningskonto med bankgiro och Swish. Man kan inte söka bidrag! Man är helt utestängd från allt

    Jag undrar om den som bestämde att neka oss ett föreningskonto är medveten om de konsekvenser det leder till för föreningen?

    Nu ska ja snart äta middag med min älskade hustru och sen får jag fundera på vad jag ska göra

    Dragan Klaric

  • Att balansera på tunn lina över en avgrund

    Ibland känns det som att man balanserar på tunn lina över en avgrund och man är orolig för att man ska falla och slukas av avgrunden

    Att ha obotlig gallvägscancer är som att bära på en tung ryggsäck och man vill inte att den ska bli tyngre för då riskerar man att falla ihop av tyngden

    Jag är en positiv optimist och försöker alltid att se positivt på sånt som händer i mitt liv men ibland kan även jag känna trycket och känslan av hopplöshet

    Att gå och oroa sig för sin cancersjukdom och om metastaserna är oförändrade eller har vuxit är jobbigt nog och då vill man inte ha mer oro ovanpå denna oro

    Men som det ser ut nu med höga elpriser, bränslepriser och livsmedelspriser så blir det en extra oro som läggs på befintlig oro och man känner hur ryggsäcken blir bara tyngre och tyngre

    Våra inkomster ökar inte men alla våra kostnader ökar hela tiden och man är ständigt tvungen att vända på varje krona för att få det till att gå ihop

    Hur länge man ska orka innan man kraschar är inte en fråga om utan när för krascha kommer man att göra

    Det talas väldigt mycket om smärtgränsen och jag kan säga ärligt att min smärtgräns passerades för länge sedan och jag var tvungen att sälja vår husvagn för att ha råd att leva och betala för våra omkostnader

    Att behöva använda sina sparpengar för att kunna leva i Sverige 2022 är skrämmande och verklighetsfrånvarande och jag kunde inte föreställa mig detta inte ens i min värsta mardröm

    Men nu är vi där och vi folket blir bara fattigare och fattigare och något slut på detta elände ser jag inte

  • Det sket sig blir ingen resa till Kroatien

    Jag hade en önskan om att kunna åka till Kroatien en sista gång innan cancern tar mitt liv men det sket sig och det blir inget av det

    Nu skulle jag kunna vara politiskt korrekt och skriva att detta beror på olika faktorer och skylla på kriget i Ukraina brist på vindar och låga vattenstånd men jag är inte politiskt korrekt

    Att jag inte kan åka till Kroatien beror på vansinnig politik och de skyldiga är Socialdemokraterna och Miljöpartiet som tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna avvecklade fungerande reaktorer och beskattar bränslet så att man inte har råd att tanka bilen

    Vi har idag el, bränsle och livsmedelspriser som är skyhöga och en inflation som närmar sig nio procent men våra inkomster har inte ökat

    Så med oförändrad inkomst ska vi alltså kunna betala för alla dessa prisökningar vilket alla med mer än två hjärnceller förstår är omöjligt

    Vi har fått ta från våra sparpengar bara för att kunna täcka upp våra utgifter men sparpengar kommer inte att finnas för alltid och när de tar slut då kommer vi inte längre ha råd att leva

    Jag eller rättare sagt vi är inte ensamma om denna finansiella katastrof utan detta har drabbat en stor del av det svenska folket som går på knäna och försöker att överleva

    Så min sista önskan om att kunna åka en sista gång till Kroatien innan jag dör sket sig och för detta vill jag tacka Socialdemokraterna och Miljöpartiet

  • När slutar de närmaste bry sig?

    När slutar ens familj och närstående att bry sig?

    Igår när vi hämtade vårt barnbarn så sa jag till henne att morfar saknar henne så mycket och vill umgås med henne så mycket som möjligt för morfar vet inte hur lång tid han har kvar

    Då säger hon, men det har du sagt i över ett år!

    Jag blev helt ställd och ledsen men jag förebrår inte henne hon är ett barn och förstår inte allvaret med min cancersjukdom så nu på morgonen förklarade jag för henne vad min cancersjukdom betyder och hur den påverkar mig

    Men jag har också märkt hur min familj tydligen också tror att allt är okej med mig och förstår tydligen inte hur allvarlig min cancersjukdom är och hur snabbt det kan gå innan den tar över och mina dagar är räknade

    Men hur kommer det sig då att folk efter ett tag slutar att bry sig och det hamnar i glömska?

    Nu är det inte så att jag vill att folk ska tycka synd om mig och vara ledsna men jag skulle verkligen vilja ha mer kvalitetstid med mina närmaste för man vet aldrig hur lång tid man har kvar

    Jag är inte den som känner att jag ska behöva förklara för dem hur allvarlig min cancersjukdom är det tycker jag att de borde förstå själva men av någon outgrundlig anledning så tycks de inte förstå det

    Jag är i alla fall tacksam för att jag har min hustru min dotter och barnbarn samt min lilla älskade vilde Alfred och min svåger André som jag har så mycket gemensamt med som vårt intresse för att fiska

    Jag är även tacksam för min familj även om de är frånvarande och vi träffas inte så ofta som jag önskar att vi gjorde men det är som jag tror att min cancersjukdom har fallit i glömska

    Men jag har pratat med många som är cancerdrabbade och de berättar exakt samma sak att deras omgivning har blivit frånvarande och det tycks vara vanligt förekommande att folk tar avstånd från en när man får cancer och skulle behöva ha dem i sin närhet som mest

    Jag satt och tänkte på den dag jag dör och begravning ska ske och alla kommer och gråter och uttrycker sin saknad över mig och jag vill bara skrika ut vänta inte tills jag dör utan var med mig nu när jag lever och behöver er som mest

  • Känner mig ledsen

    Livet har sina upp och ner och det är bara att ta det som det kommer

    Jag hade sett fram emot tre dagar på Ringsjöstrands camping med hustrun och vovven men nu blir det inte av

    Oförutsedda händelser som påverkar min livssituation och som jag inte har någon kontroll över

    Men det blir tyvärr så har en nedåtgående spiral börjat så fortsätter den snurra på

    Man får ta det som det kommer och ta en dag i taget för mycket mer än så kan man inte göra

    Önskar er alla en underbar och trevlig vecka