Etikett: cancerresa

  • Vi bär alla på tankar och känslor

    Det är många tankar och känslor som rör sig runt i huvudet och kroppen och påverkar ens mående. Ena dagen kan man må bra och nästa dag dåligt. Och det är helt normalt

    Jag fann att genom mitt skrivande där jag kunde få ut mina tankar och känslor i skrift så kunde jag lätta på trycket som till och från byggdes upp i huvudet och kroppen

    Men skrivandet är också som en dagbok som kommer att finnas kvar långt efter att jag har lämnat jordelivet och det kommer att kunna vara en tröst för mina anhöriga och närstående men också en hjälp för andra cancerdrabbade

    Jag har aldrig haft problem med att skriva och jag finner det rogivande att få ut mina tankar och känslor och det är något jag skulle vilja rekommendera andra

    Börja sätta era tankar och känslor i skrift, skriv en dagbok eller gör som jag starta en hemsida eller blogg. Vill ni inte eller vet inte hur man startar en hemsida eller blogg då kan jag hjälpa er med det

    Men ni är också välkomna till att publicera era tankar och känslor på min hemsida då behöver ni inte tänka på det krångliga med att starta upp en hemsida eller blogg

    Alla som är cancerdrabbade och deras anhöriga och närstående är välkomna att publicera sina tankar och känslor på min hemsida och det kostar er inget

    Är ni intresserade av att publicera era tankar och känslor på min hemsida då är ni välkomna att kontakta mig så tar vi det därefter

    Dragan Klaric grundare och ordförande Cancerresor

  • Ja jag såg patienter ligga i korridorerna

    Helsingborgs Dagblad har idag publicerat följande artikel Trycket hårt på akuten – korridorerna överfulla med sjuka människoroch ja jag kan intyga att det var så för jag fick åka in på akutmottagningen eftersom jag fick över 40 grader i feber

    Ur artikeln:

    De senaste dagarna har många sjuka tvingats övernatta i akutens korridorer i väntan på att få komma till en avdelning. ”Tortyr” anser dottern till en 81-årig kvinna.

    Den 81-åriga kvinnan med kraftiga smärtor i magen kom in till akuten med ambulans i söndags kväll. Men eftersom det inte fanns någon ledig plats på en vårdavdelning fick hon vänta i korridoren på akuten.

    I mitt fall så är jag högprioriterad patient på grund av min cancersjukdom och jag kom omedelbart in och fick eget rum med skön säng och alla prover togs snabbt

    Men jag såg också hur andra patienter låg i sängar utspridda i korridorerna och det var ingen vacker syn utan det gjorde ont i hjärtat och själen

    Vad jag däremot såg var hur vårdpersonalen hade god koll på alla patienter och fanns tillgängliga för dem så vårdpersonalen ska inte lastas för detta haveri av sjukvården

    Vårdpersonalen kämpar hårt för att kunna hjälpa alla patienter och de jagar febrilt efter vårdplatser på avdelningarna men vad hjälper det när det inte finns några vårdplatser

    Detta kaos och haveri inom sjukvården är politikernas fel och de borde ställas inför skampålen och skämmas men de lär tyvärr aldrig behöva ta ansvar för sina misstag utan smällen får vi ta

    Den enda konkreta lösningen på detta problem är att förstatliga sjukvården och ta ifrån regionerna ansvaret för regionerna har misslyckats totalt med att ge oss medborgare en trygg och säker sjukvård

  • Tio dagar kvar av oro och ängslan

    Vi som är cancerdrabbade vet hur det känns att behöva vänta på att få träffa läkaren på onkologen efter röntgen och att få ett besked

    Men även anhöriga och närstående vet hur det känns att behöva vänta på ett besked

    Har man obotlig cancer då går man på kontroller som i mitt fall vart annan månad vilket börjar med blodprov, röntgen, blodprover och återbesök hos onkologen

    Det värsta är tiden mellan röntgen och återbesök hos onkologen för det kan variera från 10 dagar upp till två tre veckor och att behöva vänta så länge är påfrestande för psyket

    Även om jag har en positiv inställning så reagerar min hjärna per automatik utanför min kontroll och det enda jag kan göra är att hålla mig sysselsatt och inte tänka så mycket på mitt återbesök hos onkologen

    Jag tog upp denna långa väntetid med min läkare på onkologen och förklarade att det är en plågsam väntan att behöva gå och oroa sig så länge för att få ett besked

    Min läkare förstod att det är jobbigt men förklarade att det är röntgen som vill ha tid på sig för att kolla bilderna ordentligt innan de kan lämna ett svar

    Men det resonemanget köper jag tyvärr inte för läkare på onkologen kan skriva i remissen att det är akut och då prioriteras röntgensvaret och de kan få ett svar på några dagar

    Jag ska ta upp denna fråga med min läkare den 15 september när jag ska till onkologen på återbesök och kräva att de kortar ner tiden mellan röntgen och återbesök

    Det gäller att som patient stå på sig och ställa krav för ingen annan gör det åt en även om man skulle önska att patientorganisationer engagerar sig i dessa frågor och börjar ställa konkreta krav på sjukvården

  • Både cancerdrabbade och anhöriga

    På bilden ser ni mig och min älskade hustru Sandra. Bilden är tagen några år tillbaka och om jag inte minns fel så var vi iväg på en minisemester

    Vårt liv har inte varit lätt och vi har alltid fått kämpa.

    Kort efter vårt bröllop den 11 augusti 1990 fick jag beskedet att jag har testikelcancer och det ledde till operationer och cellgiftsbehandling.

    Under operationen så skedde ett misstag som gjorde att vi inte kunde få barn den naturliga vägen och vi genomgick 12 IVF i ett försök att få barn men det ville sig inte och vi förblev barnlösa

    Jag har en dotter sen ett tidigare förhållande som idag är vuxen och själv har barn och min hustru såg henne som sin egen och när vi fick barnbarn då var vi överlyckliga

    Men sorgen över att inte kunna få egna barn har varit med oss alltid

    Min älskade hustru drabbades av bröstcancer 2015 och då blev jag knäckt men var tvungen att vara stark för min hustru så som hon var för mig när jag fick testikelcancer

    Men så kom det ödesdigra beskedet att jag nu har obotlig gallvägscancer och lever på lånad tid och jag tänker inte så mycket på det utan tar en dag i taget och är positivt inställd men för min hustru har det blivit jobbigt

    Hon är rädd att jag ska dö och kan inte acceptera det och det tar på henne psykiskt och fysiskt jag försöker trösta henne och säger att vi får ta tillvara varje stund vi har tillsammans och njuta

    Men jag vet hur det känns för henne för jag kände samma sak när hon fick bröstcancer jag var rädd att hon skulle dö och kunde inte acceptera det

    Vi går nu tillsammans i samtalsterapi och får hantera min cancersjukdom. Hon får berätta hur hon känner och jag får berätta hur jag känner

    Nu undrar säkert många varför vi behöver gå i samtalsterapi för att berätta hur vi känner och detta skulle man ju kunna prata om hemma

    Saken är den att vi pratar om det hemma också men det är en befrielse att kunna prata om det med en tredje part som bara lyssnar och ger stöd och jag skulle verkligen rekommendera alla cancerdrabbade att gå i samtalsterapi med sin närmaste

    Så både jag och min hustru har erfarenhet av hur det är att vara cancerdrabbad och anhörig för vi har bägge gått igenom det och just nu är jag cancerdrabbad och min hustru anhörig

    Det är en svår och tuff situation att bli cancerdrabbad men det är en lika tuff och svår situation att vara anhörig till någon som är cancerdrabbad

    Den cancerdrabbade har sin sjukdom att hantera men den anhöriga ska hantera både sin närmaste cancersjukdom och sina egna känslor och det är inte lätt

    Som tur är så finns det frivilliga organisationer som Cancerkompisar som tar han om anhöriga och närstående till cancerdrabbade och ni hittar dem på www.cancerkompisar.se

    Cancerkompisar gör ett fantastiskt arbete med att hjälpa anhöriga och närstående till cancerdrabbade men som alla ideella organisationer så är de i behov av medlemmar, bidrag och sponsorer för att verksamheten ska kunna fungera och utvecklas så tveka inte utan bli medlemmar i Cancerkompisar och hjälp dem hjälpa anhöriga och närstående till cancerdrabbade

  • Blev återbesök på akutmottagningen igår

    Jag hade mått dåligt några dagar och igår fick jag hög feber över 40 grader och blev tvungen att ta mig till akutmottagningen i Helsingborg

    Jag kom in direkt och fick ett rum med skön säng på medicinakuten och blev väl omhändertagen av en underbar vårdpersonal som verkligen bryr sig om oss sjuka

    Men jag såg också hur det låg patienter ute i korridoren och hur vårdpersonalen var stressad och kämpade

    Hur har det kunnat bli så här i Sverige att det inte finns vårdplatser på sjukhusen och att vårdpersonalen måste kämpa för att kunna hjälpa alla patienter?

    Det finns bara ett svar till detta kaos och det är att regionerna har misslyckats med att hantera sjukvården och därför har detta kaos uppstått

    Regionpolitiker är inte kapabla att hantera sjukvården och detta har blivit så tydligt de senaste åren med en kollapsad sjukvård och vårdpersonal som går på knäna för att kunna hjälpa sjuka

    Hur länge ska detta vansinne få fortsätta? Hur många ska behöva dö? Hur länge ska vårdpersonalen orka?

    Det krävs att riksdagen agerar och tar ifrån regionerna ansvaret för sjukvården och förstatligar sjukvården så att detta kaos upphör och att vi patienter återigen ska kunna känna oss trygga

    Låt regionerna sköta allt annat men inte sjukvården. Saken är den att sjukvården är så olika beroende på vilken region man tillhör. Det finns inget fungerande system och samarbete mellan regionerna och det drabbar oss patienter

    Statlig sjukvård skulle innebära lika sjukvård i hela landet med en organisation och ett system och det hade inte spelat någon roll var i landet man bor för man hade fått lika och trygg sjukvård

    Men av någon outgrundlig anledning är det tabubelagt ämne att prata om statlig sjukvård bland patientorganisationer och jag begriper inte varför det är så

    Jag tänker inte hålla tyst utan jag kommer högljutt att fortsätta skriva och driva frågan om ett förstatligande av sjukvården

    Dragan Klaric grundare och ordförande Cancerresor

  • Bristande samordning hotar en god vård för alla

    Jag såg denna artikel ”Bristande samordning hotar en god vård för alla” i dagens medicin och det är precis det jag har sagt hela tiden

    Några utdrag från artikeln:

    Maria, 47 år, boende i en liten glesbygdsort, inkommer till akutsjukhuset i ett mycket dåligt tillstånd som förvärrats den senaste veckan. En utredning talar för en avancerad cancersjukdom. På grund av det dåliga tillståndet rekommenderas symtomlindrande behandling. Maria med närstående accepterar beskedet och hon kommer till en vårdenhet på hemorten för att få en sista tid med sina närmaste. 

    Bristerna finns väl dokumenterade av myndigheter som Inspektionen för vård och omsorg, Socialstyrelsen och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Men väldigt lite händer inom dagens sjukvårdsystem med 21 regioner – med bristande samordning och ineffektiv lagstiftning som ej följs kommer det att ta många år innan lovande behandlingar kommer att ges till alla patienter som har nytta av dem. 

    Läs gärna hela artikeln på dagens medicin

    Själva artikeln belyser de allvarliga problem som finns inom sjukvården men samtidigt så lyfter man inte upp den enskilt största anledningen till alla dessa problem

    Den största anledningen till alla dessa problem är regionerna och regionpolitikerna. Genom vansinniga politiska beslut har de på några få år totalt havererat den svenska sjukvården

    Om man nu som Roger Henriksson, Göran Edbom och Margareta Haag belyser problematiken inom sjukvården då borde man tydligt också belysa orsaken till denna problematik inom sjukvården och komma med starkare krav

    De lika väl som jag och ni vet att problemet är regionerna som med vansinniga politiska beslut och revir tänkande har förstört sjukvården. Lösningen på problemet är då att förstatliga sjukvården och sätta den under en enda myndighet som ska verka för en trygg och kvalitativ lika sjukvård i hela landet

    Beslut vad gäller sjukvården ska tas av riksdagen och myndigheten ska verkställa riksdagens beslut. Det ska inte spela någon roll var i landet man bor för man ska få lika sjukvård i hela landet

    Men sorgligt nog finns inte den politiska viljan att ta ifrån regionerna sjukvården för det handlar om makt och inflytande och det faktum att regionpolitikerna vill inte förlora sitt levebröd

    Även om jag tycker att denna artikel är bra och belyser problematiken inom sjukvården så är den inte tillräckligt bitsk utan mer som ett plåster på såret. Man vet att problemet finns men man väljer att tassa runt problemet

    Vad jag ser som absolut nödvändigt är att alla patientorganisationer går samman och i en skrivelse till riksdagen kräver att man förstatligar sjukvården men detta kommer inte att ske av flera anledningar

    Men man kan ju alltid hoppas

    Dragan Klaric grundare och ordförande Cancerresor

  • Den ständiga kampen

    Från den dag man föds är det en ständig kamp och denna kamp pågår till det sista andetaget

    Det spelar ingen roll om man är rik eller fattig vi alla utkämpar en kamp

    Tar vi som exempel cancer så bryr sig inte cancern om du är rik eller fattig den drabbar oss alla lika hårt även om jag skulle tycka att det hade varit lättare att hantera sin cancersjukdom lättare om jag var rik

    Men jag minns min tid på kirurgiavdelningen i Lund efter min Whipple operation och jag träffade andra med cancersjukdomar som hade fått ett dåligt besked från läkarna

    Det var några där kirurgen öppnat upp och sett att spridningen var så omfattande att det inte var möjligt att operera så man sydde ihop patienten

    Jag minns speciellt en person som var lite äldre än mig som hade råkat ut för detta och prognosen var dålig. Den här personen var helt knäckt och hade tappat livslusten

    Vi satt och pratade med varandra och jag försökte trösta personen så gott jag kunde men det var svårt med tanke på hur personen mådde

    Personen i fråga var förmögen och hade en riktigt bra ekonomi men vad hjälpte det i en situation som denna. Jag försökte förklara för personen att göra så mycket som möjligt med sin familj att ta en underbar resa tillsammans och bara njuta av livet men jag vet inte om jag lyckades

    Jag kan säga att hade jag varit förmögen då hade jag rest så mycket jag kan med hustru jag hade rest till Australien, Nya Zeeland, Kina, Bora Bora, Hawaii och andra platser för det är något jag alltid har önskat mig

    Jag hade köpt en stor husbil och rest runt i Europa med hustru och vovven besökt alla Europas länder och bara njutit

    Men jag är tyvärr inte förmögen så jag får fortsätta önska och drömma

    Men om vi återgår till den ständiga kampen

    Man kämpar hela tiden det börjar med att man ska lära sig krypa, gå och springa. Sen är det en kamp att prestera i skolan. Därefter är det en kamp att hitta ett jobb. Sen är det en kamp att hitta sin kärlek. Sen är det en kamp att hitta rätt boende. Sen är det en kamp att få barn. Och sen är det en kamp att uppfostra barnen. Och sen är man helt plötsligt pensionär och då är det en kamp att få ihop ekonomin.

    Men under denna resa så får man oftast också kämpa mot myndigheter, banker, Försäkringskassan, arbetsgivare och A-kassan och dessa kamper är både tids och resurskrävande

    Skulle man under resans gång drabbas av cancer då är det ytterligare en kamp man måste hantera. Kämpa för överlevnad för sitt liv är den yttersta kampen för vi vill alla leva

    Och som sjukvården ser ut idag tack vare inkompetenta politiker så kommer vi allvarligt sjuka få kämpa för vårt liv för ingen annan gör det för oss ja förutom våra anhöriga och närstående

    Jag har fått kämpa hela mitt liv och jag har aldrig kunnat riktigt slappna av och ta det lugnt men även med denna ständiga kampen så har jag mina ljusa stunder när jag tittar på min hustru och ser kärleken i hennes ögon

    Och även när min älskade vovve Alfred kryper upp hos mig och vill mysa då mår jag riktigt bra

    En sak till som får mig att må bra är när jag träffar min dotter och barnbarn det förgyller min tillvaro och jag känner glädje

    Jag kan inte säga till er hur ni ska göra med er kamp vad jag däremot kan säga är att ni ska ta till vara på alla de stunder ni får med de ni älskar för dessa stunder är det värdefullaste vi har och ingen rikedom i världen är mer värd än dessa stunder

    Dragan Klaric grundare och ordförande Cancerresor

  • Oväntade dödsfall på sjukhusen

    Läser kortfattat denna artikel Sjukhuset utreder fler oväntade dödsfall på Helsingborgs Dagblad och blir bekymrad över att sånt här får ske i Sverige 2022

    Kortfattat ur artikeln:

    Det är inte bara på akuten som sjukhuset utreder oväntade dödsfall. I sommar avled en patient på neurologi- och strokeavdelningen, där hen fick vårdas på grund av platsbrist.

    Detta är i Helsingborg men hur många fler oväntade eller oförklarliga dödsfall finns det i hela landet? Detta är något som svenska journalister skulle kunna gräva i men gör de det?

    Jag har länge kritiserat regionerna för att de har totalt kraschat sjukvården genom ogenomtänkta politiska beslut och för att de tycks inte bry sig

    Jag har länge förespråkat att man förstatligar sjukvården och att regionerna tas ifrån detta ansvar men jag har talat för döva öron och skrivit för blinda

    Men hur länge ska detta vansinne få fortgå? Hur många döda krävs det innan politikerna agerar? 10000 döda eller ännu fler?

    Och hur kommer det sig att alla patientorganisationer är så tysta när detta vansinne pågår? Jag skulle rekommendera alla dessa patientorganisationer att gå samman och i en skarp skrivelse till riksdagen kräva en förändring med omedelbar verkan innan detta vansinne drabbar någon man håller kär

    För risken är väldigt stor att detta vansinne drabbar någon som är medlem i någon av dessa patientorganisationer och som medlem förväntar man sig att organisationen representerar en inom alla områden inte bara inom ens sjukdom men också vad gäller ens sjukvård

  • Att få sitt cancerbesked

    Att få höra läkaren säga att man har cancer är nog det värsta som kan hända en och ens anhöriga och närstående

    Jag har fått cancerbesked två gånger den första gången var 1990 när läkaren berättade att jag hade testikelcancer och den andra gången när läkaren berättade att jag har gallvägscancer 2019

    Första gången var det som en mardröm jag kunde inte tro att det var sant och jag fick en chock den andra gången var det jaha cancer igen

    När jag fick diagnosen testikelcancer då föranleddes det av att jag fick ont i pungen och smärtan blev bara värre vilket gjorde att jag uppsökte min vårdcentral och blev direkt remitterad till urologimottagningen på Helsingborgs lasarett

    Ja på den tiden blev man inte skickad till akutmottagningen

    På plats på urologimottagningen kom jag omedelbart in och jag hade så ont att jag frågade sköterskan om jag fick ta av mig byxorna och kalsongerna vilket jag fick och jag fick en filt att ha över mig medan jag låg i sängen och väntade på läkaren

    Sen gick det fort jag blev opererad samma dag och smärtan släppte och sen blev det blodprover och röntgen

    Det dröjde några dagar innan jag blev inkallad till läkaren och där får jag beskedet att jag har testikelcancer och att den har spridit sig

    Jag kunde inte fatta det och det var som en mardröm och en chock att 25 år gammal få veta att man har cancer

    Vad jag inte visste då var att det var allvarligt men det fick jag veta när läkare från onkologen i Lund ringde och berättade på telefon att jag måste omedelbart komma in för att få cellgiftsbehandling annars kommer jag att dö

    Att få ett sådant besked på telefon är obeskrivligt jag blev så chockad att jag efter samtalet satte mig i soffan och började dricka šljivovica jag minns att min hustru kom hem efter jobbet och blev chockad över att se mig helt förstörd

    Detta var början på min första canceresa

    2019 när jag fick beskedet att jag har cancer så föranleddes det av att min hud och ögon hade blivit gula och jag åkte till vårdcentralen där min läkare remitterade mig till akutmottagningen i Helsingborg

    Min första tanke var nej nu får man sitta hela dagen på akutmottagningen innan man får någon hjälp men saken är den att det gick rätt så fort innan jag fick lämna blodprover komma in på ett rum och träffa läkare. Allt som allt tog det en timme och sen blev jag inlagd på kirurgiavdelningen

    Detta var en fredag kväll och lördag blev det röntgen söndag blev det ultraljud och måndag körde de ner en slang i magen tacksamt nog blev jag sövd

    De trodde initialt att det kunde vara gallsten men efter att ha kollat och tagit biopsi på den klump som satt på gallgången så blev de övertygade om att det är cancer

    Men för säkerhets skull så skickade de in proverna till Lund och där konstaterades det att det var cancer.

    Det slutgiltiga beskedet om att jag har cancer var på kirurgen i Lund där en läkare började prata om operationen och cellgiftsbehandling och jag minns att jag stängde av

    Det var inte chock eller mardröm utan min hjärna stängde av och jag gick på automatik. Jag var medveten om min omgivning och jag fungerade som vanligt men hjärnan var avstängd vad gäller cancer, operation och cellgiftsbehandling

    Under perioden april/maj 2019 fram till januari 2020 var det som att ha en utomkroppslig upplevelse man såg sig själv från utsidan och kunde inte tro på det man såg

    När jag fick cancer 1990 så drabbade det inte bara mig utan hela min familj. Jag hade bara några månader tidigare gift mig med min älskade hustru och vi skulle njuta av livet tillsammans men detta fick läggas på is i några år. Men mina föräldrar och syskon samt min hustrus mor och syskon fanns med på denna cancerresa och de mådde heller inte så bra

    När jag fick cancer 2019 så var det ingen större skillnad på hur det var när jag fick cancer 1990 förutom att min far fanns inte kvar eftersom han gick bort 2000 på grund av magsäckscancer och jag hade nu en vuxen dotter och barnbarn

    Vad politiker, läkare och sjukvården inte riktigt förstår är att när någon får cancer då är det inte bara den cancerdrabbade som drabbas utan detta drabbar också närstående och anhöriga lika hårt

    Visst har sjukvården blivit lite bättre på att hjälpa närstående och anhöriga men det är långt ifrån bra. Det behövs politisk vilja att satsa mer pengar och att utbilda vårdpersonal till att på ett bättre sätt hjälpa närstående och anhöriga

    Hade det inte varit för ideella organisationer som hjälper cancerdrabbade och deras anhöriga och närstående hade det varit tufft men samtidigt går många av dessa organisationer på knäna för att det saknas ekonomiska medel för att utvecklas och hjälpa ännu fler

    Att få ett cancerbesked är så personligt och jag berättar bara om hur det har varit för mig men hur det har varit för er vet jag inte men jag hoppas att av att läsa om hur det var för mig ska hjälpa er att hantera er situation och cancerresa

    Har ni frågor eller funderingar då är ni hjärtligt välkomna att kontakta mig går bra att ringa eller maila

    Dragan Klaric grundare och ordförande Cancerresor

  • Det löser sig sa gubben som sket i vasken

    Jag minns min tid på högstadiet när jag gick i Björnekullaskolan i Åstorp och jag har ett speciellt minne av en teckningslärare som var lite speciell

    Man kan säga att han var en hippie. Men han var rolig som berättade roliga historier och spelade gitarr för oss

    Han hade planscher uppsatta i klassrummet och en plansch kommer jag aldrig att glömma och det var en plansch på en gubbe som satt över en vask och bildtexten var ”det löser sig sa gubben som sket i vasken”

    Detta har följt med mig hela tiden och är talande för mitt liv

    Jag gräver inte ner mig i problem utan jag försöker istället att se på lösningar så när ett problem dyker upp då fokuserar jag inte på problemet utan på lösningen

    När jag fick testikelcancer 1990 då var det tufft och min cancerresa var svår med cellgiftsbehandling och stor operation och jag gick ner 30 kilo och var i dåligt skick

    Men jag grävde inte ner mig i det utan lösningen var att kämpa och komma tillbaka

    Samma sak när min far och hustru drabbades av cancer det var jobbigt och känslomässigt men återigen jag valde inte att se det som ett problem utan valde att se lösningar

    Och när jag fick min diagnos gallvägscancer 2019 så var det som ett slag under bältet och mentalt en chock men återigen så valde jag att inte fokusera på problemet utan valde att fokusera på lösningar

    Jag är en positiv optimist men jag har inte alltid varit det då det funnits mörka tider i mitt liv men något som alltid har följt med mig är att inte gräva ner mig i problem utan att fokusera på lösningar

    För oavsett hur stort ett problem är så finns det alltid en lösning