Etikett: död

  • Tankar om döden

    När man har obotlig cancer då är det ofrånkomligt att man förr eller senare kommer att tänka på döden. Den senaste tiden har jag haft en hel del tankar om döden och det är jobbigt

    När jag fick min cancerdiagnos 2019 då kom tankarna om döden men jag la dem åt sidan och fokuserade på det som skulle komma med operation och cellgiftsbehandling

    Inför operationen så stängde min hjärna av och jag gick på automatik under operationen och cellgiftsbehandlingen och det var inte förrän efter allt detta som min hjärna kopplade in igen

    Det var i början på 2020 inför mitt återbesök hos onkologen och där får jag veta att de funnit prickar i lungan och vid lever. De misstänkte metastaser men ville ta ytterligare röntgen för att vara säkra

    Efter röntgen var de relativt säkra på att det rörde sig om metastaser och sedan dess har jag återkommande gått på kontroller med röntgen och blodprover och sen hos onkologen

    Sommaren 2021 ansåg onkologen att de skulle sätta in cellgiftsbehandling och jag fick fyra behandlingar och sedan dess har det varit kontroller vart tredje månad

    När jag fick beskedet att jag hade metastaser i lungan och vid lever och läkaren sa att det var obotligt men att de ska behandla det så länge de kan då kom jag att tänka på döden

    Jag googlade på metastaser och gallvägscancer och läste att väldigt få lever längre än fem år enligt statistik och det var svårt att smälta

    Jag fick gallvägscancer april 2019 så enligt statistik kommer jag inte att leva längre än till april 2024 och tiden går fort

    Så att tänka på döden är väl rätt så naturligt om man är i min situation

    Vi människor hanterar cancersjukdomar olika, jag har haft en positiv optimism och levt mitt liv varje dag och njutit av det andra lägger sig i sängen och väntar på döden

    Jag ser inte framemot att dö men jag har förlikat mig med tanken på att jag ska dö och har accepterat det. Men innerst inne hoppas jag på att jag får mer än fem år och att vetenskapen hittar ett botemedel

    Dragan Klaric

  • Vad är meningen med livet?

    Vad är meningen med livet om man inte kan leva livet?

    Mitt liv är tidsbegränsat och jag skulle vilja leva mitt liv med glädje och kunna göra saker innan cancern tar mitt liv men det kan jag inte

    För att kunna leva ett meningsfullt liv då måste man ha ekonomiska förutsättningar för att kunna unna sig saker men om man inte har ekonomiska förutsättningar hur ska man då kunna leva ett meningsfullt liv?

    Missförstå mig inte jag har ett bra liv med en kärleksfull hustru, dotter och barnbarn och de ger mig mycket livsglädje

    Men ta som exempel jag ville åka till Kroatien i sommar för man vet aldrig när liemannen knackar på dörren men det kunde jag inte och anledningen till att jag inte kunde resa till Kroatien var på grund av min dåliga ekonomi

    Visst jag sålde min husvagn för att ha ett sparkapital och kunna betala av mindre skulder och visst jag hade kunnat ta pengar från vårt sparkapital men då hade jag inte haft något sparkapital och inga pengar till mina begravningskostnader

    Men den främsta orsaken till att jag inte kunde åka till Kroatien var att elpriset, bränslepriset och livsmedlespriserna ökade kraftigt och med en redan ansträngd ekonomi så gjorde detta inte situationen bättre

    Så här går man hemma dag ut och dag in och i stort sett bara väntar på att liemannen knackar på dörren

    Nu skulle säkert många säga men var tacksam för att du lever och ja jag är tacksam för att jag lever men livet består inte bara av att leva livet består också av att man ska kunna leva

    Jag skulle gärna vilja göra saker som att kunna bjuda ut min hustru på middag någon gång då och då. Jag skulle gärna vilja kunna åka till Kroatien en sista gång. Men jag kan inte göra något av detta

    Och jag är övertygad om att det finns många andra människor som är i samma situation som jag där dagarna bara går och går och det är i stort sett allt

    Dragan Klaric

  • Att veta att man ska dö

    När man får beskedet av läkare att man har obotlig cancer då inser man att det är bara en tidsfråga innan cancern tar livet av en

    Men ska man sluta leva bara för att man vet att man ska dö?

    Nej tvärtom det är då man ska leva livet fullt ut och njuta av varje stund

    Med obotlig cancer kan man leva bra och länge men då gäller det att ha en positiv inställning och vara optimist och inte lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet

    Alla människor dör förr eller senare det är den naturliga balansen och ingen kan undvika döden. Många skulle säga att cancer är inte en naturlig del av livet och att cancer är av ondo och jag kan väl hålla med om det delvis

    Jag ser inte framemot att dö vem gör det men jag har accepterat att jag ska dö till stor del för att jag vill kunna leva och njuta av varje stund jag har kvar i livet

    Jag vet att det kommer en dag då läkare kommer att säga att nu kan de inte göra mer men fram till dess tänker jag inte lägga några tankar på det utan det får bli den dagen det kommer

    Dragan Klaric

  • Utsidan visar inte hur någon mår på insidan

    Vi människor är experter på att dölja hur vi egentligen mår men varför är det så? Är det inte bättre att vara ärlig och visa så här mår jag?

    Jag döljde under många år mina känslor och hur jag mådde för jag ville inte att folk skulle tycka synd om mig och det gjorde bara att jag mådde sämre

    Så jag bestämde mig för att sluta gömma mig bakom en falsk mask och vara öppen med mina känslor och hur jag mår

    Och detta gjorde att jag nu mår mycket bättre och att mina närmaste anhöriga och närstående vet hur jag mår. Och faktum är att ingen tycker synd om mig utan accepterar mig som jag är

    Jag har blivit ärlig och jag säger min ärliga mening. Vissa missuppfattar min ärlighet och öppenhet och tror att jag har dolda motiv men när de lär känna mig då inser de att jag bara är ärlig utan några dolda motiv

    Jag tycker att alla människor borde vara uppriktiga och sluta följa sig bakom en falsk mask för ärlighet varar längst och man själv mår mycket bättre av att vara ärlig

    När jag mår dåligt då säger jag det rakt ut och när jag mår bra då säger jag det rakt ut.

    Dragan Klaric

  • Inför det oundvikliga

    Hur förbereder man sig inför det oundvikliga?

    Vi människor är alla olika och när vi ställs inför något svårt då reagerar vi alla olika.

    Vissa accepterar det andra gräver ner sig och kan inte ta till sig det

    När jag fick beskedet att jag har cancer så accepterade jag det med positiv optimism när jag fick beskedet att jag har kronisk cancer då var det samma sak

    Jag såg ingen anledning att gräva ner mig och bli negativ pessimist för det hade varken gagnat mig eller mina anhöriga och närstående

    Jag är praktiskt lagd och tänker logiskt och det har hjälpt mig mycket genom åren

    Jag vet att ju längre tiden går desto närmare kommer jag mot det oundvikliga vilket innebär slutet på min cancerresa så jag har varit praktisk och sett till att ha kontroll över vad som ska ske när jag har lämnat jordelivet

    Oavsett var man befinner sig i sin cancerresa så är det viktigt att se till så att det praktiska är avklarat så att ens anhöriga och närstående vet vad ens sista önskemål är

    Jag förstår att det kan vara väldigt jobbigt och svårt att prata om döden men döden är något oundvikligt och drabbar oss alla, allt man kan göra är att få en god död

    Jag har sagt att jag vill dö hemma i min säng med mina närmaste hos mig. Jag vill inte ha någon dyr och påkostad begravning. Jag vill bli kremerad och att min aska sprids i minneslunden eller ute till havs

    Så mitt råd till alla er där ute som har obotlig cancer är att planera inför hur ni vill ha det så att era närmaste anhöriga och närstående ska slippa ha den svåra uppgiften att göra det

    Dragan Klaric

  • Den oundvikliga döden

    Som positiv optimist så försöker man att inte tänka på döden men med tanke på att tiden går så kommer tankarna upp vad gäller den oundvikliga döden

    Jag har obotlig gallvägscancer med metastaser i lungan och vid lever och jag vet att dessa metastaser kommer inte för alltid vara oförändrade utan förr eller senare kommer de att kicka igång

    Från läkarna är planen att sätta in cellgiftsbehandling om detta sker men det finns inga garantier att cellgiftsbehandling kommer att fungera

    Tanken är att jag i så fall skulle få fem behandlingar med samma cytostatika som jag fick sommaren 2021 och då fick jag fyra behandlingar

    Jag kan säga att den behandlingen var tuff och tog hårt psykiskt och fysiskt speciellt den sista behandlingen

    Så jag kan ärligt säga att jag ser inte framemot att få ytterligare fem behandlingar med samma cytostatika

    Så vilka val har jag

    Jag kan ta dessa fem behandlingar och hoppas på att det stoppar tillväxten av mina metastaser och må skit i 14 veckor eller strunta i att ta behandlingen och må bra den tid jag har kvar

    Tar jag behandlingen och det fungerar inte då har jag mått skit i 14 veckor och sen är det samma resultat som om jag inte hade tagit behandlingen

    Men behandlingen kan också fungera och bromsa tillväxten av mina metastaser och då har jag mått skit i 14 veckor men efter det så får jag leva lite längre

    Jag vet inte om ni förstår hur jag tänker jag vet knappt själv hur jag tänker

    Men sanningen är att döden är oundviklig och förr eller senare kommer jag att dö på grund av min cancersjukdom

    Allt jag önskar är att min sista tid i livet blir smärtfri och att jag somnar in stilla i min säng hemma med min hustru, dotter, barnbarn och Alfred vid min sida

    Men vi får se vad jag gör den dag läkarna berättar att nu har metastaserna börjat växa

    Dragan Klaric

  • Vad händer när någon man älskar dör?

    Jag såg bilden på Facebook och kände hur det gjorde ont i hjärtat

    Alla familjer har en person som är klistret som håller ihop hela familjen och utan denna person vad blir då kvar av familjen?

    I mitt fall var det två personer som var klistret som höll ihop våra familjer. I min familj var det min älskade pappa Milan och i min hustrus familj var det min svärmor Ingrid

    När min älskade pappa Milan gick bort i magsäckscancer 2000 då var det som om vår familjesammanhållning försvann och vi blev som främlingar för varandra och umgänget blev minimalt

    När min älskade svärmor Ingrid gick bort 2021 då blev det ett stort tomrum som tyvärr ingen har kunnat fylla. Visst vi umgås ofta jag och min svåger André men alla de trevliga familjestunder som jul, påsk, midsommar och födelsedagar blev aldrig detsamma

    Min mor lever och vi träffas då och då men det är inte samma sammanhållning som när min far levde och min mor börjar komma till åren och det märks

    Att en individ kan betyda så mycket för en familj märker man inte förrän de inte längre finns kvar i ens liv

    Jag kan inte säga hur min hustru, dotter och barnbarn kommer att känna den dag jag inte längre finns kvar i deras liv men jag kan tänka mig att de kommer att känna en tomhet i sina hjärtan

    Andemeningen med detta inlägg är att vi ska aldrig ta varandra för givet utan vi ska våga säga till varandra att vi älskar varandra att vi vill umgås och vara tillsammans för en dag så kommer vi inte längre att finnas för varandra och då är det försent

    Så umgås med er familj så mycket som möjligt och säg att ni älskar varandra för familjen är det viktigaste vi har

  • Oväntade dödsfall på sjukhusen

    Läser kortfattat denna artikel Sjukhuset utreder fler oväntade dödsfall på Helsingborgs Dagblad och blir bekymrad över att sånt här får ske i Sverige 2022

    Kortfattat ur artikeln:

    Det är inte bara på akuten som sjukhuset utreder oväntade dödsfall. I sommar avled en patient på neurologi- och strokeavdelningen, där hen fick vårdas på grund av platsbrist.

    Detta är i Helsingborg men hur många fler oväntade eller oförklarliga dödsfall finns det i hela landet? Detta är något som svenska journalister skulle kunna gräva i men gör de det?

    Jag har länge kritiserat regionerna för att de har totalt kraschat sjukvården genom ogenomtänkta politiska beslut och för att de tycks inte bry sig

    Jag har länge förespråkat att man förstatligar sjukvården och att regionerna tas ifrån detta ansvar men jag har talat för döva öron och skrivit för blinda

    Men hur länge ska detta vansinne få fortgå? Hur många döda krävs det innan politikerna agerar? 10000 döda eller ännu fler?

    Och hur kommer det sig att alla patientorganisationer är så tysta när detta vansinne pågår? Jag skulle rekommendera alla dessa patientorganisationer att gå samman och i en skarp skrivelse till riksdagen kräva en förändring med omedelbar verkan innan detta vansinne drabbar någon man håller kär

    För risken är väldigt stor att detta vansinne drabbar någon som är medlem i någon av dessa patientorganisationer och som medlem förväntar man sig att organisationen representerar en inom alla områden inte bara inom ens sjukdom men också vad gäller ens sjukvård

  • Vid slutet av resan som anhörig

    Jag skrev Vid slutet av resan som drabbad hur jag vill ha det när min tid är kommen men jag vill också skriva om hur det är för anhöriga när en älskad är i slutet av sin cancerresa

    Jag har varit anhörig till min far som fick magsäckscancer 2000 och för min hustru som fick bröstcancer 2015

    Min far fick diagnosen magsäckscancer tidigt 2000 och avled i juli samma år och jag var med honom hela tiden från början till slutet

    Jag älskade min far han var min stora stöttepelare när jag fick testikelcancer 1990 och han var en förebild och när han fick magsäckscancer då kände jag mig tom inombords

    Men jag var tvungen att vara min fars stöttepelare precis som han var min

    Att se någon man älskar förtvina är jobbigt och man kämpar med att hålla tillbaka tårarna och man vill bara skrika ut högt men man kan inte för man måste vara stark

    Jag var med min far hela tiden. På läkarbesök. På avdelningen när han var inlagd på sjukhuset. Hos honom när han var hemma.

    Till en början så pratade vi inte så mycket om hans sjukdom och hans önskemål men med tiden så kände jag att jag var tvungen att ta upp de svåra frågorna

    Jag minns att jag frågade min far och detta var en vecka innan han gick bort om hur han ville ha det när han dör. Om han ville kremeras eller ha begravning i jord. Jag minns hur min far tittade på mig med sorg i ögonen och det gjorde ont i hjärtat

    Så hur ska man som anhörig agera när någon man älskar inte har lång tid kvar?

    Det finns inga skrivna regler för hur man ska agera men mitt råd är att man ska finnas där för dem, man ska vara ett stöd, man ska visa att man älskar dem och man måste ställa de svåra frågorna även om det gör ont i hjärtat

    När min hustru fick bröstcancer 2015 då var det som om något gick sönder i mig och jag minns att hon ringde mig på väg hem efter besöket hos onkologen och berättade att hon hade bröstcancer

    Det snurrade till i huvudet och tårarna bara rann jag minns att jag tog fram en flaska šljivovica och drack direkt ur flaskan för jag ville dränka mina känslor

    Men jag visste också att jag fick lägga undan mina känslor och vara stark för min hustru under hennes cancerresa

    Tack och lov så är min hustru idag cancerfri och nu är hon stark för mig i min cancerresa

  • Vid slutet av resan som drabbad

    När man drabbas av cancer med hög dödlighet då kommer tankarna om hur man ska hantera det när man till sist kommer till slutet av sin cancerresa

    Jag har många gånger tänkt på det och frågat mig själv hur kommer jag att hantera det och ärligt talat så är det svårt att ens föreställa sig hur det kommer att bli

    Jag har hela tiden sagt att när mitt slut på min cancerresa kommer då vill jag vara smärtfri och ha mina närmaste vid min sida och jag vill lämna jordelivet hemma i min säng och inte på sjukhuset

    Än så länge har vi ASIH avancerad sjukvård i hemmet men med tanke på hur sjukvården krackelerar för var dag som går så är det inte säkert att detta kommer att finnas när ens tid är kommen

    Att mildra min smärta kan bli ett problem då jag inte tål morfin som för det mesta ges vid smärtlindring men samtidigt så skulle jag inte vilja ha morfin då dess biverkningar är att det hämmar andningen vid större doser

    Visst det finns säkert andra smärtlindrande medel som inte innehåller morfin men jag skulle nog inte vara så sugen på att knapra piller i min slutgiltiga resa

    Jag har bestämt mig för att använda cannabis och jag hoppas att sjukvården ska kunna erbjuda det istället för morfin och smärtstillande men om inte då får jag skaffa det själv

    I långt bättre utvecklade länder i världen så får cancerdrabbade cannabis som smärtlindring och även i slutet av sin cancerresa men i Sverige är det så stigmatiserat att prata om cannabis och läkarna undviker det till varje pris

    Har jag känt någon oro inför tanken att jag ska dö på grund av min cancersjukdom? Ja ibland men det är helt normalt! Men går jag och tänker på det ständigt? Nej absolut inte!

    Jag är en positiv optimist och så länge det finns liv finns det hopp och det ska man aldrig glömma

    Döden är en process som vi alla kommer till förr eller senare! Vissa för av naturliga skäl. Andra av andra omständigheter. Och vissa på grund av sin sjukdom. Men ingen kan komma undan!

    Den dagen läkarna säger att nu kan vi inte göra mer då får man omvärdera sin situation men fram till dess ska man uppskatta varje stund man har i livet

    Men något som jag tycker är viktigt är att man pratar med sina närmaste om det oundvikliga så att alla är införstådda i hur man vill ha det under ens sista tid men också hur man vill ha det efter att man lämnat jordelivet