Jag har börjat få förhöjd ångest på morgnarna jag vaknar går upp klär på mig och går ut med Alfred på vår morgonpromenad
Men jag känner av ångesten genom att jag blir illamående och jag känner igen detta från min period 2017-2018 när jag hade mina panikångest attacker
I och med att jag känner igen det så kan jag också hantera det och inte låta det ta över
Men det är obehagligt och olustigt plus att det tröttnar ut en så att man blir helt slut i kroppen
Jag har tack och lov inte haft några panikångest attacker sedan 2018 i alla fall inte så extrema som då för det är inte roligt att tappa kontrollen över sin kropp och det finns inget man kan göra
Förvänta sig det värsta men hoppas på det bästa så har de senaste tre åren varit för mig
Med återkommande kontroller vart annan månad så har livet varit som i ett limbo man lever två månader åt gången
Missförstå mig inte jag är tacksam för varje stund som jag lever men samtidigt så har man ständigt denna oro inför varje återbesök hos onkologen
Jag vet att min tid är räknad men denna ovisshet gör bara att man sjunker allt djupare ner i ett mörkt hål som till slut kommer att sluka en
Vad har jag att förvänta mig den femte maj när jag ska och träffa onkologen
Det kan antingen vara så att metastaserna är fortfarande oförändrade men det kan också vara så att de har vuxit vilket skulle innebära att jag ska få fem behandlingar med cellgifter
Det är alltså 2,5 månader med cellgiftsbehandling under sommaren en tid som man vill njuta av tillsammans med sin hustru
Jag fick fyra behandlingar med cellgifter sommaren 2021 och det var jättejobbigt
Jag mådde inte direkt dåligt men det tog rejält på krafterna och jag kunde inte dricka kallt för då rev det i halsen och var jättejobbigt
Sen tänker jag på att det kan också vara så illa att cellgifterna inte hjälper och då har man nått skit i tre månader till ingen nytta
Nåja hoppet är inte borta än så länge och jag kommer att kämpa hela vägen men det är jobbigt och det tar på kroppen och själen
Jag har märkt att min ångest har varit mer påtaglig den senaste tiden och det är riktigt jobbigt
Det går inte att styra över detta men man kan lära sig att kontrollera det och detta fick jag lära mig 2018 efter drygt ett års behandling för GAD generaliserat ångestsyndrom
Jag kan erkänna att det är jobbigt att kontrollera sitt dåligmående när man inte mår bra då vill man bara lägga sig i sängen eller soffan och inte göra något
Men det är då man måste tvinga sig själv till att resa sig och gå ut på en promenad
Jag har vovve så för mig finns det inte att ligga kvar utan jag måste ut och gå med vovven och det är jag tacksam för
Jag har således någon kontroll över mitt dåligmående men jag kan erkänna att det är jobbigt och jag är också rädda att det ska bli värre längre fram om jag blir tvungen att ta cellgiftsbehandlingar i sommar
Men det är då och nu är nu och nu får man göra det bästa av situationen
Jag vill tacka alla er läsare för utan er hade det varit meningslöst. Jag hade förvisso fortsatt skriva om mina cancerresor men men det är alltid trevligare när någon läser det jag skriver
Det var en dropp i besökare under min flytt till ny domän och hosting men det är fullt förståeligt
Men nu ligger besöksstatistiken på över 300 besökare och stiger
Är det något speciellt ämne ni skulle vilja att jag tar upp? Har ni en egen berättelse ni vill dela med er? Hör då gärna av er till mig
Det har varit terapeutiskt för mig att kunna skriva om mina cancerresor och om min vardag samt om allt mellan himmel och jord
Det kan också bli terapi för er också och jag hjälper er gärna
Som jag berättade i mitt inlägg Min tredje cancerresa så fick min älskade hustru bröstcancer 2015 och det förändrade vårt liv
Jag blev helt knäckt och rädslan att förlora min hustru var obeskrivlig den rädsla och maktlöshet jag kände var hemskt
Man inser helt plötsligt hur snabbt ens liv kan förändras och det finns inget man kan göra
Helt plötsligt kom det flashbacks från min testikelcancer och min pappas magsäckscancer och det snurrade bara runt i huvudet
Men jag var tvungen att vara stark för min hustrus skull så att hon skulle klara av operation, cytostatikabehandling och strålbehandling men värst var det när hon tappade allt sitt hår på grund av cellgifterna
Det var svårt för henne även om jag uppmuntrade henne hela tiden och rakade även av mitt hår
Nu mår min hustru bra eller rättare sagt så bra som möjligt för hon har fortfarande biverkningar efter cytostatikabehandlingen som nervskador och det är där hela tiden
Men min hustru är stark och kämpar på så gott det går även om jag ibland måste säga till henne på skarpen när hon inte mår bra och ska till jobbet att nu måste du stanna hemma och ta det lugnt
Som anhörig indirekt drabbad är det tufft när någon man älskar får cancer och måste gå igenom en tuff process där det tar på kroppen och hjärnan så det är viktigt att man tar hand om sig själv för att inte krascha för då är man till ingen nytta för den drabbade
Patientföreningen Palema stödjer personer som är berörda av en svårartad cancer. Men den södra avdelningen har svårt att hitta folk till en regional styrelse, eftersom så många avlider av sina sjukdomar.
Eftersom det inte finns någon regional styrelse, får föreningen heller inga bidrag från Region Skåne.
I snart ett år har jag förgäves försökt få klarhet i varför man inte kan få regionalt föreningsstöd i regionerna men stött på patrull hela tiden
Ta som exempel Cancerföreningen PALEMA som har en regional avdelning Syd och är verksamma i Skåne, Blekinge, Halland och Kronoberg
För att kunna få regionalt föreningsstöd i dessa regioner så måste man ha en regionalt förankrad förening med styrelse
En styrelse måste som minst bestå av tre ledamöter
För att starta en regionalt förankrad förening måste man alltså hitta tre personer i varje region som skulle vilja leda föreningen
Men sen måste man ha en regionalt förankrad adress i regionen man måste registrera föreningen man måste öppna upp ett föreningskonto med bankgiro och en hel del annat
Det regionala politiker inte förstår är att för en Cancerförening som PALEMA är detta omöjligt
Våra cancersjukdomar är bland de med högst dödlighet och kallas blåljuscancer
Men detta faktum är tydligen inget regionala politiker bryr sig om
Tänk bara så mycket mer vi hade kunnat uppnå om politikerna tänkt med hjärtat och visat en större förståelse
Men tyvärr så har politikerna svårt att förstå eller så väljer de att inte bry sig om
Så då innebär det att cancerföreningar som PALEMA får göra det bästa med det man har och förlita sig på ideella krafter att få ut sitt budskap
Första veckan på kirurgavdelning 14 var jobbig man kunde inte sova och man försökte smälta allt som har hänt men jag lärde känna Ljiljana en underbar kvinna som låg i samma rum som jag mittemot mig
Ljiljana kommer också från Kroatien och vi kunde prata kroatiska med varandra och det var underbart
Jag fick träffa en fysioterapeut som berättade att jag var tvungen att börja gå att jag skulle använda någon attrapp för andningen och annat
Jag måste berätta att jag hade kompressionsstrumpor som gick upp till skrevet och de var inte bekväma men ett nödvändigt ont
Mesta av tiden under första veckan tillbringade jag i sängen men jag försökte också att gå upp och ta en kort promenad på avdelningen
Sömnen var obefintlig och jag kunde bara somna om jag fick sömnmedel och lugnande medel och då fick jag kanske en stunds sömn
Kisspåsen var obekväm och lite irriterande halskatetern var jobbig och man var rädd att man skulle slita ut den av misstag mitt skägg växte och var irriterande och kliade såret efter operationen kliade ja som ni förstår så var det jobbigt
Man fick inte äta eller dricka så man var hungrig och törstig men fullt förståeligt då man ville se så att magen och tarmarna börjat komma igång
Vi hade ingen TV på rummet så det blev mobiltelefonen och surfplattan för att kolla på film och serier och lyssna på musik
Sköterskorna på avdelningen var änglar och tog väl hand om en fast man såg att de var överbelastade med arbete
Jag minns att kirurgen som hade opererat mig kom och hälsade på och berättade att operationen hade gått bra men att den hade blivit komplicerad på grund av min tidigare operation 1991 på grund av ärrvävnader men de hade opererat bort allt som skulle bort
De hade tagit bort gallblåsan en bit av bukspottkörteln en bit av magsäcken och några meter tarm och sen kopplat ihop systemet
Så min första vecka på kirurgavdelning 14 var inte hemsk men den var jobbig och varje gång min hustru kom på besök var som himlariket för mig
Cancerresor 