Efter min första cytostatikabehandling så fick jag en kort paus för återhämtning innan den stora operationen
Så i april månad 1991 kom jag in på kirurgen i Lund för att opereras det handlade om en körtelutrymning där man skulle plocka bort körtlar då min cancer hade spridit sig
Jag opererades och sen en tuff återhämtning på sjukhuset och jag var inlagd i 13 dagar
Man var glad att man hade överlevt och tacksam för läkarnas jobb men allt var inte guld och gröna skogar
Det hade uppstått en komplikation som läkaren inte hade informerat om innan operation och glädjen förbyttes till sorg
Jag läser i Helsingborgs Dagbladet hur sjuka människor får ligga i korridorerna på akuten på Helsingborgs sjukhus och jag undrar varför gör inte politikerna något åt detta?
Från Helsingborgs dagblad
Massivt läkarlarm från akuten: ”Kan inte erbjuda säker vård”
En förvirrad patient försvann från akuten. En svårt cancersjuk tvingades tillbringa natten i korridorspringet. Nu skriver läkarna på akuten brev till politiker och sjukhuschefer, från en avdelning där hjälp till toalettbesök inte hinns med.
Region Skåne har en skyldighet att ge oss en trygg och säker vård och kan de inte det då har de misslyckats med sitt åtagande
I en andra artikel i samma ämne får man läsa följande
Läkarnas larm från akuten ger inga nya löften
Gör något! säger läkarna på akuten. Steppa upp, säger oppositionen. Men läkarnas larm från akuten i Helsingborg ger inga omedelbara resultat. Högsta sjukhuspolitikerns besked: Det jobbas för fullt.
Detta här är ingen ny situation som uppkommit just nu detta problem har funnits länge och då undrar jag som patient och representant för patienter genom Cancerföreningen Palema hur hårt har egentligen politikerna jobbat?
Jag har obotlig gallvägscancer och ibland händer det att jag måste åka in till akuten för allvarliga problem som kan vara livsavgörande för mig, men om jag ska behöva ligga på akuten i en korridor i kanske upp emot ett dygn innan jag får vård då är risken stor att jag kanske förlorar livet i en sjukhussäng i en korridor på akuten
Så den stora frågan till region Skånes politiker är hur mycket är ett människoliv värt?
Denna fråga har blivit principiellt viktig för mig personligen men också i min egenskap som ansvarig för regional avdelning Palema Syd
Jag kommer nu att driva denna fråga hårt speciellt nu när det är valår och politiker lovar stort och brett
Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med läkare och sjuksköterskor som jobbar på akuten i Skåne och höra er beskriva er arbetssituation
Det är dags att vi skakar om politikerna innan mänskligt liv går till spillo i en korridor på akuten
Min första cancerresa började 1990 i oktober när jag fick kraftiga smärtor i pungen. Jag grät av smärta.
Det blev akut in på sjukhuset och där konstaterar man att ena testikeln är stenhård och det blir akut operation
Man skickar prover till laboratoriet och får besked att det är en elakartad tumör
Så januari 1991 börjar jag med en aggressiv cellgiftsbehandling där jag får cellgifter i fyra dagar på onkologen i Lund och sen paus i tror det var tolv dagar
Efter min första cytostatikabehandling drabbas jag av blodproppar i höger arm vilket leder till att jag får blodförtunnande läkemedel
Under den andra cellgiftsbehandlingen blir jag så dålig att jag kräktes hela tiden och kunde inte äta vilket resulterade i att jag tappade 45 kg i vikt
Ärligt talat så minns jag inte mycket därefter
Nästa inlägg kommer att handla om operationen så häng med
Cancerresor 