Vi människor är experter på att dölja hur vi egentligen mår men varför är det så? Är det inte bättre att vara ärlig och visa så här mår jag?
Jag döljde under många år mina känslor och hur jag mådde för jag ville inte att folk skulle tycka synd om mig och det gjorde bara att jag mådde sämre
Så jag bestämde mig för att sluta gömma mig bakom en falsk mask och vara öppen med mina känslor och hur jag mår
Och detta gjorde att jag nu mår mycket bättre och att mina närmaste anhöriga och närstående vet hur jag mår. Och faktum är att ingen tycker synd om mig utan accepterar mig som jag är
Jag har blivit ärlig och jag säger min ärliga mening. Vissa missuppfattar min ärlighet och öppenhet och tror att jag har dolda motiv men när de lär känna mig då inser de att jag bara är ärlig utan några dolda motiv
Jag tycker att alla människor borde vara uppriktiga och sluta följa sig bakom en falsk mask för ärlighet varar längst och man själv mår mycket bättre av att vara ärlig
När jag mår dåligt då säger jag det rakt ut och när jag mår bra då säger jag det rakt ut.
Jag märker hur mitt mående börjar bli sämre ångesten är förhöjd vilket leder till att jag orkar mindre och så blir det en ond cirkel
Men jag känner också sorg för att min älskade hustru måste jobba med en utsliten kropp för att samhället inte vill hjälpa henne
Att sedan vår ekonomi är urusel gör ju inte saken bättre att hela tiden behöva tänka på hur man ska kunna betala sina räkningar och ha pengar över till livsmedel och bensin till bilen
Jag är så oerhört glad för att jag har en underbar hustru som älskar mig och jag är glad för att jag har en vovve som gör att jag måste ut och gå promenader
Men jag är också glad att jag har en underbar dotter och barnbarn som jag älskar och att de älskar mig
Psyket är underligt att det kan påverka hela människan så negativt och man är hjälplös
Visst man kan få mediciner mot ångest och depressioner och jag har dessa mediciner samt andra som jag tar vid behov men jag försöker att undvika att ta dem för jag vill inte känna mig neddrogad
Jag ska röntgas nästa vecka och veckan därpå ska jag till onkolgen och jag tror att det är därför jag har högre ångest just nu för risken är stor att mina metastaser har vuxit och att jag kommer att få cellgiftsbehandling
Och jag ser inte framemot att få cellgiftsbehandling för jag vet hur det påverkade mig senast och det var jättejobbigt
Nåja sånt är livet just nu och man får försöka göra det bästa av situationen
Jag har börjat få förhöjd ångest på morgnarna jag vaknar går upp klär på mig och går ut med Alfred på vår morgonpromenad
Men jag känner av ångesten genom att jag blir illamående och jag känner igen detta från min period 2017-2018 när jag hade mina panikångest attacker
I och med att jag känner igen det så kan jag också hantera det och inte låta det ta över
Men det är obehagligt och olustigt plus att det tröttnar ut en så att man blir helt slut i kroppen
Jag har tack och lov inte haft några panikångest attacker sedan 2018 i alla fall inte så extrema som då för det är inte roligt att tappa kontrollen över sin kropp och det finns inget man kan göra
Jag har märkt att min ångest har varit mer påtaglig den senaste tiden och det är riktigt jobbigt
Det går inte att styra över detta men man kan lära sig att kontrollera det och detta fick jag lära mig 2018 efter drygt ett års behandling för GAD generaliserat ångestsyndrom
Jag kan erkänna att det är jobbigt att kontrollera sitt dåligmående när man inte mår bra då vill man bara lägga sig i sängen eller soffan och inte göra något
Men det är då man måste tvinga sig själv till att resa sig och gå ut på en promenad
Jag har vovve så för mig finns det inte att ligga kvar utan jag måste ut och gå med vovven och det är jag tacksam för
Jag har således någon kontroll över mitt dåligmående men jag kan erkänna att det är jobbigt och jag är också rädda att det ska bli värre längre fram om jag blir tvungen att ta cellgiftsbehandlingar i sommar
Men det är då och nu är nu och nu får man göra det bästa av situationen
Efter en lång tids dåligmående efter min hustrus bröstcancer 2015 så började jag att krascha 2017
Jag mådde skit hela tiden hade svårt att sova min koncentration var obefintlig och jag visste inte vad det berodde på
Sommar 2017 åkte vi till Kroatien och det var jättejobbigt för mig för jag kunde inte slappna av
Det gick tyvärr ut över mitt sällskap som var min hustru min svärmor och mitt barnbarn
Resan till Kroatien och hem var ett helvete jag kräktes hela tiden och att fokusera på körningen var extremt svårt
Efter hemkomst blev det bara värre jag kunde inte sova jag kräktes eftersom jag hade en känsla av slem i halsen hela tiden. Jag blev manisk, irriterad otrevlig och arg.
Detta gick ut över min hustru
Sen kom självmordstankar jag ville ta livet av mig hela tiden vilket ledde till att min hustru var tvungen att gömma alla vassa föremål i hemmet
Jag sökte hjälp hos vårdcentralen, akutmottagningen men fick ingen hjälp
Det enda jag fick var oxascand piller och blev tillsagd att ta vid behov men jag hade ett behov hela tiden så jag tog dem ständigt
Sen kom de kraftiga panikångestattackerna och det var ett helvete de kunde till en början vara i 30 minuter men blev bara längre och längre efter hand
Så jag tryckte i mig oxascand piller
Efter mångt och mycket så remitterade min läkare mig till psykakuten i Helsingborg och jag kom dit helt förstörd och ville inte längre leva
Jag blev inlagd men då det inte fanns några platser på sjukhuset så letade de efter andra platser och då hamnade jag på psykiatriska intensivvårdsavdelningen i Halmstad
Jag kom dit och blev inlagd och kom in i helvetet. Läkaren där hade en patientfarlig metod där han behandlade patienter som mig med Theralen i väldigt höga doser
Jag var där i fyra dagar och sen beslutade samma läkare att jag inte längre skulle uppta plats på avdelningen i Halmstad utan att jag var Skånes problem så han bokstavligen kastade ut mig med ett recept på Theralen
Min hustru kom och hämtade mig och under hela resan hem funderade jag på hur jag skulle ta livet av mig
Väl tillbaka i Helsingborg körde vi till apoteket för att hämta ut Theralen och när apotekaren såg receptet blev hon chockad och var tvungen att tillkalla en kollega för att de ansåg att doseringen var alldeles för hög
Men de gav mig Theralen och jag kom hem och vi skulle göra middag och jag kände bara att jag vill dö
Så jag sa till min hustru att köra mig till psykakuten i Helsingborg och där träffade jag en ung kvinnlig läkare som blev chockad av den behandling jag fick på psykiatriska intensivvårdsavdelningen i Halmstad
Hennes första ord var ”läkaren på psykiatriska intensivvårdsavdelningen i Halmstad har ju bara drogat ner dig”
Hon la in mig direkt och det är tack vare henne som jag lever idag.
Jag kommer att skriva om min tid inom den psykiatriska vården i kommande inlägg så häng med
Fakta om GAD
Om du känner en ständig oro och ångest över många saker samtidigt i minst sex månader, kan du ha vad som kallas generaliserat ångestsyndrom. Det förkortas ibland GAD efter engelskans generalized anxiety disorder.
Du som har GAD känner dig osäker och har svårt att koppla av och känna dig trygg. Du oroar dig för saker och tror hela tiden att det ska hända en katastrof. Till exempel att du eller någon närstående ska bli sjuk eller råka ut för en olycka. Du tror att det du oroar dig för kommer att hända på riktigt, och det kan kännas som att inget kan trösta eller lugna dig.
Att då och då oroa sig eller fundera på vad som ska hända i framtiden är inte samma sak som att ha GAD. Att ha GAD påverkar hela ditt liv.
För att må bättre kan du behöva lära dig ett nytt sätt att hantera dina tankar och känslor. Du kan även behöva behandling.
Cancerresor 