Etikett: kampen

  • Utsidan visar inte hur någon mår på insidan

    Vi människor är experter på att dölja hur vi egentligen mår men varför är det så? Är det inte bättre att vara ärlig och visa så här mår jag?

    Jag döljde under många år mina känslor och hur jag mådde för jag ville inte att folk skulle tycka synd om mig och det gjorde bara att jag mådde sämre

    Så jag bestämde mig för att sluta gömma mig bakom en falsk mask och vara öppen med mina känslor och hur jag mår

    Och detta gjorde att jag nu mår mycket bättre och att mina närmaste anhöriga och närstående vet hur jag mår. Och faktum är att ingen tycker synd om mig utan accepterar mig som jag är

    Jag har blivit ärlig och jag säger min ärliga mening. Vissa missuppfattar min ärlighet och öppenhet och tror att jag har dolda motiv men när de lär känna mig då inser de att jag bara är ärlig utan några dolda motiv

    Jag tycker att alla människor borde vara uppriktiga och sluta följa sig bakom en falsk mask för ärlighet varar längst och man själv mår mycket bättre av att vara ärlig

    När jag mår dåligt då säger jag det rakt ut och när jag mår bra då säger jag det rakt ut.

    Dragan Klaric

  • Inför det oundvikliga

    Hur förbereder man sig inför det oundvikliga?

    Vi människor är alla olika och när vi ställs inför något svårt då reagerar vi alla olika.

    Vissa accepterar det andra gräver ner sig och kan inte ta till sig det

    När jag fick beskedet att jag har cancer så accepterade jag det med positiv optimism när jag fick beskedet att jag har kronisk cancer då var det samma sak

    Jag såg ingen anledning att gräva ner mig och bli negativ pessimist för det hade varken gagnat mig eller mina anhöriga och närstående

    Jag är praktiskt lagd och tänker logiskt och det har hjälpt mig mycket genom åren

    Jag vet att ju längre tiden går desto närmare kommer jag mot det oundvikliga vilket innebär slutet på min cancerresa så jag har varit praktisk och sett till att ha kontroll över vad som ska ske när jag har lämnat jordelivet

    Oavsett var man befinner sig i sin cancerresa så är det viktigt att se till så att det praktiska är avklarat så att ens anhöriga och närstående vet vad ens sista önskemål är

    Jag förstår att det kan vara väldigt jobbigt och svårt att prata om döden men döden är något oundvikligt och drabbar oss alla, allt man kan göra är att få en god död

    Jag har sagt att jag vill dö hemma i min säng med mina närmaste hos mig. Jag vill inte ha någon dyr och påkostad begravning. Jag vill bli kremerad och att min aska sprids i minneslunden eller ute till havs

    Så mitt råd till alla er där ute som har obotlig cancer är att planera inför hur ni vill ha det så att era närmaste anhöriga och närstående ska slippa ha den svåra uppgiften att göra det

    Dragan Klaric

  • Var din egen talesperson för ingen annan kommer att föra din talan

    Något jag har märkt de senaste åren är att ska man uppnå något då måste man föra din egen talan och vara sin egna talesperson

    Man har sina närmaste som finns och som kämpar tillsammans med en men till syvende och sist så måste man föra sin egen talan

    Man är sin egen lyckans smed sägs det och det ligger mycket sanning i det

    Jag har genom hela min process fört min egen talan och jag försöker föra andras talan det vill säga de som är i samma situation som jag

    Vi har i Sverige haft ett starkt föreningsliv där många föreningar fört sina medlemmars talan och tillvaratagit medlemmarnas intressen men under många år har det blivit alldeles för politiskt korrekt och då står vi där ensamma

    Jag menar inte att alla patientorganisationer är dåliga men väldigt många av dem är det för att inte längre tar tillvara medlemmarnas intressen

    Jag bildade förening av Cancerresor mest för att kunna föra cancerdrabbades och deras anhöriga och närståendes talan mot byråkratin och den havererade sjukvården och min förhoppning är att Cancerresor ska kunna utvecklas och finnas kvar när jag inte längre finns kvar

    Vad jag tycker är tråkigt är att patientorganisationer fokuserar alldeles för mycket på själva sjukdomen och glömmer bort människan bakom sjukdomen

    Vad hjälper det med nya bättre behandlingsmetoder om sjukvården inte fungerar vem ska då utföra dessa behandlingar?

    För att bäst tjäna sina betalande medlemmar tycker jag att man som patientorganisation också måste ta upp problematiken med sjukvården för om man inte gör det då sviker man sina medlemmar

    Jag skulle inte vilja betala medlemsskap i en förening som inte tillvaratar mina intressen och jag tycker inte att ni heller ska göra det. Det kanske ger föreningarna en tankeställare att de måste ändra sitt arbetssätt

    Medlemskap i föreningen Cancerresor kostar inget och alla är välkomna, cancerdrabbade, anhöriga och närstående, vänner och bekanta till cancerdrabbade och sjukvårdspersonal

    Min förhoppning är att vi ska kunna starta upp gruppmöten och trevliga sammankomster och lära känna varandra

    Dragan Klaric

  • Känner för att ge upp

    Efter dagens besked från handläggare på Sparbanken Skåne att de inte vill ha föreningen Cancerresor som kund så kände jag bara för att ge upp

    Jag är positiv optimist och letar alltid efter lösningar istället för att stirra mig blind på problem men mitt hopp stod till Sparbanken Skåne och vi lämnade Länsförsäkringar bank efter 25 år till förmån för Sparbanken Skåne för de ingav förtroende

    Jag har gjort allt man ska rätt. Alla dokument är inskickade. Och jag blev till och med uppmanad till att söka sponsring hos Sparbanken Skåne och nu detta

    Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska göra nu!

    Denna känsla av total maktlöshet och att man inte vet vad man ska göra är obehaglig och jag är ledsen och besviken och då vill jag skriva om det så att jag kan få ut mina känslor och tankar

    I värsta fall får jag lägga ner föreningen och fortsätta skriva som jag har gjort från början. Men jag ville utveckla Cancerresor och kunna nå ut till fler cancerdrabbade och deras anhöriga och närstående

    Jag ville anordna gruppmöten och trevliga sammankomster! Jag ville åka runt och föreläsa för politiker och sjukvården om hur det är att vara cancerdrabbad och anhörig. Men nu blir det tyvärr inget av detta

    Ingen vill sponsra, donera eller bidra till en förening som inte har ett föreningskonto med bankgiro och Swish. Man kan inte söka bidrag! Man är helt utestängd från allt

    Jag undrar om den som bestämde att neka oss ett föreningskonto är medveten om de konsekvenser det leder till för föreningen?

    Nu ska ja snart äta middag med min älskade hustru och sen får jag fundera på vad jag ska göra

    Dragan Klaric

  • Att kunna säga ifrån

    Jag har genom åren råkat ut för en hel del tråkiga kontakter med sjukvården. Detta gjorde att jag inte mådde så bra och man blev ledsen och deprimerad

    Men jag bestämde mig för att nu får det vara nog och jag började säga ifrån för jag ville inte må dåligt bara för att det fanns individer inom sjukvården som inte kunde behandla mig som patient med respekt

    Så varje gång jag blev behandlad respektlöst så skrev jag ett mail till verksamhetschefen och berättade vad som hade hänt och att denna incident hade påverkat mig negativt så att jag mådde dåligt av det

    Responsen från verksamhetscheferna var positiv och de beklagade det inträffade och skulle vidta åtgärder så att det inte händer igen

    Nu vill jag förtydliga att i de allra flesta fallen då jag haft med sjukvården att göra så har upplevelsen varit positiv men det kan ha att göra med att jag har obotlig gallvägscancer och då får man extra hjälp

    Men jag anser inte att man måste ha en cancersjukdom med dödlig utgång för att få respektfull behandling inom sjukvården alla människor ska behandlas lika

    Idag har jag god kontakt med verksamhetschefer inom sjukvården och det är vårdcentraler, onkologmottagningar, kirurgmottagningar men även andra mottagningar och avdelningar

    Jag skickar ut ett mail till dem en gång i månaden och informerar dem om Cancerresor och vad vi gör och får positiv respons från mottagarna

    Jag mailade samtliga vårdcentraler, onkologmottagningar och kirurgmottagningar i landet men har beslutat att bara fokusera på Skåne och bygga upp ett nätverk och samarbete med sjukvården i Skåne

    Genom samarbete kan man medverka till förändringar och just nu krävs det stora förändringar inom sjukvården för att den ska fungera igen

    Mitt råd till alla är ta inte skit utan säg ifrån. Ni har det redan jobbigt och ryggsäcken ni bär på behöver inte bli tyngre. Ni har alla rätt till en respektfull och trygg sjukvård och ni ska inte behöva oroa er inför era kontakter med sjukvården

    Om ni är osäkra eller känner inte trygga med att kommunicera med sjukvården så hör av er till oss så ska vi hjälpa er så gott vi kan

  • Både cancerdrabbade och anhöriga

    På bilden ser ni mig och min älskade hustru Sandra. Bilden är tagen några år tillbaka och om jag inte minns fel så var vi iväg på en minisemester

    Vårt liv har inte varit lätt och vi har alltid fått kämpa.

    Kort efter vårt bröllop den 11 augusti 1990 fick jag beskedet att jag har testikelcancer och det ledde till operationer och cellgiftsbehandling.

    Under operationen så skedde ett misstag som gjorde att vi inte kunde få barn den naturliga vägen och vi genomgick 12 IVF i ett försök att få barn men det ville sig inte och vi förblev barnlösa

    Jag har en dotter sen ett tidigare förhållande som idag är vuxen och själv har barn och min hustru såg henne som sin egen och när vi fick barnbarn då var vi överlyckliga

    Men sorgen över att inte kunna få egna barn har varit med oss alltid

    Min älskade hustru drabbades av bröstcancer 2015 och då blev jag knäckt men var tvungen att vara stark för min hustru så som hon var för mig när jag fick testikelcancer

    Men så kom det ödesdigra beskedet att jag nu har obotlig gallvägscancer och lever på lånad tid och jag tänker inte så mycket på det utan tar en dag i taget och är positivt inställd men för min hustru har det blivit jobbigt

    Hon är rädd att jag ska dö och kan inte acceptera det och det tar på henne psykiskt och fysiskt jag försöker trösta henne och säger att vi får ta tillvara varje stund vi har tillsammans och njuta

    Men jag vet hur det känns för henne för jag kände samma sak när hon fick bröstcancer jag var rädd att hon skulle dö och kunde inte acceptera det

    Vi går nu tillsammans i samtalsterapi och får hantera min cancersjukdom. Hon får berätta hur hon känner och jag får berätta hur jag känner

    Nu undrar säkert många varför vi behöver gå i samtalsterapi för att berätta hur vi känner och detta skulle man ju kunna prata om hemma

    Saken är den att vi pratar om det hemma också men det är en befrielse att kunna prata om det med en tredje part som bara lyssnar och ger stöd och jag skulle verkligen rekommendera alla cancerdrabbade att gå i samtalsterapi med sin närmaste

    Så både jag och min hustru har erfarenhet av hur det är att vara cancerdrabbad och anhörig för vi har bägge gått igenom det och just nu är jag cancerdrabbad och min hustru anhörig

    Det är en svår och tuff situation att bli cancerdrabbad men det är en lika tuff och svår situation att vara anhörig till någon som är cancerdrabbad

    Den cancerdrabbade har sin sjukdom att hantera men den anhöriga ska hantera både sin närmaste cancersjukdom och sina egna känslor och det är inte lätt

    Som tur är så finns det frivilliga organisationer som Cancerkompisar som tar han om anhöriga och närstående till cancerdrabbade och ni hittar dem på www.cancerkompisar.se

    Cancerkompisar gör ett fantastiskt arbete med att hjälpa anhöriga och närstående till cancerdrabbade men som alla ideella organisationer så är de i behov av medlemmar, bidrag och sponsorer för att verksamheten ska kunna fungera och utvecklas så tveka inte utan bli medlemmar i Cancerkompisar och hjälp dem hjälpa anhöriga och närstående till cancerdrabbade

  • Den ständiga kampen

    Från den dag man föds är det en ständig kamp och denna kamp pågår till det sista andetaget

    Det spelar ingen roll om man är rik eller fattig vi alla utkämpar en kamp

    Tar vi som exempel cancer så bryr sig inte cancern om du är rik eller fattig den drabbar oss alla lika hårt även om jag skulle tycka att det hade varit lättare att hantera sin cancersjukdom lättare om jag var rik

    Men jag minns min tid på kirurgiavdelningen i Lund efter min Whipple operation och jag träffade andra med cancersjukdomar som hade fått ett dåligt besked från läkarna

    Det var några där kirurgen öppnat upp och sett att spridningen var så omfattande att det inte var möjligt att operera så man sydde ihop patienten

    Jag minns speciellt en person som var lite äldre än mig som hade råkat ut för detta och prognosen var dålig. Den här personen var helt knäckt och hade tappat livslusten

    Vi satt och pratade med varandra och jag försökte trösta personen så gott jag kunde men det var svårt med tanke på hur personen mådde

    Personen i fråga var förmögen och hade en riktigt bra ekonomi men vad hjälpte det i en situation som denna. Jag försökte förklara för personen att göra så mycket som möjligt med sin familj att ta en underbar resa tillsammans och bara njuta av livet men jag vet inte om jag lyckades

    Jag kan säga att hade jag varit förmögen då hade jag rest så mycket jag kan med hustru jag hade rest till Australien, Nya Zeeland, Kina, Bora Bora, Hawaii och andra platser för det är något jag alltid har önskat mig

    Jag hade köpt en stor husbil och rest runt i Europa med hustru och vovven besökt alla Europas länder och bara njutit

    Men jag är tyvärr inte förmögen så jag får fortsätta önska och drömma

    Men om vi återgår till den ständiga kampen

    Man kämpar hela tiden det börjar med att man ska lära sig krypa, gå och springa. Sen är det en kamp att prestera i skolan. Därefter är det en kamp att hitta ett jobb. Sen är det en kamp att hitta sin kärlek. Sen är det en kamp att hitta rätt boende. Sen är det en kamp att få barn. Och sen är det en kamp att uppfostra barnen. Och sen är man helt plötsligt pensionär och då är det en kamp att få ihop ekonomin.

    Men under denna resa så får man oftast också kämpa mot myndigheter, banker, Försäkringskassan, arbetsgivare och A-kassan och dessa kamper är både tids och resurskrävande

    Skulle man under resans gång drabbas av cancer då är det ytterligare en kamp man måste hantera. Kämpa för överlevnad för sitt liv är den yttersta kampen för vi vill alla leva

    Och som sjukvården ser ut idag tack vare inkompetenta politiker så kommer vi allvarligt sjuka få kämpa för vårt liv för ingen annan gör det för oss ja förutom våra anhöriga och närstående

    Jag har fått kämpa hela mitt liv och jag har aldrig kunnat riktigt slappna av och ta det lugnt men även med denna ständiga kampen så har jag mina ljusa stunder när jag tittar på min hustru och ser kärleken i hennes ögon

    Och även när min älskade vovve Alfred kryper upp hos mig och vill mysa då mår jag riktigt bra

    En sak till som får mig att må bra är när jag träffar min dotter och barnbarn det förgyller min tillvaro och jag känner glädje

    Jag kan inte säga till er hur ni ska göra med er kamp vad jag däremot kan säga är att ni ska ta till vara på alla de stunder ni får med de ni älskar för dessa stunder är det värdefullaste vi har och ingen rikedom i världen är mer värd än dessa stunder

    Dragan Klaric grundare och ordförande Cancerresor