Etikett: känslor

  • Utsidan visar inte hur någon mår på insidan

    Vi människor är experter på att dölja hur vi egentligen mår men varför är det så? Är det inte bättre att vara ärlig och visa så här mår jag?

    Jag döljde under många år mina känslor och hur jag mådde för jag ville inte att folk skulle tycka synd om mig och det gjorde bara att jag mådde sämre

    Så jag bestämde mig för att sluta gömma mig bakom en falsk mask och vara öppen med mina känslor och hur jag mår

    Och detta gjorde att jag nu mår mycket bättre och att mina närmaste anhöriga och närstående vet hur jag mår. Och faktum är att ingen tycker synd om mig utan accepterar mig som jag är

    Jag har blivit ärlig och jag säger min ärliga mening. Vissa missuppfattar min ärlighet och öppenhet och tror att jag har dolda motiv men när de lär känna mig då inser de att jag bara är ärlig utan några dolda motiv

    Jag tycker att alla människor borde vara uppriktiga och sluta följa sig bakom en falsk mask för ärlighet varar längst och man själv mår mycket bättre av att vara ärlig

    När jag mår dåligt då säger jag det rakt ut och när jag mår bra då säger jag det rakt ut.

    Dragan Klaric

  • Inför det oundvikliga

    Hur förbereder man sig inför det oundvikliga?

    Vi människor är alla olika och när vi ställs inför något svårt då reagerar vi alla olika.

    Vissa accepterar det andra gräver ner sig och kan inte ta till sig det

    När jag fick beskedet att jag har cancer så accepterade jag det med positiv optimism när jag fick beskedet att jag har kronisk cancer då var det samma sak

    Jag såg ingen anledning att gräva ner mig och bli negativ pessimist för det hade varken gagnat mig eller mina anhöriga och närstående

    Jag är praktiskt lagd och tänker logiskt och det har hjälpt mig mycket genom åren

    Jag vet att ju längre tiden går desto närmare kommer jag mot det oundvikliga vilket innebär slutet på min cancerresa så jag har varit praktisk och sett till att ha kontroll över vad som ska ske när jag har lämnat jordelivet

    Oavsett var man befinner sig i sin cancerresa så är det viktigt att se till så att det praktiska är avklarat så att ens anhöriga och närstående vet vad ens sista önskemål är

    Jag förstår att det kan vara väldigt jobbigt och svårt att prata om döden men döden är något oundvikligt och drabbar oss alla, allt man kan göra är att få en god död

    Jag har sagt att jag vill dö hemma i min säng med mina närmaste hos mig. Jag vill inte ha någon dyr och påkostad begravning. Jag vill bli kremerad och att min aska sprids i minneslunden eller ute till havs

    Så mitt råd till alla er där ute som har obotlig cancer är att planera inför hur ni vill ha det så att era närmaste anhöriga och närstående ska slippa ha den svåra uppgiften att göra det

    Dragan Klaric

  • Jag saknar min husvagn

    Det går inte en dag utan att jag saknar min husvagn

    Att ha husvagn och kunna åka iväg gav mig energi, sinnesro och en stund att glömma alla tråkigheter

    Men jag hade inget val annat än att sälja min husvagn och den främsta orsaken var att vår ekonomi höll på att krascha och vi klarade inte längre av att betala våra fasta utgifter

    Nu med höga elpriser, bränslepriser och livsmedelspriser så ser jag att mitt beslut att sälja husvagnen var rätt och att vi nu har ett nästägg som kommer att användas vid absolut nödvändighet

    Vår ekonomi har inte blivit bättre men den är stabil och vi klarar oss. Vi har plockat bort en massa utgifter på saker vi inte längre behöver och nu har vi en strikt ekonomi

    Vi är vana vid att ha det tufft vi har haft det hela tiden så att dra åt svångremmen är inget nytt för oss

    Men ibland unnar vi oss något som en pizza eller sushi för man måste kunna unna sig något då och då för att inte bli knäpp

  • Känner för att ge upp

    Efter dagens besked från handläggare på Sparbanken Skåne att de inte vill ha föreningen Cancerresor som kund så kände jag bara för att ge upp

    Jag är positiv optimist och letar alltid efter lösningar istället för att stirra mig blind på problem men mitt hopp stod till Sparbanken Skåne och vi lämnade Länsförsäkringar bank efter 25 år till förmån för Sparbanken Skåne för de ingav förtroende

    Jag har gjort allt man ska rätt. Alla dokument är inskickade. Och jag blev till och med uppmanad till att söka sponsring hos Sparbanken Skåne och nu detta

    Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska göra nu!

    Denna känsla av total maktlöshet och att man inte vet vad man ska göra är obehaglig och jag är ledsen och besviken och då vill jag skriva om det så att jag kan få ut mina känslor och tankar

    I värsta fall får jag lägga ner föreningen och fortsätta skriva som jag har gjort från början. Men jag ville utveckla Cancerresor och kunna nå ut till fler cancerdrabbade och deras anhöriga och närstående

    Jag ville anordna gruppmöten och trevliga sammankomster! Jag ville åka runt och föreläsa för politiker och sjukvården om hur det är att vara cancerdrabbad och anhörig. Men nu blir det tyvärr inget av detta

    Ingen vill sponsra, donera eller bidra till en förening som inte har ett föreningskonto med bankgiro och Swish. Man kan inte söka bidrag! Man är helt utestängd från allt

    Jag undrar om den som bestämde att neka oss ett föreningskonto är medveten om de konsekvenser det leder till för föreningen?

    Nu ska ja snart äta middag med min älskade hustru och sen får jag fundera på vad jag ska göra

    Dragan Klaric

  • Fyra dagar kvar

    Nu är det bara fyra dagar kvar innan jag ska träffa min läkare på onkologen och även om jag mentalt inte känner någon oro så kan jag inte styra mina känslor

    Hjärnan och kroppen har sin egen vilja och det går utanför allt sunt förnuft och inget man kan kontrollera

    Jag förstår logiskt att oavsett vilket besked jag får av min läkare på onkologen så står det utom min kontroll

    Är det ett positivt besked att mina metastaser är oförändrade då får man acceptera det och gå vidare och leva sitt liv

    Är det ett negativt besked att mina metastaser har vuxit och att man ska sätta in cellgiftsbehandling då får man acceptera det och gå vidare och leva sitt liv

    Är det ett jättenegativt besked att mina metastaser har spridit sig i kroppen och att behandling inte hjälper då får man acceptera det och gå vidare med och leva sitt liv

    Oavsett vilket besked man får om fyra dagar så upphör inte livet om fyra dagar. Är metastaserna oförändrade då är det jättebra och man går vidare till nästa kontroll. Om metastaserna har vuxit då får man cellgiftsbehandling och hoppas på att det hjälper. Har metastaserna spridit sig då får man ASIH och kan leva bra länge.

    Jag är positiv optimist och jag vill se positivt på allt och om jag har sex månader eller sex år kvar att leva så kommer jag att leva mitt liv så gott jag kan och njuta av varje stund jag har med mina älskade

    Men nu håller jag tummarna att jag får ett bra besked på torsdag

  • Det känns som att mitt huvud ska explodera

    Den senaste veckan har jag känt det som att mitt huvud ska explodera.

    Jag har lämnat blodprover och varit på röntgen och nu väntar fler blodprover och återbesök hos onkologen och det känns jobbigt. Men det är också oro för ekonomin och hur man ska överleva.

    Jag har sovit dåligt vaknat upp flera gånger om natten och har haft mardrömmar och det är påfrestande på kroppen och själen att inte kunna sova ut ordentligt

    Jag har sömntabletter men vill helst undvika att ta dem och försöker bara ta när det är absolut nödvändigt

    Sen gör det inte saken bättre att det är grått och regnigt väder vilket också påverkar ens mående

    Nu är det bara sex dagar kvar till jag ska träffa min läkare på onkologen och då får jag veta vad som händer i kroppen med metastaserna

    Idag ska jag och hustru till terapeuten och det känns alltid bättre efter ett besök där för då får man lätta på trycket och förhoppningsvis kan man kanske slappna av efteråt

  • Att kunna säga ifrån

    Jag har genom åren råkat ut för en hel del tråkiga kontakter med sjukvården. Detta gjorde att jag inte mådde så bra och man blev ledsen och deprimerad

    Men jag bestämde mig för att nu får det vara nog och jag började säga ifrån för jag ville inte må dåligt bara för att det fanns individer inom sjukvården som inte kunde behandla mig som patient med respekt

    Så varje gång jag blev behandlad respektlöst så skrev jag ett mail till verksamhetschefen och berättade vad som hade hänt och att denna incident hade påverkat mig negativt så att jag mådde dåligt av det

    Responsen från verksamhetscheferna var positiv och de beklagade det inträffade och skulle vidta åtgärder så att det inte händer igen

    Nu vill jag förtydliga att i de allra flesta fallen då jag haft med sjukvården att göra så har upplevelsen varit positiv men det kan ha att göra med att jag har obotlig gallvägscancer och då får man extra hjälp

    Men jag anser inte att man måste ha en cancersjukdom med dödlig utgång för att få respektfull behandling inom sjukvården alla människor ska behandlas lika

    Idag har jag god kontakt med verksamhetschefer inom sjukvården och det är vårdcentraler, onkologmottagningar, kirurgmottagningar men även andra mottagningar och avdelningar

    Jag skickar ut ett mail till dem en gång i månaden och informerar dem om Cancerresor och vad vi gör och får positiv respons från mottagarna

    Jag mailade samtliga vårdcentraler, onkologmottagningar och kirurgmottagningar i landet men har beslutat att bara fokusera på Skåne och bygga upp ett nätverk och samarbete med sjukvården i Skåne

    Genom samarbete kan man medverka till förändringar och just nu krävs det stora förändringar inom sjukvården för att den ska fungera igen

    Mitt råd till alla är ta inte skit utan säg ifrån. Ni har det redan jobbigt och ryggsäcken ni bär på behöver inte bli tyngre. Ni har alla rätt till en respektfull och trygg sjukvård och ni ska inte behöva oroa er inför era kontakter med sjukvården

    Om ni är osäkra eller känner inte trygga med att kommunicera med sjukvården så hör av er till oss så ska vi hjälpa er så gott vi kan

  • Vi bär alla på tankar och känslor

    Det är många tankar och känslor som rör sig runt i huvudet och kroppen och påverkar ens mående. Ena dagen kan man må bra och nästa dag dåligt. Och det är helt normalt

    Jag fann att genom mitt skrivande där jag kunde få ut mina tankar och känslor i skrift så kunde jag lätta på trycket som till och från byggdes upp i huvudet och kroppen

    Men skrivandet är också som en dagbok som kommer att finnas kvar långt efter att jag har lämnat jordelivet och det kommer att kunna vara en tröst för mina anhöriga och närstående men också en hjälp för andra cancerdrabbade

    Jag har aldrig haft problem med att skriva och jag finner det rogivande att få ut mina tankar och känslor och det är något jag skulle vilja rekommendera andra

    Börja sätta era tankar och känslor i skrift, skriv en dagbok eller gör som jag starta en hemsida eller blogg. Vill ni inte eller vet inte hur man startar en hemsida eller blogg då kan jag hjälpa er med det

    Men ni är också välkomna till att publicera era tankar och känslor på min hemsida då behöver ni inte tänka på det krångliga med att starta upp en hemsida eller blogg

    Alla som är cancerdrabbade och deras anhöriga och närstående är välkomna att publicera sina tankar och känslor på min hemsida och det kostar er inget

    Är ni intresserade av att publicera era tankar och känslor på min hemsida då är ni välkomna att kontakta mig så tar vi det därefter

    Dragan Klaric grundare och ordförande Cancerresor

  • Tio dagar kvar av oro och ängslan

    Vi som är cancerdrabbade vet hur det känns att behöva vänta på att få träffa läkaren på onkologen efter röntgen och att få ett besked

    Men även anhöriga och närstående vet hur det känns att behöva vänta på ett besked

    Har man obotlig cancer då går man på kontroller som i mitt fall vart annan månad vilket börjar med blodprov, röntgen, blodprover och återbesök hos onkologen

    Det värsta är tiden mellan röntgen och återbesök hos onkologen för det kan variera från 10 dagar upp till två tre veckor och att behöva vänta så länge är påfrestande för psyket

    Även om jag har en positiv inställning så reagerar min hjärna per automatik utanför min kontroll och det enda jag kan göra är att hålla mig sysselsatt och inte tänka så mycket på mitt återbesök hos onkologen

    Jag tog upp denna långa väntetid med min läkare på onkologen och förklarade att det är en plågsam väntan att behöva gå och oroa sig så länge för att få ett besked

    Min läkare förstod att det är jobbigt men förklarade att det är röntgen som vill ha tid på sig för att kolla bilderna ordentligt innan de kan lämna ett svar

    Men det resonemanget köper jag tyvärr inte för läkare på onkologen kan skriva i remissen att det är akut och då prioriteras röntgensvaret och de kan få ett svar på några dagar

    Jag ska ta upp denna fråga med min läkare den 15 september när jag ska till onkologen på återbesök och kräva att de kortar ner tiden mellan röntgen och återbesök

    Det gäller att som patient stå på sig och ställa krav för ingen annan gör det åt en även om man skulle önska att patientorganisationer engagerar sig i dessa frågor och börjar ställa konkreta krav på sjukvården

  • Både cancerdrabbade och anhöriga

    På bilden ser ni mig och min älskade hustru Sandra. Bilden är tagen några år tillbaka och om jag inte minns fel så var vi iväg på en minisemester

    Vårt liv har inte varit lätt och vi har alltid fått kämpa.

    Kort efter vårt bröllop den 11 augusti 1990 fick jag beskedet att jag har testikelcancer och det ledde till operationer och cellgiftsbehandling.

    Under operationen så skedde ett misstag som gjorde att vi inte kunde få barn den naturliga vägen och vi genomgick 12 IVF i ett försök att få barn men det ville sig inte och vi förblev barnlösa

    Jag har en dotter sen ett tidigare förhållande som idag är vuxen och själv har barn och min hustru såg henne som sin egen och när vi fick barnbarn då var vi överlyckliga

    Men sorgen över att inte kunna få egna barn har varit med oss alltid

    Min älskade hustru drabbades av bröstcancer 2015 och då blev jag knäckt men var tvungen att vara stark för min hustru så som hon var för mig när jag fick testikelcancer

    Men så kom det ödesdigra beskedet att jag nu har obotlig gallvägscancer och lever på lånad tid och jag tänker inte så mycket på det utan tar en dag i taget och är positivt inställd men för min hustru har det blivit jobbigt

    Hon är rädd att jag ska dö och kan inte acceptera det och det tar på henne psykiskt och fysiskt jag försöker trösta henne och säger att vi får ta tillvara varje stund vi har tillsammans och njuta

    Men jag vet hur det känns för henne för jag kände samma sak när hon fick bröstcancer jag var rädd att hon skulle dö och kunde inte acceptera det

    Vi går nu tillsammans i samtalsterapi och får hantera min cancersjukdom. Hon får berätta hur hon känner och jag får berätta hur jag känner

    Nu undrar säkert många varför vi behöver gå i samtalsterapi för att berätta hur vi känner och detta skulle man ju kunna prata om hemma

    Saken är den att vi pratar om det hemma också men det är en befrielse att kunna prata om det med en tredje part som bara lyssnar och ger stöd och jag skulle verkligen rekommendera alla cancerdrabbade att gå i samtalsterapi med sin närmaste

    Så både jag och min hustru har erfarenhet av hur det är att vara cancerdrabbad och anhörig för vi har bägge gått igenom det och just nu är jag cancerdrabbad och min hustru anhörig

    Det är en svår och tuff situation att bli cancerdrabbad men det är en lika tuff och svår situation att vara anhörig till någon som är cancerdrabbad

    Den cancerdrabbade har sin sjukdom att hantera men den anhöriga ska hantera både sin närmaste cancersjukdom och sina egna känslor och det är inte lätt

    Som tur är så finns det frivilliga organisationer som Cancerkompisar som tar han om anhöriga och närstående till cancerdrabbade och ni hittar dem på www.cancerkompisar.se

    Cancerkompisar gör ett fantastiskt arbete med att hjälpa anhöriga och närstående till cancerdrabbade men som alla ideella organisationer så är de i behov av medlemmar, bidrag och sponsorer för att verksamheten ska kunna fungera och utvecklas så tveka inte utan bli medlemmar i Cancerkompisar och hjälp dem hjälpa anhöriga och närstående till cancerdrabbade