Etikett: känslor

  • Att få sitt cancerbesked

    Att få höra läkaren säga att man har cancer är nog det värsta som kan hända en och ens anhöriga och närstående

    Jag har fått cancerbesked två gånger den första gången var 1990 när läkaren berättade att jag hade testikelcancer och den andra gången när läkaren berättade att jag har gallvägscancer 2019

    Första gången var det som en mardröm jag kunde inte tro att det var sant och jag fick en chock den andra gången var det jaha cancer igen

    När jag fick diagnosen testikelcancer då föranleddes det av att jag fick ont i pungen och smärtan blev bara värre vilket gjorde att jag uppsökte min vårdcentral och blev direkt remitterad till urologimottagningen på Helsingborgs lasarett

    Ja på den tiden blev man inte skickad till akutmottagningen

    På plats på urologimottagningen kom jag omedelbart in och jag hade så ont att jag frågade sköterskan om jag fick ta av mig byxorna och kalsongerna vilket jag fick och jag fick en filt att ha över mig medan jag låg i sängen och väntade på läkaren

    Sen gick det fort jag blev opererad samma dag och smärtan släppte och sen blev det blodprover och röntgen

    Det dröjde några dagar innan jag blev inkallad till läkaren och där får jag beskedet att jag har testikelcancer och att den har spridit sig

    Jag kunde inte fatta det och det var som en mardröm och en chock att 25 år gammal få veta att man har cancer

    Vad jag inte visste då var att det var allvarligt men det fick jag veta när läkare från onkologen i Lund ringde och berättade på telefon att jag måste omedelbart komma in för att få cellgiftsbehandling annars kommer jag att dö

    Att få ett sådant besked på telefon är obeskrivligt jag blev så chockad att jag efter samtalet satte mig i soffan och började dricka šljivovica jag minns att min hustru kom hem efter jobbet och blev chockad över att se mig helt förstörd

    Detta var början på min första canceresa

    2019 när jag fick beskedet att jag har cancer så föranleddes det av att min hud och ögon hade blivit gula och jag åkte till vårdcentralen där min läkare remitterade mig till akutmottagningen i Helsingborg

    Min första tanke var nej nu får man sitta hela dagen på akutmottagningen innan man får någon hjälp men saken är den att det gick rätt så fort innan jag fick lämna blodprover komma in på ett rum och träffa läkare. Allt som allt tog det en timme och sen blev jag inlagd på kirurgiavdelningen

    Detta var en fredag kväll och lördag blev det röntgen söndag blev det ultraljud och måndag körde de ner en slang i magen tacksamt nog blev jag sövd

    De trodde initialt att det kunde vara gallsten men efter att ha kollat och tagit biopsi på den klump som satt på gallgången så blev de övertygade om att det är cancer

    Men för säkerhets skull så skickade de in proverna till Lund och där konstaterades det att det var cancer.

    Det slutgiltiga beskedet om att jag har cancer var på kirurgen i Lund där en läkare började prata om operationen och cellgiftsbehandling och jag minns att jag stängde av

    Det var inte chock eller mardröm utan min hjärna stängde av och jag gick på automatik. Jag var medveten om min omgivning och jag fungerade som vanligt men hjärnan var avstängd vad gäller cancer, operation och cellgiftsbehandling

    Under perioden april/maj 2019 fram till januari 2020 var det som att ha en utomkroppslig upplevelse man såg sig själv från utsidan och kunde inte tro på det man såg

    När jag fick cancer 1990 så drabbade det inte bara mig utan hela min familj. Jag hade bara några månader tidigare gift mig med min älskade hustru och vi skulle njuta av livet tillsammans men detta fick läggas på is i några år. Men mina föräldrar och syskon samt min hustrus mor och syskon fanns med på denna cancerresa och de mådde heller inte så bra

    När jag fick cancer 2019 så var det ingen större skillnad på hur det var när jag fick cancer 1990 förutom att min far fanns inte kvar eftersom han gick bort 2000 på grund av magsäckscancer och jag hade nu en vuxen dotter och barnbarn

    Vad politiker, läkare och sjukvården inte riktigt förstår är att när någon får cancer då är det inte bara den cancerdrabbade som drabbas utan detta drabbar också närstående och anhöriga lika hårt

    Visst har sjukvården blivit lite bättre på att hjälpa närstående och anhöriga men det är långt ifrån bra. Det behövs politisk vilja att satsa mer pengar och att utbilda vårdpersonal till att på ett bättre sätt hjälpa närstående och anhöriga

    Hade det inte varit för ideella organisationer som hjälper cancerdrabbade och deras anhöriga och närstående hade det varit tufft men samtidigt går många av dessa organisationer på knäna för att det saknas ekonomiska medel för att utvecklas och hjälpa ännu fler

    Att få ett cancerbesked är så personligt och jag berättar bara om hur det har varit för mig men hur det har varit för er vet jag inte men jag hoppas att av att läsa om hur det var för mig ska hjälpa er att hantera er situation och cancerresa

    Har ni frågor eller funderingar då är ni hjärtligt välkomna att kontakta mig går bra att ringa eller maila

    Dragan Klaric grundare och ordförande Cancerresor

  • Vid slutet av resan som drabbad

    När man drabbas av cancer med hög dödlighet då kommer tankarna om hur man ska hantera det när man till sist kommer till slutet av sin cancerresa

    Jag har många gånger tänkt på det och frågat mig själv hur kommer jag att hantera det och ärligt talat så är det svårt att ens föreställa sig hur det kommer att bli

    Jag har hela tiden sagt att när mitt slut på min cancerresa kommer då vill jag vara smärtfri och ha mina närmaste vid min sida och jag vill lämna jordelivet hemma i min säng och inte på sjukhuset

    Än så länge har vi ASIH avancerad sjukvård i hemmet men med tanke på hur sjukvården krackelerar för var dag som går så är det inte säkert att detta kommer att finnas när ens tid är kommen

    Att mildra min smärta kan bli ett problem då jag inte tål morfin som för det mesta ges vid smärtlindring men samtidigt så skulle jag inte vilja ha morfin då dess biverkningar är att det hämmar andningen vid större doser

    Visst det finns säkert andra smärtlindrande medel som inte innehåller morfin men jag skulle nog inte vara så sugen på att knapra piller i min slutgiltiga resa

    Jag har bestämt mig för att använda cannabis och jag hoppas att sjukvården ska kunna erbjuda det istället för morfin och smärtstillande men om inte då får jag skaffa det själv

    I långt bättre utvecklade länder i världen så får cancerdrabbade cannabis som smärtlindring och även i slutet av sin cancerresa men i Sverige är det så stigmatiserat att prata om cannabis och läkarna undviker det till varje pris

    Har jag känt någon oro inför tanken att jag ska dö på grund av min cancersjukdom? Ja ibland men det är helt normalt! Men går jag och tänker på det ständigt? Nej absolut inte!

    Jag är en positiv optimist och så länge det finns liv finns det hopp och det ska man aldrig glömma

    Döden är en process som vi alla kommer till förr eller senare! Vissa för av naturliga skäl. Andra av andra omständigheter. Och vissa på grund av sin sjukdom. Men ingen kan komma undan!

    Den dagen läkarna säger att nu kan vi inte göra mer då får man omvärdera sin situation men fram till dess ska man uppskatta varje stund man har i livet

    Men något som jag tycker är viktigt är att man pratar med sina närmaste om det oundvikliga så att alla är införstådda i hur man vill ha det under ens sista tid men också hur man vill ha det efter att man lämnat jordelivet

  • En positiv inställning ger livsglädje

    Jag har varit negativ, sur, arg, irriterad, arg och olycklig under många år och det började när min älskade hustru fick bröstcancer 2015

    Jag kraschade totalt 2017 och hade självmordstankar och fick läggas in på psyk med behandlingar. Juni månad kom jag till ett vägskäl där jag kunde välja mellan att ta mitt liv eller ta mig ur mitt psykiska dåligmåeende och välja livet

    Jag valde att leva och vara positiv

    Mitt liv förändrades men det var inte lätt och det tog några månader med svett och tårar innan jag fick balans i livet

    Sedan dess har jag varit positiv och fylld av livsglädje och när jag fick cancer 2019 då trodde jag att jag skulle hamna i en nedåtgående spiral men det gjorde jag inte utan jag fortsatte att vara positiv

    Nu har jag obotlig cancer och lever på lånad tid men det har inte gjort mig negativ utan jag är fortsatt positiv och har livsglädje

    Men jag vet att det finns människor som blir helt knäckta när de får ett cancerbesked och hamnar i en nedåtgående negativ spiral och kan inte ta sig ur det eller vill inte ta sig ur det

    Men då undrar jag mår man bättre av att vara negativ och lägga sig platt ner och invänta döden och hur drabbar det ens anhöriga och närstående

    För mig har detta aldrig varit ett alternativ för jag vill njuta och ha livsglädje så länge jag lever och vara tacksam för varje stund jag får ha med de jag älskar

    Så mitt råd till alla er som har fått ett cancerbesked gräv inte ner er utan börja leva och njuta av den tid ni har med era älskade för man lever varje dag men man dör bara en gång

  • När slutar de närmaste bry sig?

    När slutar ens familj och närstående att bry sig?

    Igår när vi hämtade vårt barnbarn så sa jag till henne att morfar saknar henne så mycket och vill umgås med henne så mycket som möjligt för morfar vet inte hur lång tid han har kvar

    Då säger hon, men det har du sagt i över ett år!

    Jag blev helt ställd och ledsen men jag förebrår inte henne hon är ett barn och förstår inte allvaret med min cancersjukdom så nu på morgonen förklarade jag för henne vad min cancersjukdom betyder och hur den påverkar mig

    Men jag har också märkt hur min familj tydligen också tror att allt är okej med mig och förstår tydligen inte hur allvarlig min cancersjukdom är och hur snabbt det kan gå innan den tar över och mina dagar är räknade

    Men hur kommer det sig då att folk efter ett tag slutar att bry sig och det hamnar i glömska?

    Nu är det inte så att jag vill att folk ska tycka synd om mig och vara ledsna men jag skulle verkligen vilja ha mer kvalitetstid med mina närmaste för man vet aldrig hur lång tid man har kvar

    Jag är inte den som känner att jag ska behöva förklara för dem hur allvarlig min cancersjukdom är det tycker jag att de borde förstå själva men av någon outgrundlig anledning så tycks de inte förstå det

    Jag är i alla fall tacksam för att jag har min hustru min dotter och barnbarn samt min lilla älskade vilde Alfred och min svåger André som jag har så mycket gemensamt med som vårt intresse för att fiska

    Jag är även tacksam för min familj även om de är frånvarande och vi träffas inte så ofta som jag önskar att vi gjorde men det är som jag tror att min cancersjukdom har fallit i glömska

    Men jag har pratat med många som är cancerdrabbade och de berättar exakt samma sak att deras omgivning har blivit frånvarande och det tycks vara vanligt förekommande att folk tar avstånd från en när man får cancer och skulle behöva ha dem i sin närhet som mest

    Jag satt och tänkte på den dag jag dör och begravning ska ske och alla kommer och gråter och uttrycker sin saknad över mig och jag vill bara skrika ut vänta inte tills jag dör utan var med mig nu när jag lever och behöver er som mest

  • Att vara givmild och hjälpa andra

    Vi människor är speciella på många bra och dåliga sätt men något jag har märkt de senaste åren är att vår förmåga till att vara givmilda har börjat avta och visst det finns bra förklaringar till detta

    Vi har alla drabbats av en oansvarig politik där politikerna har gjort våra liv till ett levande helvete

    Det kan inte ha undgått någon att bränslepriser är skyhöga att elpriset är skyhögt och att livsmedel och andra produkter har blivit mycket dyrare

    Det går ut varningar från Livsmedelsverket att folk inte har råd med frukt och grönsaker det går ut varningar från banker som säger att ekonomin kommer att bli tuffare för oss alla framöver

    Men är det någon politiker som har uttalat sig om dessa varningar? Nej tyvärr inte för de skiter i vilket de har sitt på torra land och bryr sig inte om att vi medborgare sjunker

    Jag själv har drabbats hårt av att min ekonomi inte är den bästa men jag försöker ha en positiv inställning och se lösningar istället för problem

    Jag letar livsmedel, frukt och grönsaker med nedsatt pris och handlar storpack som jag delar upp och lägger i frysen men det är tufft att inte kunna unna sig något extra och nu valde jag att sälja min älskade husvagn som jag hade så mycket glädje av

    Men att välja mellan husvagnen och att ha råd att betala sina räkningar och handla livsmedel är inget svårt val även om det gör ont i hjärtat

    Jag är också väldigt aktiv i att söka sponsorer, bidragsgivare och donationer och där har jag faktist haft lite tur då jag bland annat fått en ny mobiltelefon och lite andra grejer

    Jag har även en svåger som är en pärla och köpte en båt så att vi ska kunna njuta av att fiska och jag har fått stöd från vänner och familj

    Men när det kommer till monitära bidrag och donationer så händer inte mycket och jag har full förståelse för detta med tanke på att allt har blivit dyrare och folk har inte råd att vara givmilda

    Men låt oss titta på ”the big picture” hur kommer det att gå för alla ideella organisationer vars existens beror på att folk är givmilda? Visst vissa får kanske statliga, regionala och kommunala bidrag men denna kran kan när som helst stängas av och vad händer då?

    Jag tänker på Cancerhjälpen, Cancer och allergifonden och andra organisationer som hjälper behövande men också på alla föreningar som Cancerkompisar med fler som hjälper cancerdrabbade och deras anhöriga och närstående

    Vad händer med dem när kassan står tom och man kan inte längre hjälpa och ge stöd till människor i behov av hjälp och stöd? Vad händer med oss som behöver denna hjälp och stöd men nu helt plötsligt får vi ingen hjälp och stöd?

    Men något jag funnit vara intressant genom åren och alla mina cancerresor är hur folk egentligen tänker och det slår aldrig fel. Så länge man själv eller någon man älskar inte är drabbad av en allvarlig sjukdom som cancer så verkar man inte bry sig men skulle man eller någon man älskar drabbas då förändras man drastiskt och helt plötsligt kan man bli givmild och donera

    Jag donerar min tid och mina känslor och tankar för jag hoppas att det ska kunna hjälpa andra människor så att de förstår att de är inte ensamma och att de kan få hjälp och stöd jag gör det frivilligt och ideellt och det ger mig livsglädje

    Jag avslutar med att önska er alla en underbar sommar och tänk på att små som stora donationer kan göra stor skillnad för någon

  • Det är inte lätt att var anhörig och närstående

    När någon man älskar och håller kär drabbas av en cancersjukdom då rasar tillvaron ihop och som anhörig och närstående blir man rådvill

    För oss som drabbas av en allvarlig cancersjukdom blir det först en chock men sen sätter hela processen med röntgen, blodprover, operation, cellgiftsbehandling och strålbehandling igång och man stänger av och bara åker med

    Så var det för mig, min hjärna stängde av och jag gick på automatik men för min hustru och dotter samt familjen och vännerna blev det en chock och de blev rådvilla och visste inte hur de skulle hantera det och förhålla sig till mig

    Än idag så är många vänner och familj fortsatt rådvilla och vet inte hur de ska förhålla sig till mig och det blir ibland jobbigt för mig

    Men när jag tittar på min hustru och dotter då ser jag att i djupet så är de ledsna och oroliga över att behöva förlora mig

    Utåt så vill de inte visa sina känslor av hänsyn till mig men jag kan se bortom det ytliga

    Vi pratar väldigt sällan om min cancersjukdom utan vi håller oss positiva och pratar om saker vi ska göra

    Jag har själv varit anhörig till min far som fick magsäckscancer 2000 och dog kort efter diagnos och när min älskade hustru fick bröstcancer 2015 och jag minns alla de känslor och tankar som far runt i huvudet

    Det var jobbigt att se sin far tyna bort och bli ett skal av sitt forna jag, min far älskade att laga mat och att äta men när de opererade bort hans magsäck då försvann all livslust och han orkade inte kämpa mot cancern

    Min far somnade in på sjukhuset och jag fanns där för att säga att jag älskar honom och höll hans hand när han somnade in

    Det tog knäcken på mig och under en lång tid var det som en mardröm och man kunde inte tro att det var sant

    Men som de säger tiden läker alla sår och nu har jag ett kärt minne av min far och när jag tänker på honom så blir jag både glad och ledsen samtidigt

    När min hustru fick bröstcancer då tog det knäcken av mig, jag minns att hon ringde mig på väg hem från kirurgen och berättade att hon hade cancer

    Jag höll på att ramla omkull av chocken och jag tog fram en flaska Šljivovica och drog 2-3 snapsar för att dämpa chocken

    Men jag insåg att jag nu skulle vara tvungen att vara stark för min hustru och stötta henne även om det skulle innebära att jag inte skulle må så bra

    Vi gick igenom hennes operation, cellgiftsbehandling och strålbehandling och det var jobbigt för min hustru och jag fick peppa henne så att hon skulle kunna känna sig trygg

    Men detta kom med ett högt pris för mig fysiskt och psykiskt för 2017 kollapsade jag och fick läggas in på psykiatriska vården med behandlingar för min ångest och depressioner

    Jag fick diagnosen generaliserat ångestsyndrom GAD och depression men med rätt behandling och vilja att ta sig ur denna onda spiral så lyckades jag i juni 2018 att ta mig ur

    Det var inte lätt och det var ingen quickfix utan det var mycket svett och tårar innan man började må bättre

    Idag har jag min ångest och depressioner under kontroll och mår bra men nu är det min hustru som har drabbats av ångest och depressioner

    Så att vara anhörig och närstående till någon med en cancersjukdom är ett helvete och man vet inte vad man ska göra och hur man ska förhålla sig

    Mitt råd till er är att vara som vanligt och bara finnas där. Kramas, gosa, gör saker tillsammans och tänk på att stötta varandra och prata med varandra om allt möjligt

    Det finns inga regler och texter om hur det ska fungera utan det är individuellt men ni kan tillsammans hitta en väg som passar er bägge bäst

    Önskar alla en fortsatt trevlig vecka

  • Jag hatar det svenska systemet

    Jag hatar det svenska systemet och då menar jag inte Systembolaget utan det sociala så kallade skyddsnät som inte längre existerar

    Jag och min hustru har alltid gjort rätt för oss, jobbat och betalat skatt som sig bör och nu när vi behöver hjälp då får vi ingen hjälp

    Jag kan inte jobba på grund av min cancersjukdom men jag sköter hushållet och ser till att min hustru får god middag när hon kommer hem från jobbet

    Min hustru jobbar på ett hotell som timanställd med urusel lön och 35-40% av hennes lön går till att tanka bilen så hon kan köra till jobbet och hem

    Men det är inte det värsta det värsta är att min älskade hustru kommer hem helt förstörd

    Hennes fingrar är svullna och gör ont i lederna hennes rygg och höfter är kassa hennes armar är svullna och gör ont och hon är helt knäckt

    Nu skulle man kunna tro att vi skulle få hjälp från Försäkringskassan men icke sa Nicke de skiter i vilket

    Doktorn är rädd att sjukskriva min hustru för Försäkringskassan kommer att börja hugga direkt och börja gnälla att det finns andra arbetsuppgifter men specificerar inte vilka dessa arbetsuppgifter är

    Arbetsförmedlingen är knappt till någon hjälp min hustrus handläggare har aldrig hört av sig och hen verkar inte bry sig som tur har min hustru en sius handläggare som bryr sig och hjälper henne söka lämpliga jobb

    Det är sorgligt och vi känner oss hopplösa och vet inte längre vad vi ska göra

    Risken är stor att vi hamnar på fattighus om det inte sker ett mirakel

    Så att ha jobbat och betalat skatt hela sitt liv var tydligen inte till någon nytta och man får ingen hjälp

    Ibland önskar jag att min far aldrig hade åkt till Sverige som arbetskraftsinvandrare men då kommer jag att tänka på att då hade jag aldrig träffat min älskade hustru och aldrig fått en underbar dotter och barnbarn

    Ni får ursäkta mig men jag var bara tvungen att skriva som jag känner just nu

  • Att bli uppskattad

    När jag bestämde mig för att börja skriva om mina cancerresor så var det inte för att tjäna pengar på det utan för att ha en ventil för mina tankar och känslor men också för att kunna hjälpa andra

    Det var också till stor del som jag engagerade mig i Cancerföreningen Palema

    För mig är det full rulle hela tiden och detta brukar inte uppskattas av andra för att de sitter inte på samma tåg som jag

    Men många gånger handlar det om avund och peniskomplex. Det vill säga att någon har fått styra och ställa som den vill och helt plötsligt kommer det in någon annan som är smartare och mer energisk

    Och då blir det naturliga att den med peniskomplex gör allt den kan för att göra sig av med hotet mot dess existens

    Sådan drama är inget för mig och inget jag är intresserad av så jag väljer att gå min egna väg

    Nu när jag driver Cancerresor så är det på mina villkor och jag bestämmer vem jag vill sammarbete med och hjälpa

    Så när en trevlig tjej Inga-Lill från Cancerkompisar hör av sig och man känner att här är någon man vill hjälpa då gör jag det bara för sådan är jag

    Att sedan få uppskattning för hjälpen värmer ens hjärta och man blir glad

    Det finns många som skulle kunna ta lärdom av Inga-Lill när det kommer till sammarbete

    Jag uppskattar Cancerkompisar för det de gör och deras brinnande engagemang och självfallet hjälper jag dem så mycket som möjligt

    Om ni är intresserade av vad Cancerkompisar gör då får ni gärna besöka deras hemsida https://www.cancerkompisar.se/

    En sak jag kan säga är att det kommer att hända spännande saker framöver så häng med på tåget

  • Grått väder och man blir deprimerad

    Jag har inget emot att det regnar det är bara skönt med lite regn för att rensa ut luften och det doftar så gott

    Och är man allergiker så är regn en välsignelse det rensar bort pollen

    Men när det är grått och mörkt ute hela dagen då blir man lätt deprimerad och trött i kroppen

    Jag känner mig så jäkla trött och orkeslös just nu och skulle bara vilja gå och lägga mig

    Och det värsta är att väderprognosen ser inte lovande ut utan det ska fortsätta vara grått ett tag framöver

    Lite fakta om grått väder

    Det gråa vädret är också en viktig faktor när det kommer till välbefinnande, menar Arne Lowden, sömn- och stressforskare på Stressforskningsinstitutet på Stockholms universitet. – Det är väldigt stor kvalitetsskillnad på ljus och ljus. För att behålla ett bra humör behöver man kanske 30 minuter dagsljus per dag.

    Man skulle behöva ett vitrum i hemmet där man kan sitta en halvtimme när det är grått och mörkt ute

  • Har inte tänkt på döden

    Jag har den senaste tiden inte haft en enda tanke på döden och har fokuserat på livet och att leva

    Det är intressant hur hjärnan fungerar och att den anpassar sig efter de förhållanden som råder

    Jag har under kortare perioder haft dödsångest bland annat när en god vän till mig gick bort på grund av gallvägscancer

    Vi ska alla dö någon gång men bara för att man ska dö betyder det inte att man måste gå och tänka på och oroa sig för döden och att man ska dö

    Jag hade aldrig kunnat tänka mig att bara ge upp och lägga mig i sängen och vänta på döden jag älskar livet alldeles för mycket

    Jag är tacksam för varje morgon jag vaknar och för varje stund jag har tillsammans med min hustru min familj och mina vänner

    Jag har till och med börjat planera för att åka på camping med hustrun och vovven

    Jag kan fortfarande inte planera för längre fram men det gör inget för nu har jag fått respit fram till september och under denna period kan jag planera förutsätt att inget händer

    Och nu när vi äntligen har sjösatt båten så kommer det att bli många fisketuren i sundet

    Jag vet att många kraschar när de får sitt cancerbesked för egen del stängde hjärnan av

    Men jag vill säga att låt inte er cancersjukdom definiera vem ni är och ert liv

    Det gynnar varken er eller era närmaste utan lev livet fullt ut så länge ni kan

    Nu ska jag förbereda inför fisketuren och önskar er alla en fortsatt trevlig söndag