Etikett: Livet

  • Vad är meningen med livet?

    Vad är meningen med livet om man inte kan leva livet?

    Mitt liv är tidsbegränsat och jag skulle vilja leva mitt liv med glädje och kunna göra saker innan cancern tar mitt liv men det kan jag inte

    För att kunna leva ett meningsfullt liv då måste man ha ekonomiska förutsättningar för att kunna unna sig saker men om man inte har ekonomiska förutsättningar hur ska man då kunna leva ett meningsfullt liv?

    Missförstå mig inte jag har ett bra liv med en kärleksfull hustru, dotter och barnbarn och de ger mig mycket livsglädje

    Men ta som exempel jag ville åka till Kroatien i sommar för man vet aldrig när liemannen knackar på dörren men det kunde jag inte och anledningen till att jag inte kunde resa till Kroatien var på grund av min dåliga ekonomi

    Visst jag sålde min husvagn för att ha ett sparkapital och kunna betala av mindre skulder och visst jag hade kunnat ta pengar från vårt sparkapital men då hade jag inte haft något sparkapital och inga pengar till mina begravningskostnader

    Men den främsta orsaken till att jag inte kunde åka till Kroatien var att elpriset, bränslepriset och livsmedlespriserna ökade kraftigt och med en redan ansträngd ekonomi så gjorde detta inte situationen bättre

    Så här går man hemma dag ut och dag in och i stort sett bara väntar på att liemannen knackar på dörren

    Nu skulle säkert många säga men var tacksam för att du lever och ja jag är tacksam för att jag lever men livet består inte bara av att leva livet består också av att man ska kunna leva

    Jag skulle gärna vilja göra saker som att kunna bjuda ut min hustru på middag någon gång då och då. Jag skulle gärna vilja kunna åka till Kroatien en sista gång. Men jag kan inte göra något av detta

    Och jag är övertygad om att det finns många andra människor som är i samma situation som jag där dagarna bara går och går och det är i stort sett allt

    Dragan Klaric

  • Utsidan visar inte hur någon mår på insidan

    Vi människor är experter på att dölja hur vi egentligen mår men varför är det så? Är det inte bättre att vara ärlig och visa så här mår jag?

    Jag döljde under många år mina känslor och hur jag mådde för jag ville inte att folk skulle tycka synd om mig och det gjorde bara att jag mådde sämre

    Så jag bestämde mig för att sluta gömma mig bakom en falsk mask och vara öppen med mina känslor och hur jag mår

    Och detta gjorde att jag nu mår mycket bättre och att mina närmaste anhöriga och närstående vet hur jag mår. Och faktum är att ingen tycker synd om mig utan accepterar mig som jag är

    Jag har blivit ärlig och jag säger min ärliga mening. Vissa missuppfattar min ärlighet och öppenhet och tror att jag har dolda motiv men när de lär känna mig då inser de att jag bara är ärlig utan några dolda motiv

    Jag tycker att alla människor borde vara uppriktiga och sluta följa sig bakom en falsk mask för ärlighet varar längst och man själv mår mycket bättre av att vara ärlig

    När jag mår dåligt då säger jag det rakt ut och när jag mår bra då säger jag det rakt ut.

    Dragan Klaric

  • Jag saknar min husvagn

    Det går inte en dag utan att jag saknar min husvagn

    Att ha husvagn och kunna åka iväg gav mig energi, sinnesro och en stund att glömma alla tråkigheter

    Men jag hade inget val annat än att sälja min husvagn och den främsta orsaken var att vår ekonomi höll på att krascha och vi klarade inte längre av att betala våra fasta utgifter

    Nu med höga elpriser, bränslepriser och livsmedelspriser så ser jag att mitt beslut att sälja husvagnen var rätt och att vi nu har ett nästägg som kommer att användas vid absolut nödvändighet

    Vår ekonomi har inte blivit bättre men den är stabil och vi klarar oss. Vi har plockat bort en massa utgifter på saker vi inte längre behöver och nu har vi en strikt ekonomi

    Vi är vana vid att ha det tufft vi har haft det hela tiden så att dra åt svångremmen är inget nytt för oss

    Men ibland unnar vi oss något som en pizza eller sushi för man måste kunna unna sig något då och då för att inte bli knäpp

  • Ibland känner man sig bara trött

    Hösten är kommen och det blir mörkt tidigt och temperaturen sjunker fortare och det märker man av i kroppen och själen

    Jag börjar känna mig tröttare om dagarna och man har mindre lust och ork men man måste hålla igång. Jag är sådan att jag har ingen ro i kroppen och måste syssälsätta mig med något hela tiden

    Och går man ensam hemma från nio på morgonen till klockan sex på kvällen när hustru kommer hem från jobbet då blir dagarna extra långa

    Men jag tillbringar dagarna med att hålla rent hemma, ställa iordning, bädda, diska och andra småsysslor som det finns gott om. Och sen har jag ju också Alfred och han behöver gå ut flera gånger om dagen

    Jag har också denna hemsida att ta hand om, sociala medier och kommunicera med sjukvården men jag söker också ständigt sponsorer och bidragsgivare

    Så man skulle kunna säga att jag har fullt upp men det känns inte så

    Så det händer att jag och Alfred snozzar lite i soffan, ja han i alla fall jag brukar som mest bara kunna blunda med ögonen och rensa tankarna för en liten stund

    Jag skulle vilja göra så mycket mer men är just nu begränsad då Cancerresor inte har ett föreningskonto och jag hoppas att Rebecka på Sparbanken Skåne ska kunna ordna det snarast möjligt

    Vi behöver ett föreningskonto för att kunna få medlemmar och stödmedlemmar. Vi behöver det också för att kunna söka bidrag. Och vi behöver det också för donationer.

    Så ni kan kanske förstå varför det är så viktigt med ett föreningskonto och varför vi behöver det.

    Men tills dess att vi får vårt föreningskonto får jag ta det lite lugnare och försöka slappna av mer. Även om det är svårt för mig att inte vara igång hela tiden så får jag lära mig att ibland så måste man bara chilla

    Dragan Klaric grundare och ordförande

  • Både cancerdrabbade och anhöriga

    På bilden ser ni mig och min älskade hustru Sandra. Bilden är tagen några år tillbaka och om jag inte minns fel så var vi iväg på en minisemester

    Vårt liv har inte varit lätt och vi har alltid fått kämpa.

    Kort efter vårt bröllop den 11 augusti 1990 fick jag beskedet att jag har testikelcancer och det ledde till operationer och cellgiftsbehandling.

    Under operationen så skedde ett misstag som gjorde att vi inte kunde få barn den naturliga vägen och vi genomgick 12 IVF i ett försök att få barn men det ville sig inte och vi förblev barnlösa

    Jag har en dotter sen ett tidigare förhållande som idag är vuxen och själv har barn och min hustru såg henne som sin egen och när vi fick barnbarn då var vi överlyckliga

    Men sorgen över att inte kunna få egna barn har varit med oss alltid

    Min älskade hustru drabbades av bröstcancer 2015 och då blev jag knäckt men var tvungen att vara stark för min hustru så som hon var för mig när jag fick testikelcancer

    Men så kom det ödesdigra beskedet att jag nu har obotlig gallvägscancer och lever på lånad tid och jag tänker inte så mycket på det utan tar en dag i taget och är positivt inställd men för min hustru har det blivit jobbigt

    Hon är rädd att jag ska dö och kan inte acceptera det och det tar på henne psykiskt och fysiskt jag försöker trösta henne och säger att vi får ta tillvara varje stund vi har tillsammans och njuta

    Men jag vet hur det känns för henne för jag kände samma sak när hon fick bröstcancer jag var rädd att hon skulle dö och kunde inte acceptera det

    Vi går nu tillsammans i samtalsterapi och får hantera min cancersjukdom. Hon får berätta hur hon känner och jag får berätta hur jag känner

    Nu undrar säkert många varför vi behöver gå i samtalsterapi för att berätta hur vi känner och detta skulle man ju kunna prata om hemma

    Saken är den att vi pratar om det hemma också men det är en befrielse att kunna prata om det med en tredje part som bara lyssnar och ger stöd och jag skulle verkligen rekommendera alla cancerdrabbade att gå i samtalsterapi med sin närmaste

    Så både jag och min hustru har erfarenhet av hur det är att vara cancerdrabbad och anhörig för vi har bägge gått igenom det och just nu är jag cancerdrabbad och min hustru anhörig

    Det är en svår och tuff situation att bli cancerdrabbad men det är en lika tuff och svår situation att vara anhörig till någon som är cancerdrabbad

    Den cancerdrabbade har sin sjukdom att hantera men den anhöriga ska hantera både sin närmaste cancersjukdom och sina egna känslor och det är inte lätt

    Som tur är så finns det frivilliga organisationer som Cancerkompisar som tar han om anhöriga och närstående till cancerdrabbade och ni hittar dem på www.cancerkompisar.se

    Cancerkompisar gör ett fantastiskt arbete med att hjälpa anhöriga och närstående till cancerdrabbade men som alla ideella organisationer så är de i behov av medlemmar, bidrag och sponsorer för att verksamheten ska kunna fungera och utvecklas så tveka inte utan bli medlemmar i Cancerkompisar och hjälp dem hjälpa anhöriga och närstående till cancerdrabbade

  • Den ständiga kampen

    Från den dag man föds är det en ständig kamp och denna kamp pågår till det sista andetaget

    Det spelar ingen roll om man är rik eller fattig vi alla utkämpar en kamp

    Tar vi som exempel cancer så bryr sig inte cancern om du är rik eller fattig den drabbar oss alla lika hårt även om jag skulle tycka att det hade varit lättare att hantera sin cancersjukdom lättare om jag var rik

    Men jag minns min tid på kirurgiavdelningen i Lund efter min Whipple operation och jag träffade andra med cancersjukdomar som hade fått ett dåligt besked från läkarna

    Det var några där kirurgen öppnat upp och sett att spridningen var så omfattande att det inte var möjligt att operera så man sydde ihop patienten

    Jag minns speciellt en person som var lite äldre än mig som hade råkat ut för detta och prognosen var dålig. Den här personen var helt knäckt och hade tappat livslusten

    Vi satt och pratade med varandra och jag försökte trösta personen så gott jag kunde men det var svårt med tanke på hur personen mådde

    Personen i fråga var förmögen och hade en riktigt bra ekonomi men vad hjälpte det i en situation som denna. Jag försökte förklara för personen att göra så mycket som möjligt med sin familj att ta en underbar resa tillsammans och bara njuta av livet men jag vet inte om jag lyckades

    Jag kan säga att hade jag varit förmögen då hade jag rest så mycket jag kan med hustru jag hade rest till Australien, Nya Zeeland, Kina, Bora Bora, Hawaii och andra platser för det är något jag alltid har önskat mig

    Jag hade köpt en stor husbil och rest runt i Europa med hustru och vovven besökt alla Europas länder och bara njutit

    Men jag är tyvärr inte förmögen så jag får fortsätta önska och drömma

    Men om vi återgår till den ständiga kampen

    Man kämpar hela tiden det börjar med att man ska lära sig krypa, gå och springa. Sen är det en kamp att prestera i skolan. Därefter är det en kamp att hitta ett jobb. Sen är det en kamp att hitta sin kärlek. Sen är det en kamp att hitta rätt boende. Sen är det en kamp att få barn. Och sen är det en kamp att uppfostra barnen. Och sen är man helt plötsligt pensionär och då är det en kamp att få ihop ekonomin.

    Men under denna resa så får man oftast också kämpa mot myndigheter, banker, Försäkringskassan, arbetsgivare och A-kassan och dessa kamper är både tids och resurskrävande

    Skulle man under resans gång drabbas av cancer då är det ytterligare en kamp man måste hantera. Kämpa för överlevnad för sitt liv är den yttersta kampen för vi vill alla leva

    Och som sjukvården ser ut idag tack vare inkompetenta politiker så kommer vi allvarligt sjuka få kämpa för vårt liv för ingen annan gör det för oss ja förutom våra anhöriga och närstående

    Jag har fått kämpa hela mitt liv och jag har aldrig kunnat riktigt slappna av och ta det lugnt men även med denna ständiga kampen så har jag mina ljusa stunder när jag tittar på min hustru och ser kärleken i hennes ögon

    Och även när min älskade vovve Alfred kryper upp hos mig och vill mysa då mår jag riktigt bra

    En sak till som får mig att må bra är när jag träffar min dotter och barnbarn det förgyller min tillvaro och jag känner glädje

    Jag kan inte säga till er hur ni ska göra med er kamp vad jag däremot kan säga är att ni ska ta till vara på alla de stunder ni får med de ni älskar för dessa stunder är det värdefullaste vi har och ingen rikedom i världen är mer värd än dessa stunder

    Dragan Klaric grundare och ordförande Cancerresor

  • Det löser sig sa gubben som sket i vasken

    Jag minns min tid på högstadiet när jag gick i Björnekullaskolan i Åstorp och jag har ett speciellt minne av en teckningslärare som var lite speciell

    Man kan säga att han var en hippie. Men han var rolig som berättade roliga historier och spelade gitarr för oss

    Han hade planscher uppsatta i klassrummet och en plansch kommer jag aldrig att glömma och det var en plansch på en gubbe som satt över en vask och bildtexten var ”det löser sig sa gubben som sket i vasken”

    Detta har följt med mig hela tiden och är talande för mitt liv

    Jag gräver inte ner mig i problem utan jag försöker istället att se på lösningar så när ett problem dyker upp då fokuserar jag inte på problemet utan på lösningen

    När jag fick testikelcancer 1990 då var det tufft och min cancerresa var svår med cellgiftsbehandling och stor operation och jag gick ner 30 kilo och var i dåligt skick

    Men jag grävde inte ner mig i det utan lösningen var att kämpa och komma tillbaka

    Samma sak när min far och hustru drabbades av cancer det var jobbigt och känslomässigt men återigen jag valde inte att se det som ett problem utan valde att se lösningar

    Och när jag fick min diagnos gallvägscancer 2019 så var det som ett slag under bältet och mentalt en chock men återigen så valde jag att inte fokusera på problemet utan valde att fokusera på lösningar

    Jag är en positiv optimist men jag har inte alltid varit det då det funnits mörka tider i mitt liv men något som alltid har följt med mig är att inte gräva ner mig i problem utan att fokusera på lösningar

    För oavsett hur stort ett problem är så finns det alltid en lösning

  • Vid slutet av resan som drabbad

    När man drabbas av cancer med hög dödlighet då kommer tankarna om hur man ska hantera det när man till sist kommer till slutet av sin cancerresa

    Jag har många gånger tänkt på det och frågat mig själv hur kommer jag att hantera det och ärligt talat så är det svårt att ens föreställa sig hur det kommer att bli

    Jag har hela tiden sagt att när mitt slut på min cancerresa kommer då vill jag vara smärtfri och ha mina närmaste vid min sida och jag vill lämna jordelivet hemma i min säng och inte på sjukhuset

    Än så länge har vi ASIH avancerad sjukvård i hemmet men med tanke på hur sjukvården krackelerar för var dag som går så är det inte säkert att detta kommer att finnas när ens tid är kommen

    Att mildra min smärta kan bli ett problem då jag inte tål morfin som för det mesta ges vid smärtlindring men samtidigt så skulle jag inte vilja ha morfin då dess biverkningar är att det hämmar andningen vid större doser

    Visst det finns säkert andra smärtlindrande medel som inte innehåller morfin men jag skulle nog inte vara så sugen på att knapra piller i min slutgiltiga resa

    Jag har bestämt mig för att använda cannabis och jag hoppas att sjukvården ska kunna erbjuda det istället för morfin och smärtstillande men om inte då får jag skaffa det själv

    I långt bättre utvecklade länder i världen så får cancerdrabbade cannabis som smärtlindring och även i slutet av sin cancerresa men i Sverige är det så stigmatiserat att prata om cannabis och läkarna undviker det till varje pris

    Har jag känt någon oro inför tanken att jag ska dö på grund av min cancersjukdom? Ja ibland men det är helt normalt! Men går jag och tänker på det ständigt? Nej absolut inte!

    Jag är en positiv optimist och så länge det finns liv finns det hopp och det ska man aldrig glömma

    Döden är en process som vi alla kommer till förr eller senare! Vissa för av naturliga skäl. Andra av andra omständigheter. Och vissa på grund av sin sjukdom. Men ingen kan komma undan!

    Den dagen läkarna säger att nu kan vi inte göra mer då får man omvärdera sin situation men fram till dess ska man uppskatta varje stund man har i livet

    Men något som jag tycker är viktigt är att man pratar med sina närmaste om det oundvikliga så att alla är införstådda i hur man vill ha det under ens sista tid men också hur man vill ha det efter att man lämnat jordelivet

  • Det sägs att pengar gör en lycklig

    Blir man lyckligare om man är rik och har mycket pengar på kontot?

    Vad är rikedom och lycka?

    Jag har inte mycket pengar men jag är lycklig för jag har något som är mycket bättre än pengar jag har kärlek

    Men visst hade jag haft mycket pengar då hade jag till exempel kunnat köpa en stor husbil och resa runt med hustru och vovven jag hade inte behövt vända på varje krona för att få det till att gå ihop

    Så på sätt hade jag varit lyckligare

    Jag är optimist och ser positivt på allt jag kan må dåligt ibland men vem gör inte det men i det stora så är jag nöjd och tacksam för varje stund jag har i livet för jag vet att förr eller senare så kommer min cancersjukdom att ta mitt liv

    Men fram till dess kommer jag att njuta av varje stund jag har med min älskade hustru, dotter och barnbarn samt med familjen ja och naturligtvis med Alfred

    Så på sätt och vis så kan man bli lyckligare med mycket pengar men då ska man också ha någon att dela denna lycka med för vad hjälper det att ha mycket pengar om man är ensam

  • Acceptans

    Acceptans kan betyda så många olika saker för mig har acceptans betytt att jag fått en livsglädje jag inte hade tidigare men det finns också vissa saker jag har svårt att acceptera

    Redan 2019 när jag fick veta att jag har cancer så valde jag att acceptera det och att vara positiv för det fanns en chans att jag skulle kunna bli cancerfri efter Whipple operation och cellgiftsbehandling

    Men januari 2020 upptäckte man metastaser i höger lunga och vid lever och det var ett bakslag men jag accepterade detta och fortsatte vara positiv

    April 2021 beslutade läkare på onkologen att jag skulle få fyra cellgiftsbehandlingar och detta skulle sabotera min sommar men jag accepterade detta och fortsatte vara positiv

    I samma veva så fick jag beskedet att min cancer var kronisk och gick inte att bota utan man kunde behandla för att hålla tillbaka metastaserna och jag accepterade detta och fortsatte vara positiv

    För vad skulle mitt alternativ vara? Att lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och gråta? Att jag valde acceptans gjorde att jag kunde fortsätta leva och njuta av varje stund och det är underbart att vakna varje morgon och känna glädje

    Man lever varje dag men man dör bara en gång och de dagar jag lever vill jag njuta och må bra

    Jag har accepterat att jag kommer att dö på grund av min cancersjukdom det är ofrånkomligt men just nu lever jag och den dag jag dör kommer jag inte kunna njuta av livet

    Detta är saker som jag har accepterat min cancersjukdom att jag ska dö på grund av min cancersjukdom men det finns också saker som jag tvingats till att acceptera även om jag inte vill

    Och det är höga elpriser, bränslepriser och livsmedelspriser detta har påtvingats mig tack vare Socialdemokraterna och Miljöpartiet som har under åtta år drivit en vansinnig politik

    Att i slutskedet av sitt liv behöva leva i fattigdom där man inte kan åka iväg under sommaren att man inte kan unna sig något sånt som andra tar för givet är sorgligt

    Men jag gräver inte ner mig utan jag försöker göra det bästa av denna situation för vad skulle meningen vara med att gräva ner sig och gråta?

    Mitt råd till alla är att acceptera och njuta av livet för man vet aldrig vad som väntar runt hörnet