Etikett: närstående

  • Hur hanterar man vetskapen att någon man älskar ska dö?

    Döden är en naturlig del av livet men ingen vill döi förtid

    Jag har genom åren förlorat många jag älskar och det har varit jobbigt för mig att hantera detta.

    Första gången var när min farmor gick bort, andra gången var när min svärfar gick bort, tredje gången var när min far gick bort, fjärde gången var när min svåger gick bort och femte gången var när min svärmor gick bort

    De dog alla alldeles för tidigt och det var sjukdom som tog deras liv

    Men nu tänker jag ofta på min egen död och jag vet att den är oundviklig på grund av min cancersjukdom. Visst fan hoppas jag på mirakel som att man ska kunna bota mig och att jag får ett långt liv och dör på grund av ålderdom

    Något annat jag också tänker på är hur mina anhöriga och närstående ska hantera min död?

    När någon dör av naturliga skäl och när någon dör på grund av en cancersjukdom är inte samma sak även om de anhörigas och närstående sorg är densamma

    Jag minns när min farmor dog och hon dog på grund av hjärtproblem och på grund av hög ålder så kände man sorg men det fanns också en viss acceptans för att hon hade haft ett bra och långt liv

    När min far dog på grund av magsäckscancer då var sorgen blandad med ilska för jag kunde inte acceptera det faktum att en jäkla cancer hade tagit min fars liv

    Så jag tror att sorgen efter att någon man älskar avlider kan vara olika beroende på hur den man älskar avlider. Vi människor har en större acceptans för döden när någon dör av naturliga skäl än när någon dör på grund av cancer

    Men att veta att någon man älskar ska dö och det är bara en tidsfråga är något jag tror det värsta för anhöriga och närstående. Man lever i ett limbo för man vet inte när döden kommer

    Jag kan se på mina närmaste hur de är inför det faktum att jag ska dö på grund av min cancersjukdom. De försöker följa sorgen de bär i sitt hjärta men det tar på dem

    Jag vet för det var så jag kände den sista tiden jag hade med min far innan döden tog honom

    På utsidan var jag tvungen att vara stark och hålla tillbaka mina känslor men på insidan grät jag och kände vanmakt för det fanns inget jag kunde göra för att hjälpa min far

    Jag valde att vara positiv optimist och inte låta min cancersjukdom definiera vem jag är men samtidigt kommer det perioder då jag själv har svårt att hålla tillbaka tårarna över vetskapen att jag kanske dör inom den närmaste tiden

    Som cancerdrabbad men också som anhörig och närstående vill jag bara säga lev och njut av den tid du har kvar. Uppskatta varje stund i livet och låt inte cancern definiera vem du är

    Man lever varje dag men man dör bara en gång

  • Läkarbesöket och beskedet

    Att sitta där i väntrummet och vänta på att få träffa läkaren är nervöst och oroligt och sen när läkaren kommer och hämtar en då svettas man och till sist så sitter man där och läkaren berättar att man har cancer

    Hur ska man reagera när man får ett cancerbesked?

    Det finns tyvärr ingen mall som beskriver hur man ska reagera och vi människor är olika så vi reagerar olika och jag minns hur jag reagerade när jag satt där och läkaren berättade att jag har cancer

    Jag pustade ut och kände absolut inget jag blev helt tom

    Desto värre var det när jag träffade läkaren på kirurgen i Lund inför min Whipple operation.

    Den läkaren babblade på och min hjärna hade stängt av och jag var inte närvarande. Som tur är så var min hustru och dotter med och kunde ta till sig allt läkaren sa

    Min hjärna var avstängd från det besöket och under hela perioden med operation och cellgiftsbehandling och den vaknade upp igen någon gång i slutet av allt detta

    Jag minns det mesta av det som hände under denna period men jag var inte närvarande det var som att vara närvarande men inte närvarande

    Något man inte ska glömma och som är viktigt är att även anhöriga och närstående drabbas när någon får cancer och det är av största betydelse att de får all den hjälp och stöd så att de kan bearbeta ett cancerbesked

    Dragan Klaric

  • Utsidan visar inte hur någon mår på insidan

    Vi människor är experter på att dölja hur vi egentligen mår men varför är det så? Är det inte bättre att vara ärlig och visa så här mår jag?

    Jag döljde under många år mina känslor och hur jag mådde för jag ville inte att folk skulle tycka synd om mig och det gjorde bara att jag mådde sämre

    Så jag bestämde mig för att sluta gömma mig bakom en falsk mask och vara öppen med mina känslor och hur jag mår

    Och detta gjorde att jag nu mår mycket bättre och att mina närmaste anhöriga och närstående vet hur jag mår. Och faktum är att ingen tycker synd om mig utan accepterar mig som jag är

    Jag har blivit ärlig och jag säger min ärliga mening. Vissa missuppfattar min ärlighet och öppenhet och tror att jag har dolda motiv men när de lär känna mig då inser de att jag bara är ärlig utan några dolda motiv

    Jag tycker att alla människor borde vara uppriktiga och sluta följa sig bakom en falsk mask för ärlighet varar längst och man själv mår mycket bättre av att vara ärlig

    När jag mår dåligt då säger jag det rakt ut och när jag mår bra då säger jag det rakt ut.

    Dragan Klaric

  • Var din egen talesperson för ingen annan kommer att föra din talan

    Något jag har märkt de senaste åren är att ska man uppnå något då måste man föra din egen talan och vara sin egna talesperson

    Man har sina närmaste som finns och som kämpar tillsammans med en men till syvende och sist så måste man föra sin egen talan

    Man är sin egen lyckans smed sägs det och det ligger mycket sanning i det

    Jag har genom hela min process fört min egen talan och jag försöker föra andras talan det vill säga de som är i samma situation som jag

    Vi har i Sverige haft ett starkt föreningsliv där många föreningar fört sina medlemmars talan och tillvaratagit medlemmarnas intressen men under många år har det blivit alldeles för politiskt korrekt och då står vi där ensamma

    Jag menar inte att alla patientorganisationer är dåliga men väldigt många av dem är det för att inte längre tar tillvara medlemmarnas intressen

    Jag bildade förening av Cancerresor mest för att kunna föra cancerdrabbades och deras anhöriga och närståendes talan mot byråkratin och den havererade sjukvården och min förhoppning är att Cancerresor ska kunna utvecklas och finnas kvar när jag inte längre finns kvar

    Vad jag tycker är tråkigt är att patientorganisationer fokuserar alldeles för mycket på själva sjukdomen och glömmer bort människan bakom sjukdomen

    Vad hjälper det med nya bättre behandlingsmetoder om sjukvården inte fungerar vem ska då utföra dessa behandlingar?

    För att bäst tjäna sina betalande medlemmar tycker jag att man som patientorganisation också måste ta upp problematiken med sjukvården för om man inte gör det då sviker man sina medlemmar

    Jag skulle inte vilja betala medlemsskap i en förening som inte tillvaratar mina intressen och jag tycker inte att ni heller ska göra det. Det kanske ger föreningarna en tankeställare att de måste ändra sitt arbetssätt

    Medlemskap i föreningen Cancerresor kostar inget och alla är välkomna, cancerdrabbade, anhöriga och närstående, vänner och bekanta till cancerdrabbade och sjukvårdspersonal

    Min förhoppning är att vi ska kunna starta upp gruppmöten och trevliga sammankomster och lära känna varandra

    Dragan Klaric

  • Stort mailutskick

    Idag mailade jag samtliga vårdcentraler, onkologmottagningar och kirurgmottagningar i Skåne med erbjudande om samarbete

    Mitt utskick

    Samarbete

    Hej

    Mitt namn är Dragan Klaric grundare och ordförande i föreningen Cancerresor

    Tanken med Cancerresor var att jag skulle kunna skriva om mina cancerresor genom åren och dela med mig till andra så att de förstod att de var inte ensamma.

    Intresset blev så stort att jag kände att det var dags att bilda förening

    Min bakgrund är att jag nu har en obotlig gallvägscancer och lever på lånad tid men det hindrar inte mig från att leva mitt liv och njuta av varje stund

    Cancerresor kommer primärt att fokusera på människan och inte så mycket på cancersjukdomen. Vi med cancer vet att vi har cancer och det är sjukvårdens uppgift att fokusera på sjukdomen

    Vad vi kommer att erbjuda är gruppmöten och trevliga sammankomster för cancerdrabbade och deras familjer

    På våra gruppmöten är ordet fritt och vi kommer att ha gruppmöten för cancerdrabbade och gruppmöten för anhöriga och närstående men vi kommer också att anordna gruppmöten där både cancerdrabbade och deras familjer kan komma

    Våra trevliga sammankomster kommer att handla om att vi träffas och grillar när vädret tillåter det men vi kommer också att ha inomhus där vi bjuder på smörgåstårta med tillbehör

    Vi vill att cancerdrabbade och deras familjer ska kunna komma ifrån den dagliga tristessen och göra något trevligt

    Så min fråga till er är om ni skulle vilja samarbeta med oss?

    Vad ett samarbete innebär är att ni informerar era patienter med en cancersjukdom men också anhöriga och närstående till någon som är cancerdrabbad att vi finns

    Vi kommer också gärna och berättar om vår verksamhet och om vad det innebär att ha en cancersjukdom men också hur det är att vara anhörig eller närstående till någon som är cancerdrabbad

    Det kostar er inget att vi kommer och hälsar på och det kostar inget för patienterna. Vi ser gärna att de blir medlemmar men det är inget krav.

    Vår verksamhet är ideell och vi söker bidrag, donationer och sponsorer för att kunna utvecklas och driva vår verksamhet

    Hör gärna av er om ni skulle vara intresserade av samarbete

  • Både cancerdrabbade och anhöriga

    På bilden ser ni mig och min älskade hustru Sandra. Bilden är tagen några år tillbaka och om jag inte minns fel så var vi iväg på en minisemester

    Vårt liv har inte varit lätt och vi har alltid fått kämpa.

    Kort efter vårt bröllop den 11 augusti 1990 fick jag beskedet att jag har testikelcancer och det ledde till operationer och cellgiftsbehandling.

    Under operationen så skedde ett misstag som gjorde att vi inte kunde få barn den naturliga vägen och vi genomgick 12 IVF i ett försök att få barn men det ville sig inte och vi förblev barnlösa

    Jag har en dotter sen ett tidigare förhållande som idag är vuxen och själv har barn och min hustru såg henne som sin egen och när vi fick barnbarn då var vi överlyckliga

    Men sorgen över att inte kunna få egna barn har varit med oss alltid

    Min älskade hustru drabbades av bröstcancer 2015 och då blev jag knäckt men var tvungen att vara stark för min hustru så som hon var för mig när jag fick testikelcancer

    Men så kom det ödesdigra beskedet att jag nu har obotlig gallvägscancer och lever på lånad tid och jag tänker inte så mycket på det utan tar en dag i taget och är positivt inställd men för min hustru har det blivit jobbigt

    Hon är rädd att jag ska dö och kan inte acceptera det och det tar på henne psykiskt och fysiskt jag försöker trösta henne och säger att vi får ta tillvara varje stund vi har tillsammans och njuta

    Men jag vet hur det känns för henne för jag kände samma sak när hon fick bröstcancer jag var rädd att hon skulle dö och kunde inte acceptera det

    Vi går nu tillsammans i samtalsterapi och får hantera min cancersjukdom. Hon får berätta hur hon känner och jag får berätta hur jag känner

    Nu undrar säkert många varför vi behöver gå i samtalsterapi för att berätta hur vi känner och detta skulle man ju kunna prata om hemma

    Saken är den att vi pratar om det hemma också men det är en befrielse att kunna prata om det med en tredje part som bara lyssnar och ger stöd och jag skulle verkligen rekommendera alla cancerdrabbade att gå i samtalsterapi med sin närmaste

    Så både jag och min hustru har erfarenhet av hur det är att vara cancerdrabbad och anhörig för vi har bägge gått igenom det och just nu är jag cancerdrabbad och min hustru anhörig

    Det är en svår och tuff situation att bli cancerdrabbad men det är en lika tuff och svår situation att vara anhörig till någon som är cancerdrabbad

    Den cancerdrabbade har sin sjukdom att hantera men den anhöriga ska hantera både sin närmaste cancersjukdom och sina egna känslor och det är inte lätt

    Som tur är så finns det frivilliga organisationer som Cancerkompisar som tar han om anhöriga och närstående till cancerdrabbade och ni hittar dem på www.cancerkompisar.se

    Cancerkompisar gör ett fantastiskt arbete med att hjälpa anhöriga och närstående till cancerdrabbade men som alla ideella organisationer så är de i behov av medlemmar, bidrag och sponsorer för att verksamheten ska kunna fungera och utvecklas så tveka inte utan bli medlemmar i Cancerkompisar och hjälp dem hjälpa anhöriga och närstående till cancerdrabbade

  • Den ständiga kampen

    Från den dag man föds är det en ständig kamp och denna kamp pågår till det sista andetaget

    Det spelar ingen roll om man är rik eller fattig vi alla utkämpar en kamp

    Tar vi som exempel cancer så bryr sig inte cancern om du är rik eller fattig den drabbar oss alla lika hårt även om jag skulle tycka att det hade varit lättare att hantera sin cancersjukdom lättare om jag var rik

    Men jag minns min tid på kirurgiavdelningen i Lund efter min Whipple operation och jag träffade andra med cancersjukdomar som hade fått ett dåligt besked från läkarna

    Det var några där kirurgen öppnat upp och sett att spridningen var så omfattande att det inte var möjligt att operera så man sydde ihop patienten

    Jag minns speciellt en person som var lite äldre än mig som hade råkat ut för detta och prognosen var dålig. Den här personen var helt knäckt och hade tappat livslusten

    Vi satt och pratade med varandra och jag försökte trösta personen så gott jag kunde men det var svårt med tanke på hur personen mådde

    Personen i fråga var förmögen och hade en riktigt bra ekonomi men vad hjälpte det i en situation som denna. Jag försökte förklara för personen att göra så mycket som möjligt med sin familj att ta en underbar resa tillsammans och bara njuta av livet men jag vet inte om jag lyckades

    Jag kan säga att hade jag varit förmögen då hade jag rest så mycket jag kan med hustru jag hade rest till Australien, Nya Zeeland, Kina, Bora Bora, Hawaii och andra platser för det är något jag alltid har önskat mig

    Jag hade köpt en stor husbil och rest runt i Europa med hustru och vovven besökt alla Europas länder och bara njutit

    Men jag är tyvärr inte förmögen så jag får fortsätta önska och drömma

    Men om vi återgår till den ständiga kampen

    Man kämpar hela tiden det börjar med att man ska lära sig krypa, gå och springa. Sen är det en kamp att prestera i skolan. Därefter är det en kamp att hitta ett jobb. Sen är det en kamp att hitta sin kärlek. Sen är det en kamp att hitta rätt boende. Sen är det en kamp att få barn. Och sen är det en kamp att uppfostra barnen. Och sen är man helt plötsligt pensionär och då är det en kamp att få ihop ekonomin.

    Men under denna resa så får man oftast också kämpa mot myndigheter, banker, Försäkringskassan, arbetsgivare och A-kassan och dessa kamper är både tids och resurskrävande

    Skulle man under resans gång drabbas av cancer då är det ytterligare en kamp man måste hantera. Kämpa för överlevnad för sitt liv är den yttersta kampen för vi vill alla leva

    Och som sjukvården ser ut idag tack vare inkompetenta politiker så kommer vi allvarligt sjuka få kämpa för vårt liv för ingen annan gör det för oss ja förutom våra anhöriga och närstående

    Jag har fått kämpa hela mitt liv och jag har aldrig kunnat riktigt slappna av och ta det lugnt men även med denna ständiga kampen så har jag mina ljusa stunder när jag tittar på min hustru och ser kärleken i hennes ögon

    Och även när min älskade vovve Alfred kryper upp hos mig och vill mysa då mår jag riktigt bra

    En sak till som får mig att må bra är när jag träffar min dotter och barnbarn det förgyller min tillvaro och jag känner glädje

    Jag kan inte säga till er hur ni ska göra med er kamp vad jag däremot kan säga är att ni ska ta till vara på alla de stunder ni får med de ni älskar för dessa stunder är det värdefullaste vi har och ingen rikedom i världen är mer värd än dessa stunder

    Dragan Klaric grundare och ordförande Cancerresor

  • Oväntade dödsfall på sjukhusen

    Läser kortfattat denna artikel Sjukhuset utreder fler oväntade dödsfall på Helsingborgs Dagblad och blir bekymrad över att sånt här får ske i Sverige 2022

    Kortfattat ur artikeln:

    Det är inte bara på akuten som sjukhuset utreder oväntade dödsfall. I sommar avled en patient på neurologi- och strokeavdelningen, där hen fick vårdas på grund av platsbrist.

    Detta är i Helsingborg men hur många fler oväntade eller oförklarliga dödsfall finns det i hela landet? Detta är något som svenska journalister skulle kunna gräva i men gör de det?

    Jag har länge kritiserat regionerna för att de har totalt kraschat sjukvården genom ogenomtänkta politiska beslut och för att de tycks inte bry sig

    Jag har länge förespråkat att man förstatligar sjukvården och att regionerna tas ifrån detta ansvar men jag har talat för döva öron och skrivit för blinda

    Men hur länge ska detta vansinne få fortgå? Hur många döda krävs det innan politikerna agerar? 10000 döda eller ännu fler?

    Och hur kommer det sig att alla patientorganisationer är så tysta när detta vansinne pågår? Jag skulle rekommendera alla dessa patientorganisationer att gå samman och i en skarp skrivelse till riksdagen kräva en förändring med omedelbar verkan innan detta vansinne drabbar någon man håller kär

    För risken är väldigt stor att detta vansinne drabbar någon som är medlem i någon av dessa patientorganisationer och som medlem förväntar man sig att organisationen representerar en inom alla områden inte bara inom ens sjukdom men också vad gäller ens sjukvård

  • Vill du vara delaktig i Cancerresor?

    För att Cancerresor ska kunna utvecklas så behöver vi fler som vill berätta om sin cancerresa du kan vara cancerdrabbad eller anhörig och närstående vi har alla vår cancerresa

    Hittills är det bara mina cancerresor som har publicerats men även andra inlägg som har berört sjukvården och samhällsutvecklingen men jag skulle gärna vilja ha med mig andra på denna resa så att vi tillsammans kan utveckla Cancerresor

    Är detta något som du skulle vilja vara med om så hör av dig till mig så tar vi det därefter

    Dragan Klaric grundare och ordförande

  • Det sägs att pengar gör en lycklig

    Blir man lyckligare om man är rik och har mycket pengar på kontot?

    Vad är rikedom och lycka?

    Jag har inte mycket pengar men jag är lycklig för jag har något som är mycket bättre än pengar jag har kärlek

    Men visst hade jag haft mycket pengar då hade jag till exempel kunnat köpa en stor husbil och resa runt med hustru och vovven jag hade inte behövt vända på varje krona för att få det till att gå ihop

    Så på sätt hade jag varit lyckligare

    Jag är optimist och ser positivt på allt jag kan må dåligt ibland men vem gör inte det men i det stora så är jag nöjd och tacksam för varje stund jag har i livet för jag vet att förr eller senare så kommer min cancersjukdom att ta mitt liv

    Men fram till dess kommer jag att njuta av varje stund jag har med min älskade hustru, dotter och barnbarn samt med familjen ja och naturligtvis med Alfred

    Så på sätt och vis så kan man bli lyckligare med mycket pengar men då ska man också ha någon att dela denna lycka med för vad hjälper det att ha mycket pengar om man är ensam