Etikett: närstående

  • Acceptans

    Acceptans kan betyda så många olika saker för mig har acceptans betytt att jag fått en livsglädje jag inte hade tidigare men det finns också vissa saker jag har svårt att acceptera

    Redan 2019 när jag fick veta att jag har cancer så valde jag att acceptera det och att vara positiv för det fanns en chans att jag skulle kunna bli cancerfri efter Whipple operation och cellgiftsbehandling

    Men januari 2020 upptäckte man metastaser i höger lunga och vid lever och det var ett bakslag men jag accepterade detta och fortsatte vara positiv

    April 2021 beslutade läkare på onkologen att jag skulle få fyra cellgiftsbehandlingar och detta skulle sabotera min sommar men jag accepterade detta och fortsatte vara positiv

    I samma veva så fick jag beskedet att min cancer var kronisk och gick inte att bota utan man kunde behandla för att hålla tillbaka metastaserna och jag accepterade detta och fortsatte vara positiv

    För vad skulle mitt alternativ vara? Att lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och gråta? Att jag valde acceptans gjorde att jag kunde fortsätta leva och njuta av varje stund och det är underbart att vakna varje morgon och känna glädje

    Man lever varje dag men man dör bara en gång och de dagar jag lever vill jag njuta och må bra

    Jag har accepterat att jag kommer att dö på grund av min cancersjukdom det är ofrånkomligt men just nu lever jag och den dag jag dör kommer jag inte kunna njuta av livet

    Detta är saker som jag har accepterat min cancersjukdom att jag ska dö på grund av min cancersjukdom men det finns också saker som jag tvingats till att acceptera även om jag inte vill

    Och det är höga elpriser, bränslepriser och livsmedelspriser detta har påtvingats mig tack vare Socialdemokraterna och Miljöpartiet som har under åtta år drivit en vansinnig politik

    Att i slutskedet av sitt liv behöva leva i fattigdom där man inte kan åka iväg under sommaren att man inte kan unna sig något sånt som andra tar för givet är sorgligt

    Men jag gräver inte ner mig utan jag försöker göra det bästa av denna situation för vad skulle meningen vara med att gräva ner sig och gråta?

    Mitt råd till alla är att acceptera och njuta av livet för man vet aldrig vad som väntar runt hörnet

  • En positiv inställning ger livsglädje

    Jag har varit negativ, sur, arg, irriterad, arg och olycklig under många år och det började när min älskade hustru fick bröstcancer 2015

    Jag kraschade totalt 2017 och hade självmordstankar och fick läggas in på psyk med behandlingar. Juni månad kom jag till ett vägskäl där jag kunde välja mellan att ta mitt liv eller ta mig ur mitt psykiska dåligmåeende och välja livet

    Jag valde att leva och vara positiv

    Mitt liv förändrades men det var inte lätt och det tog några månader med svett och tårar innan jag fick balans i livet

    Sedan dess har jag varit positiv och fylld av livsglädje och när jag fick cancer 2019 då trodde jag att jag skulle hamna i en nedåtgående spiral men det gjorde jag inte utan jag fortsatte att vara positiv

    Nu har jag obotlig cancer och lever på lånad tid men det har inte gjort mig negativ utan jag är fortsatt positiv och har livsglädje

    Men jag vet att det finns människor som blir helt knäckta när de får ett cancerbesked och hamnar i en nedåtgående negativ spiral och kan inte ta sig ur det eller vill inte ta sig ur det

    Men då undrar jag mår man bättre av att vara negativ och lägga sig platt ner och invänta döden och hur drabbar det ens anhöriga och närstående

    För mig har detta aldrig varit ett alternativ för jag vill njuta och ha livsglädje så länge jag lever och vara tacksam för varje stund jag får ha med de jag älskar

    Så mitt råd till alla er som har fått ett cancerbesked gräv inte ner er utan börja leva och njuta av den tid ni har med era älskade för man lever varje dag men man dör bara en gång

  • När slutar de närmaste bry sig?

    När slutar ens familj och närstående att bry sig?

    Igår när vi hämtade vårt barnbarn så sa jag till henne att morfar saknar henne så mycket och vill umgås med henne så mycket som möjligt för morfar vet inte hur lång tid han har kvar

    Då säger hon, men det har du sagt i över ett år!

    Jag blev helt ställd och ledsen men jag förebrår inte henne hon är ett barn och förstår inte allvaret med min cancersjukdom så nu på morgonen förklarade jag för henne vad min cancersjukdom betyder och hur den påverkar mig

    Men jag har också märkt hur min familj tydligen också tror att allt är okej med mig och förstår tydligen inte hur allvarlig min cancersjukdom är och hur snabbt det kan gå innan den tar över och mina dagar är räknade

    Men hur kommer det sig då att folk efter ett tag slutar att bry sig och det hamnar i glömska?

    Nu är det inte så att jag vill att folk ska tycka synd om mig och vara ledsna men jag skulle verkligen vilja ha mer kvalitetstid med mina närmaste för man vet aldrig hur lång tid man har kvar

    Jag är inte den som känner att jag ska behöva förklara för dem hur allvarlig min cancersjukdom är det tycker jag att de borde förstå själva men av någon outgrundlig anledning så tycks de inte förstå det

    Jag är i alla fall tacksam för att jag har min hustru min dotter och barnbarn samt min lilla älskade vilde Alfred och min svåger André som jag har så mycket gemensamt med som vårt intresse för att fiska

    Jag är även tacksam för min familj även om de är frånvarande och vi träffas inte så ofta som jag önskar att vi gjorde men det är som jag tror att min cancersjukdom har fallit i glömska

    Men jag har pratat med många som är cancerdrabbade och de berättar exakt samma sak att deras omgivning har blivit frånvarande och det tycks vara vanligt förekommande att folk tar avstånd från en när man får cancer och skulle behöva ha dem i sin närhet som mest

    Jag satt och tänkte på den dag jag dör och begravning ska ske och alla kommer och gråter och uttrycker sin saknad över mig och jag vill bara skrika ut vänta inte tills jag dör utan var med mig nu när jag lever och behöver er som mest

  • Det är inte lätt att var anhörig och närstående

    När någon man älskar och håller kär drabbas av en cancersjukdom då rasar tillvaron ihop och som anhörig och närstående blir man rådvill

    För oss som drabbas av en allvarlig cancersjukdom blir det först en chock men sen sätter hela processen med röntgen, blodprover, operation, cellgiftsbehandling och strålbehandling igång och man stänger av och bara åker med

    Så var det för mig, min hjärna stängde av och jag gick på automatik men för min hustru och dotter samt familjen och vännerna blev det en chock och de blev rådvilla och visste inte hur de skulle hantera det och förhålla sig till mig

    Än idag så är många vänner och familj fortsatt rådvilla och vet inte hur de ska förhålla sig till mig och det blir ibland jobbigt för mig

    Men när jag tittar på min hustru och dotter då ser jag att i djupet så är de ledsna och oroliga över att behöva förlora mig

    Utåt så vill de inte visa sina känslor av hänsyn till mig men jag kan se bortom det ytliga

    Vi pratar väldigt sällan om min cancersjukdom utan vi håller oss positiva och pratar om saker vi ska göra

    Jag har själv varit anhörig till min far som fick magsäckscancer 2000 och dog kort efter diagnos och när min älskade hustru fick bröstcancer 2015 och jag minns alla de känslor och tankar som far runt i huvudet

    Det var jobbigt att se sin far tyna bort och bli ett skal av sitt forna jag, min far älskade att laga mat och att äta men när de opererade bort hans magsäck då försvann all livslust och han orkade inte kämpa mot cancern

    Min far somnade in på sjukhuset och jag fanns där för att säga att jag älskar honom och höll hans hand när han somnade in

    Det tog knäcken på mig och under en lång tid var det som en mardröm och man kunde inte tro att det var sant

    Men som de säger tiden läker alla sår och nu har jag ett kärt minne av min far och när jag tänker på honom så blir jag både glad och ledsen samtidigt

    När min hustru fick bröstcancer då tog det knäcken av mig, jag minns att hon ringde mig på väg hem från kirurgen och berättade att hon hade cancer

    Jag höll på att ramla omkull av chocken och jag tog fram en flaska Šljivovica och drog 2-3 snapsar för att dämpa chocken

    Men jag insåg att jag nu skulle vara tvungen att vara stark för min hustru och stötta henne även om det skulle innebära att jag inte skulle må så bra

    Vi gick igenom hennes operation, cellgiftsbehandling och strålbehandling och det var jobbigt för min hustru och jag fick peppa henne så att hon skulle kunna känna sig trygg

    Men detta kom med ett högt pris för mig fysiskt och psykiskt för 2017 kollapsade jag och fick läggas in på psykiatriska vården med behandlingar för min ångest och depressioner

    Jag fick diagnosen generaliserat ångestsyndrom GAD och depression men med rätt behandling och vilja att ta sig ur denna onda spiral så lyckades jag i juni 2018 att ta mig ur

    Det var inte lätt och det var ingen quickfix utan det var mycket svett och tårar innan man började må bättre

    Idag har jag min ångest och depressioner under kontroll och mår bra men nu är det min hustru som har drabbats av ångest och depressioner

    Så att vara anhörig och närstående till någon med en cancersjukdom är ett helvete och man vet inte vad man ska göra och hur man ska förhålla sig

    Mitt råd till er är att vara som vanligt och bara finnas där. Kramas, gosa, gör saker tillsammans och tänk på att stötta varandra och prata med varandra om allt möjligt

    Det finns inga regler och texter om hur det ska fungera utan det är individuellt men ni kan tillsammans hitta en väg som passar er bägge bäst

    Önskar alla en fortsatt trevlig vecka