Jag är inte en person som gnäller över småsaker jag försöker alltid ha en positiv inställning till livet och allt annat
Men att leva i dagens Sverige har blivit allt svårare och det ser inte ut att bli bättre
Vi var och handlade och när jag ser priserna på livsmedel och andra viktiga basvaror som frukt och grönsaker så blir jag gråhårig och då ska nämnas att jag har rakat huvudet
Men samma sak gäller bränsle och elpriser. Elpriset har legat på runt två kronor kWh den senaste tiden och bensinen på över 20 kronor per liter
Det jag inte kan förstå är var är protesterna var är folkupproret varför är det ingen som bryr sig
För oss har smärtgränsen passerat för länge sedan och om detta fortsätter kommer vi inte ha råd med mat, el och bränsle
Är det meningen att jag ska behöva sätta mig utanför en livsmedelsbutik och tigga? Måste jag ut och leta pant i papperskorgar? Ska jag tvingas sälja min husvagn och bil? Vad mer ska jag behöva göra avkall på?
Jag är inte en person som kräver mycket jag vill kunna betala mina fasta utgifter, kunna handla mat, tanka bilen och kunna titta på TV utan att behöva oroa mig för att det kostar skjortan
Det är sorgligt att jag under min sista tid som är begränsad på grund av min cancersjukdom ska behöva känna oro för den tid jag har kvar
Problemet med dagens sjukvård är att den ligger på regionerna och regionerna har katastrofalt misslyckats med att ombesörja kvalitativ sjukvård till medborgarna
En statlig sjukvård skulle innebära en centralisering av sjukvården och det skulle vara samma regler och villkor i hela landet
Men regionpolitikerna vill inte ha en statlig sjukvård för då skulle deras existens upphöra och varken riksdag eller regering vill förstatliga sjukvården för de vill inte stöta sig med regionerna
Detta innebär för oss patienter att vi får lida och även riskera våra liv när vi söker sjukvård
Jag har genom åren läst flera inlägg där patienter har dött på grund av oorganiserad sjukvård och i Helsingborg har akuten varit en katastrof under lång tid
Men det största problemet är den överbelastning läkare och sjuksköterskor på vårdcentraler får dras med och detta måste man göra något åt så fort som möjligt
Det är lätt för oss att skälla på läkare och sjuksköterskor på vårdcentraler det är dem vi träffar i vår första kontakt med sjukvården
Men då skäller vi på fel människor det är inte de som tar idiotiska beslut utan det är regionala politiker som tar idiotiska beslut som drabbar oss patienter
Så nästa gång ni vill skälla på er läkare eller sjuksköterska gör det inte utan uppmuntra dem istället och rikta er ilskan mot politikerna
Sedan några veckor tillbaka vill röntgen att man ska dricka kontrast hemma
De hänvisar till pandemin men jag undrar vilken pandemi det är de syftar på
De säger också att det är för att skydda patienten så att inte sjuka och friska patienter sitter tillsammans
Men dessa argument fallerar när jag under pandemin 2020 till 2021 tog kontrast på röntgen och det fanns inga krav på att dricka det hemma
Jag vet inte hur det är för andra men för mig är det stressigt och ger mig oro att behöva sitta hemma och dricka kontrast jämfört med när jag i lugn och ro kan dricka kontrast på röntgen
Jag skrev ett mail till chefen för röntgen
Bästa Karin
Jag skriver för att jag är upprörd över det faktum att vi med cancer som ska röntgas måste hämta kontrast och dricka hemma innan röntgen
För min egen del så är det väldigt stressande och ger mig onödig ångest och oro
Men jag är inte ensam om detta utan fler upplever samma känsla
Vi har ingen pandemi längre och att kunna komma till röntgen och i lugn och ro kunna dricka kontrast på plats innan röntgen ger ingen ångest och oro
Jag hoppas att du ska ta till dig detta och se till att detta når beslutsfattare inom Region Skåne
Jag skrev vi med cancer men jag vet att det är många fler med andra sjukdomar som känner som jag
I vilket fall som helst så fick jag ett svar
Hej Dragan,
Jag är ledsen att du får ångest och oro av att dricka kontrasten hemma. Jag har idag lyft dina synpunkter med mina enhetschefer på röntgen i Ängelholm, Helsingborg och Landskrona.
Många patienter ser det som en fördel att kunna dricka kontrasten hemma, och under pandemin har det varit nödvändigt för att kunna hålla avstånd i våra lokaler och minska smittrisken.
Det är fortsatt rekommendation om att tillse att det inte blir trängsel i våra lokaler, vi behåller därför en rekommendation om att i första hand dricka kontrasten hemma, i andra han att man istället för kontrast dricker vatten i hemmet.
Vi är dock överens om att den patient som mår dåligt av att dricka hemma bör kunna få möjlighet att dricka kontrasten på sjukhuset.
Så inför eventuella framtida undersökningar bör detta kunna ordnas.
Det var schysst av Karin att erbjuda mig en möjlighet att kunna dricka kontrast på röntgen
Men det är samtidigt en klen tröst för andra som känner som jag
Men om vi ska vara realistiska så är det väldigt intressant att sjukvården har denna inställning med tanke på det ser ut i samhället
Folk sitter packade som siller på bussar i restauranger och barer men att drabbas av allvarlig sjukdom på röntgen om det skulle sitta någon två meter ifrån anses vara en större risk
Ibland undrar jag hur folk tänker överhuvudtaget
Men jag skulle uppmana alla som inte vill dricka kontrast hemma att säga ifrån och kräva att få dricka kontrast på röntgen
Jag märker hur mitt mående börjar bli sämre ångesten är förhöjd vilket leder till att jag orkar mindre och så blir det en ond cirkel
Men jag känner också sorg för att min älskade hustru måste jobba med en utsliten kropp för att samhället inte vill hjälpa henne
Att sedan vår ekonomi är urusel gör ju inte saken bättre att hela tiden behöva tänka på hur man ska kunna betala sina räkningar och ha pengar över till livsmedel och bensin till bilen
Jag är så oerhört glad för att jag har en underbar hustru som älskar mig och jag är glad för att jag har en vovve som gör att jag måste ut och gå promenader
Men jag är också glad att jag har en underbar dotter och barnbarn som jag älskar och att de älskar mig
Psyket är underligt att det kan påverka hela människan så negativt och man är hjälplös
Visst man kan få mediciner mot ångest och depressioner och jag har dessa mediciner samt andra som jag tar vid behov men jag försöker att undvika att ta dem för jag vill inte känna mig neddrogad
Jag ska röntgas nästa vecka och veckan därpå ska jag till onkolgen och jag tror att det är därför jag har högre ångest just nu för risken är stor att mina metastaser har vuxit och att jag kommer att få cellgiftsbehandling
Och jag ser inte framemot att få cellgiftsbehandling för jag vet hur det påverkade mig senast och det var jättejobbigt
Nåja sånt är livet just nu och man får försöka göra det bästa av situationen
Jag har börjat få förhöjd ångest på morgnarna jag vaknar går upp klär på mig och går ut med Alfred på vår morgonpromenad
Men jag känner av ångesten genom att jag blir illamående och jag känner igen detta från min period 2017-2018 när jag hade mina panikångest attacker
I och med att jag känner igen det så kan jag också hantera det och inte låta det ta över
Men det är obehagligt och olustigt plus att det tröttnar ut en så att man blir helt slut i kroppen
Jag har tack och lov inte haft några panikångest attacker sedan 2018 i alla fall inte så extrema som då för det är inte roligt att tappa kontrollen över sin kropp och det finns inget man kan göra
Jag kan för allt i världen inte förstå varför Anders Alhbin på Palema support fortsätter trilskas och inte raderar den e-postadress jag hade som aktiv inom Palema?
Jag kan heller inte förstå varför ordförande Eva Backman och AU med Anders Bovin inte säger ifrån så att e-postadressen raderas?
Vilket syfte har Palema med att nu i över en månad ja haft kvar denna e-postadress?
Detta är en skamfläck för en organisation som vill framstå som seriös och det kan negativt påverka människors förtroende för Palema
Jag mår dåligt av vetskapen att någon kan använda mitt namn som är kopplat till en e-postadress som jag inte längre förfogar över men detta tycks inte bekomma eller bekymra Palema
Men vi får väl se vem som får sista ordet i slutändan
Förvänta sig det värsta men hoppas på det bästa så har de senaste tre åren varit för mig
Med återkommande kontroller vart annan månad så har livet varit som i ett limbo man lever två månader åt gången
Missförstå mig inte jag är tacksam för varje stund som jag lever men samtidigt så har man ständigt denna oro inför varje återbesök hos onkologen
Jag vet att min tid är räknad men denna ovisshet gör bara att man sjunker allt djupare ner i ett mörkt hål som till slut kommer att sluka en
Vad har jag att förvänta mig den femte maj när jag ska och träffa onkologen
Det kan antingen vara så att metastaserna är fortfarande oförändrade men det kan också vara så att de har vuxit vilket skulle innebära att jag ska få fem behandlingar med cellgifter
Det är alltså 2,5 månader med cellgiftsbehandling under sommaren en tid som man vill njuta av tillsammans med sin hustru
Jag fick fyra behandlingar med cellgifter sommaren 2021 och det var jättejobbigt
Jag mådde inte direkt dåligt men det tog rejält på krafterna och jag kunde inte dricka kallt för då rev det i halsen och var jättejobbigt
Sen tänker jag på att det kan också vara så illa att cellgifterna inte hjälper och då har man nått skit i tre månader till ingen nytta
Nåja hoppet är inte borta än så länge och jag kommer att kämpa hela vägen men det är jobbigt och det tar på kroppen och själen
Jag har märkt att min ångest har varit mer påtaglig den senaste tiden och det är riktigt jobbigt
Det går inte att styra över detta men man kan lära sig att kontrollera det och detta fick jag lära mig 2018 efter drygt ett års behandling för GAD generaliserat ångestsyndrom
Jag kan erkänna att det är jobbigt att kontrollera sitt dåligmående när man inte mår bra då vill man bara lägga sig i sängen eller soffan och inte göra något
Men det är då man måste tvinga sig själv till att resa sig och gå ut på en promenad
Jag har vovve så för mig finns det inte att ligga kvar utan jag måste ut och gå med vovven och det är jag tacksam för
Jag har således någon kontroll över mitt dåligmående men jag kan erkänna att det är jobbigt och jag är också rädda att det ska bli värre längre fram om jag blir tvungen att ta cellgiftsbehandlingar i sommar
Men det är då och nu är nu och nu får man göra det bästa av situationen
Jag har svårigheter med att se mig själv i spegeln för att jag börjar tänka på att jag kommer inte att finnas kvar inom en snar framtid och det ger mig ångest
Det är besynnerligt hur hjärnan fungerar saker som man tidigare inte brydde sig om eller tänkte på har nu börjat bli jobbiga
Att man kommer att sluta existera har ockuperat mina tankar och känslor och jag har allt svårare att hantera det
Att dö skrämmer mig inte men att sluta existera skrämmer mig
Jag känner att jag måste börja ta tag i dessa tankar och känslor och bearbeta dem för jag kan inte fortsätta så här
Hur har ni det? Upplever ni samma tankar och känslor? Jag skulle vilja komma i kontakt med er så att vi tillsammans kan hjälpa varandra
Cancerresor 