Efter många funderingar så beslutade jag att bilda en ideell förening i helgen. Så nu har jag en förening med styrelse och stadgar
Skickade in ansökan om att få ett organisationsnummer till Skatteverket idag och ska även kontakta min bank för att öppna ett företagskonto med bankgiro och Swish
En av anledningarna till att jag valde att bilda en ideell förening är att jag då kan söka bidrag och för att kunna utveckla Cancerresor så behöver jag få in ekonomiskt stöd
Så nu får jag vänta på att få ett organisationsnummer och sen öppna ett företagskonto på Länsförsäkringar bank för att därefter ansöka om regionalt bidrag och sen även statliga bidrag
De som vill bli stödmedlemmar i föreningen Cancerresor kan så bli när allt det praktiska är gjort
Blir man lyckligare om man är rik och har mycket pengar på kontot?
Vad är rikedom och lycka?
Jag har inte mycket pengar men jag är lycklig för jag har något som är mycket bättre än pengar jag har kärlek
Men visst hade jag haft mycket pengar då hade jag till exempel kunnat köpa en stor husbil och resa runt med hustru och vovven jag hade inte behövt vända på varje krona för att få det till att gå ihop
Så på sätt hade jag varit lyckligare
Jag är optimist och ser positivt på allt jag kan må dåligt ibland men vem gör inte det men i det stora så är jag nöjd och tacksam för varje stund jag har i livet för jag vet att förr eller senare så kommer min cancersjukdom att ta mitt liv
Men fram till dess kommer jag att njuta av varje stund jag har med min älskade hustru, dotter och barnbarn samt med familjen ja och naturligtvis med Alfred
Så på sätt och vis så kan man bli lyckligare med mycket pengar men då ska man också ha någon att dela denna lycka med för vad hjälper det att ha mycket pengar om man är ensam
Acceptans kan betyda så många olika saker för mig har acceptans betytt att jag fått en livsglädje jag inte hade tidigare men det finns också vissa saker jag har svårt att acceptera
Redan 2019 när jag fick veta att jag har cancer så valde jag att acceptera det och att vara positiv för det fanns en chans att jag skulle kunna bli cancerfri efter Whipple operation och cellgiftsbehandling
Men januari 2020 upptäckte man metastaser i höger lunga och vid lever och det var ett bakslag men jag accepterade detta och fortsatte vara positiv
April 2021 beslutade läkare på onkologen att jag skulle få fyra cellgiftsbehandlingar och detta skulle sabotera min sommar men jag accepterade detta och fortsatte vara positiv
I samma veva så fick jag beskedet att min cancer var kronisk och gick inte att bota utan man kunde behandla för att hålla tillbaka metastaserna och jag accepterade detta och fortsatte vara positiv
För vad skulle mitt alternativ vara? Att lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och gråta? Att jag valde acceptans gjorde att jag kunde fortsätta leva och njuta av varje stund och det är underbart att vakna varje morgon och känna glädje
Man lever varje dag men man dör bara en gång och de dagar jag lever vill jag njuta och må bra
Jag har accepterat att jag kommer att dö på grund av min cancersjukdom det är ofrånkomligt men just nu lever jag och den dag jag dör kommer jag inte kunna njuta av livet
Detta är saker som jag har accepterat min cancersjukdom att jag ska dö på grund av min cancersjukdom men det finns också saker som jag tvingats till att acceptera även om jag inte vill
Och det är höga elpriser, bränslepriser och livsmedelspriser detta har påtvingats mig tack vare Socialdemokraterna och Miljöpartiet som har under åtta år drivit en vansinnig politik
Att i slutskedet av sitt liv behöva leva i fattigdom där man inte kan åka iväg under sommaren att man inte kan unna sig något sånt som andra tar för givet är sorgligt
Men jag gräver inte ner mig utan jag försöker göra det bästa av denna situation för vad skulle meningen vara med att gräva ner sig och gråta?
Mitt råd till alla är att acceptera och njuta av livet för man vet aldrig vad som väntar runt hörnet
Jag har varit negativ, sur, arg, irriterad, arg och olycklig under många år och det började när min älskade hustru fick bröstcancer 2015
Jag kraschade totalt 2017 och hade självmordstankar och fick läggas in på psyk med behandlingar. Juni månad kom jag till ett vägskäl där jag kunde välja mellan att ta mitt liv eller ta mig ur mitt psykiska dåligmåeende och välja livet
Jag valde att leva och vara positiv
Mitt liv förändrades men det var inte lätt och det tog några månader med svett och tårar innan jag fick balans i livet
Sedan dess har jag varit positiv och fylld av livsglädje och när jag fick cancer 2019 då trodde jag att jag skulle hamna i en nedåtgående spiral men det gjorde jag inte utan jag fortsatte att vara positiv
Nu har jag obotlig cancer och lever på lånad tid men det har inte gjort mig negativ utan jag är fortsatt positiv och har livsglädje
Men jag vet att det finns människor som blir helt knäckta när de får ett cancerbesked och hamnar i en nedåtgående negativ spiral och kan inte ta sig ur det eller vill inte ta sig ur det
Men då undrar jag mår man bättre av att vara negativ och lägga sig platt ner och invänta döden och hur drabbar det ens anhöriga och närstående
För mig har detta aldrig varit ett alternativ för jag vill njuta och ha livsglädje så länge jag lever och vara tacksam för varje stund jag får ha med de jag älskar
Så mitt råd till alla er som har fått ett cancerbesked gräv inte ner er utan börja leva och njuta av den tid ni har med era älskade för man lever varje dag men man dör bara en gång
Igår när vi hämtade vårt barnbarn så sa jag till henne att morfar saknar henne så mycket och vill umgås med henne så mycket som möjligt för morfar vet inte hur lång tid han har kvar
Då säger hon, men det har du sagt i över ett år!
Jag blev helt ställd och ledsen men jag förebrår inte henne hon är ett barn och förstår inte allvaret med min cancersjukdom så nu på morgonen förklarade jag för henne vad min cancersjukdom betyder och hur den påverkar mig
Men jag har också märkt hur min familj tydligen också tror att allt är okej med mig och förstår tydligen inte hur allvarlig min cancersjukdom är och hur snabbt det kan gå innan den tar över och mina dagar är räknade
Men hur kommer det sig då att folk efter ett tag slutar att bry sig och det hamnar i glömska?
Nu är det inte så att jag vill att folk ska tycka synd om mig och vara ledsna men jag skulle verkligen vilja ha mer kvalitetstid med mina närmaste för man vet aldrig hur lång tid man har kvar
Jag är inte den som känner att jag ska behöva förklara för dem hur allvarlig min cancersjukdom är det tycker jag att de borde förstå själva men av någon outgrundlig anledning så tycks de inte förstå det
Jag är i alla fall tacksam för att jag har min hustru min dotter och barnbarn samt min lilla älskade vilde Alfred och min svåger André som jag har så mycket gemensamt med som vårt intresse för att fiska
Jag är även tacksam för min familj även om de är frånvarande och vi träffas inte så ofta som jag önskar att vi gjorde men det är som jag tror att min cancersjukdom har fallit i glömska
Men jag har pratat med många som är cancerdrabbade och de berättar exakt samma sak att deras omgivning har blivit frånvarande och det tycks vara vanligt förekommande att folk tar avstånd från en när man får cancer och skulle behöva ha dem i sin närhet som mest
Jag satt och tänkte på den dag jag dör och begravning ska ske och alla kommer och gråter och uttrycker sin saknad över mig och jag vill bara skrika ut vänta inte tills jag dör utan var med mig nu när jag lever och behöver er som mest
Jag har tidigare skrivit om ChemoBrain men det är ett ämne man måste lyfta upp mer
När man får cellgiftsbehandling då påverkas hela kroppen av cellgifterna och hjärnan tar stryk
Minnet drabbas mest och man har svårt att komma ihåg saker men även det kognitiva påverkas och man blir som en klumpeduns
Jag har märkt att jag tappar grejer bara helt plötsligt och det är obehagligt för man tappar saker som glas, koppar, muggar, tallrikar, mjölkpaket, mobilen och annat
Men minnet är värst jag kan ha ett samtal med någon och kort efter glömma bort vad vi talade om
Jag måste antingen spela in samtal som till exempel besök hos onkologen men jag måste anteckna allt i min mobiltelefon så att jag inte glömmer bort det
Det finns en del sätt att hantera ChemoBrain som ni kan läsa här
Jag har många åsikter om de skenande priserna på el, bränsle och livsmedel men jag är inte ensam om detta och det har blivit ett samtalsämne hos många
Att ha en god ekonomi är avgörande för att man ska kunna betala sina räkningar och handla mat så när ekonomin blir sämre på grund av att våra politiker tagit felaktiga beslut då drabbas man hårt
Jag kräver inte att ha miljoner jag skulle vara tacksam för en skälig levnadsstandard och det innebär att ha tillräckligt mycket så att man kan betala sina räkningar, handla mat, tanka bilen och kunna gå ut och äta på restaurang åtminstone en gång i månaden
Det brukar sägas att pengar gör ingen lycklig men för de som har pengar är nog fan lyckligare än vi som inte har några pengar
Jag brukar säga att så länge jag har tak över huvudet en säng att sova i och mat i magen så är jag nöjd
Men risken är stor att detta är något jag kan komma att förlora om inte det sker ett mirakel
Men jag är i alla fall tacksam för att jag vaknade i morse att jag har en underbar hustru en underbar dotter och barnbarn och min lilla fyrfota pälskling Alfred
Så det finns alltid något man kan vara tacksam för även när det gör ont i plånboken
När någon man älskar och håller kär drabbas av en cancersjukdom då rasar tillvaron ihop och som anhörig och närstående blir man rådvill
För oss som drabbas av en allvarlig cancersjukdom blir det först en chock men sen sätter hela processen med röntgen, blodprover, operation, cellgiftsbehandling och strålbehandling igång och man stänger av och bara åker med
Så var det för mig, min hjärna stängde av och jag gick på automatik men för min hustru och dotter samt familjen och vännerna blev det en chock och de blev rådvilla och visste inte hur de skulle hantera det och förhålla sig till mig
Än idag så är många vänner och familj fortsatt rådvilla och vet inte hur de ska förhålla sig till mig och det blir ibland jobbigt för mig
Men när jag tittar på min hustru och dotter då ser jag att i djupet så är de ledsna och oroliga över att behöva förlora mig
Utåt så vill de inte visa sina känslor av hänsyn till mig men jag kan se bortom det ytliga
Vi pratar väldigt sällan om min cancersjukdom utan vi håller oss positiva och pratar om saker vi ska göra
Jag har själv varit anhörig till min far som fick magsäckscancer 2000 och dog kort efter diagnos och när min älskade hustru fick bröstcancer 2015 och jag minns alla de känslor och tankar som far runt i huvudet
Det var jobbigt att se sin far tyna bort och bli ett skal av sitt forna jag, min far älskade att laga mat och att äta men när de opererade bort hans magsäck då försvann all livslust och han orkade inte kämpa mot cancern
Min far somnade in på sjukhuset och jag fanns där för att säga att jag älskar honom och höll hans hand när han somnade in
Det tog knäcken på mig och under en lång tid var det som en mardröm och man kunde inte tro att det var sant
Men som de säger tiden läker alla sår och nu har jag ett kärt minne av min far och när jag tänker på honom så blir jag både glad och ledsen samtidigt
När min hustru fick bröstcancer då tog det knäcken av mig, jag minns att hon ringde mig på väg hem från kirurgen och berättade att hon hade cancer
Jag höll på att ramla omkull av chocken och jag tog fram en flaska Šljivovica och drog 2-3 snapsar för att dämpa chocken
Men jag insåg att jag nu skulle vara tvungen att vara stark för min hustru och stötta henne även om det skulle innebära att jag inte skulle må så bra
Vi gick igenom hennes operation, cellgiftsbehandling och strålbehandling och det var jobbigt för min hustru och jag fick peppa henne så att hon skulle kunna känna sig trygg
Men detta kom med ett högt pris för mig fysiskt och psykiskt för 2017 kollapsade jag och fick läggas in på psykiatriska vården med behandlingar för min ångest och depressioner
Jag fick diagnosen generaliserat ångestsyndrom GAD och depression men med rätt behandling och vilja att ta sig ur denna onda spiral så lyckades jag i juni 2018 att ta mig ur
Det var inte lätt och det var ingen quickfix utan det var mycket svett och tårar innan man började må bättre
Idag har jag min ångest och depressioner under kontroll och mår bra men nu är det min hustru som har drabbats av ångest och depressioner
Så att vara anhörig och närstående till någon med en cancersjukdom är ett helvete och man vet inte vad man ska göra och hur man ska förhålla sig
Mitt råd till er är att vara som vanligt och bara finnas där. Kramas, gosa, gör saker tillsammans och tänk på att stötta varandra och prata med varandra om allt möjligt
Det finns inga regler och texter om hur det ska fungera utan det är individuellt men ni kan tillsammans hitta en väg som passar er bägge bäst
Cancerresor 