Som jag berättade i mitt inlägg Min tredje cancerresa så fick min älskade hustru bröstcancer 2015 och det förändrade vårt liv
Jag blev helt knäckt och rädslan att förlora min hustru var obeskrivlig den rädsla och maktlöshet jag kände var hemskt
Man inser helt plötsligt hur snabbt ens liv kan förändras och det finns inget man kan göra
Helt plötsligt kom det flashbacks från min testikelcancer och min pappas magsäckscancer och det snurrade bara runt i huvudet
Men jag var tvungen att vara stark för min hustrus skull så att hon skulle klara av operation, cytostatikabehandling och strålbehandling men värst var det när hon tappade allt sitt hår på grund av cellgifterna
Det var svårt för henne även om jag uppmuntrade henne hela tiden och rakade även av mitt hår
Nu mår min hustru bra eller rättare sagt så bra som möjligt för hon har fortfarande biverkningar efter cytostatikabehandlingen som nervskador och det är där hela tiden
Men min hustru är stark och kämpar på så gott det går även om jag ibland måste säga till henne på skarpen när hon inte mår bra och ska till jobbet att nu måste du stanna hemma och ta det lugnt
Som anhörig indirekt drabbad är det tufft när någon man älskar får cancer och måste gå igenom en tuff process där det tar på kroppen och hjärnan så det är viktigt att man tar hand om sig själv för att inte krascha för då är man till ingen nytta för den drabbade
Patientföreningen Palema stödjer personer som är berörda av en svårartad cancer. Men den södra avdelningen har svårt att hitta folk till en regional styrelse, eftersom så många avlider av sina sjukdomar.
Eftersom det inte finns någon regional styrelse, får föreningen heller inga bidrag från Region Skåne.
I snart ett år har jag förgäves försökt få klarhet i varför man inte kan få regionalt föreningsstöd i regionerna men stött på patrull hela tiden
Ta som exempel Cancerföreningen PALEMA som har en regional avdelning Syd och är verksamma i Skåne, Blekinge, Halland och Kronoberg
För att kunna få regionalt föreningsstöd i dessa regioner så måste man ha en regionalt förankrad förening med styrelse
En styrelse måste som minst bestå av tre ledamöter
För att starta en regionalt förankrad förening måste man alltså hitta tre personer i varje region som skulle vilja leda föreningen
Men sen måste man ha en regionalt förankrad adress i regionen man måste registrera föreningen man måste öppna upp ett föreningskonto med bankgiro och en hel del annat
Det regionala politiker inte förstår är att för en Cancerförening som PALEMA är detta omöjligt
Våra cancersjukdomar är bland de med högst dödlighet och kallas blåljuscancer
Men detta faktum är tydligen inget regionala politiker bryr sig om
Tänk bara så mycket mer vi hade kunnat uppnå om politikerna tänkt med hjärtat och visat en större förståelse
Men tyvärr så har politikerna svårt att förstå eller så väljer de att inte bry sig om
Så då innebär det att cancerföreningar som PALEMA får göra det bästa med det man har och förlita sig på ideella krafter att få ut sitt budskap
Första veckan på kirurgavdelning 14 var jobbig man kunde inte sova och man försökte smälta allt som har hänt men jag lärde känna Ljiljana en underbar kvinna som låg i samma rum som jag mittemot mig
Ljiljana kommer också från Kroatien och vi kunde prata kroatiska med varandra och det var underbart
Jag fick träffa en fysioterapeut som berättade att jag var tvungen att börja gå att jag skulle använda någon attrapp för andningen och annat
Jag måste berätta att jag hade kompressionsstrumpor som gick upp till skrevet och de var inte bekväma men ett nödvändigt ont
Mesta av tiden under första veckan tillbringade jag i sängen men jag försökte också att gå upp och ta en kort promenad på avdelningen
Sömnen var obefintlig och jag kunde bara somna om jag fick sömnmedel och lugnande medel och då fick jag kanske en stunds sömn
Kisspåsen var obekväm och lite irriterande halskatetern var jobbig och man var rädd att man skulle slita ut den av misstag mitt skägg växte och var irriterande och kliade såret efter operationen kliade ja som ni förstår så var det jobbigt
Man fick inte äta eller dricka så man var hungrig och törstig men fullt förståeligt då man ville se så att magen och tarmarna börjat komma igång
Vi hade ingen TV på rummet så det blev mobiltelefonen och surfplattan för att kolla på film och serier och lyssna på musik
Sköterskorna på avdelningen var änglar och tog väl hand om en fast man såg att de var överbelastade med arbete
Jag minns att kirurgen som hade opererat mig kom och hälsade på och berättade att operationen hade gått bra men att den hade blivit komplicerad på grund av min tidigare operation 1991 på grund av ärrvävnader men de hade opererat bort allt som skulle bort
De hade tagit bort gallblåsan en bit av bukspottkörteln en bit av magsäcken och några meter tarm och sen kopplat ihop systemet
Så min första vecka på kirurgavdelning 14 var inte hemsk men den var jobbig och varje gång min hustru kom på besök var som himlariket för mig
Efter en lång tids dåligmående efter min hustrus bröstcancer 2015 så började jag att krascha 2017
Jag mådde skit hela tiden hade svårt att sova min koncentration var obefintlig och jag visste inte vad det berodde på
Sommar 2017 åkte vi till Kroatien och det var jättejobbigt för mig för jag kunde inte slappna av
Det gick tyvärr ut över mitt sällskap som var min hustru min svärmor och mitt barnbarn
Resan till Kroatien och hem var ett helvete jag kräktes hela tiden och att fokusera på körningen var extremt svårt
Efter hemkomst blev det bara värre jag kunde inte sova jag kräktes eftersom jag hade en känsla av slem i halsen hela tiden. Jag blev manisk, irriterad otrevlig och arg.
Detta gick ut över min hustru
Sen kom självmordstankar jag ville ta livet av mig hela tiden vilket ledde till att min hustru var tvungen att gömma alla vassa föremål i hemmet
Jag sökte hjälp hos vårdcentralen, akutmottagningen men fick ingen hjälp
Det enda jag fick var oxascand piller och blev tillsagd att ta vid behov men jag hade ett behov hela tiden så jag tog dem ständigt
Sen kom de kraftiga panikångestattackerna och det var ett helvete de kunde till en början vara i 30 minuter men blev bara längre och längre efter hand
Så jag tryckte i mig oxascand piller
Efter mångt och mycket så remitterade min läkare mig till psykakuten i Helsingborg och jag kom dit helt förstörd och ville inte längre leva
Jag blev inlagd men då det inte fanns några platser på sjukhuset så letade de efter andra platser och då hamnade jag på psykiatriska intensivvårdsavdelningen i Halmstad
Jag kom dit och blev inlagd och kom in i helvetet. Läkaren där hade en patientfarlig metod där han behandlade patienter som mig med Theralen i väldigt höga doser
Jag var där i fyra dagar och sen beslutade samma läkare att jag inte längre skulle uppta plats på avdelningen i Halmstad utan att jag var Skånes problem så han bokstavligen kastade ut mig med ett recept på Theralen
Min hustru kom och hämtade mig och under hela resan hem funderade jag på hur jag skulle ta livet av mig
Väl tillbaka i Helsingborg körde vi till apoteket för att hämta ut Theralen och när apotekaren såg receptet blev hon chockad och var tvungen att tillkalla en kollega för att de ansåg att doseringen var alldeles för hög
Men de gav mig Theralen och jag kom hem och vi skulle göra middag och jag kände bara att jag vill dö
Så jag sa till min hustru att köra mig till psykakuten i Helsingborg och där träffade jag en ung kvinnlig läkare som blev chockad av den behandling jag fick på psykiatriska intensivvårdsavdelningen i Halmstad
Hennes första ord var ”läkaren på psykiatriska intensivvårdsavdelningen i Halmstad har ju bara drogat ner dig”
Hon la in mig direkt och det är tack vare henne som jag lever idag.
Jag kommer att skriva om min tid inom den psykiatriska vården i kommande inlägg så häng med
Fakta om GAD
Om du känner en ständig oro och ångest över många saker samtidigt i minst sex månader, kan du ha vad som kallas generaliserat ångestsyndrom. Det förkortas ibland GAD efter engelskans generalized anxiety disorder.
Du som har GAD känner dig osäker och har svårt att koppla av och känna dig trygg. Du oroar dig för saker och tror hela tiden att det ska hända en katastrof. Till exempel att du eller någon närstående ska bli sjuk eller råka ut för en olycka. Du tror att det du oroar dig för kommer att hända på riktigt, och det kan kännas som att inget kan trösta eller lugna dig.
Att då och då oroa sig eller fundera på vad som ska hända i framtiden är inte samma sak som att ha GAD. Att ha GAD påverkar hela ditt liv.
För att må bättre kan du behöva lära dig ett nytt sätt att hantera dina tankar och känslor. Du kan även behöva behandling.
Där kan man enkelt och smidigt skriva ner allt digitalt eller på papper
Men detta är ju de praktiska sakerna men det svåraste är hur ska man förbereda sig för det faktum att man lämnar alla man älskar
Man kommer aldrig mer att kunna krama om sin hustru sin dotter och barnbarn
Man kommer aldrig mer att kunna busa med sin älskade lilla vovve
För mig är detta den svåraste biten i att förbereda sig för det oundvikliga men jag tänker som så att jag får göra allt detta nu så mycket som möjligt och njuta av den tid jag har kvar för mer än så kan jag inte göra
Jag valde för tre år sedan när jag fick veta att jag hade cancer att inte låta det styra mitt liv utan fortsätta leva som vanligt
För vad skulle det vara för mening om man la sig i sängen och drog täcket över huvudet
Man skulle gå miste om så mycket och att ge upp kampen är inte min stil och inte min personlighet
Jag hoppas att alla ni där ute som har fått diagnosen obotlig cancer att ni har hittat ett sätt att förbereda er inför det oundvikliga och att ni valt att leva livet fullt ut i nutid och låta det som ska ske vara långt in i framtiden
Min bästa vän Alfred ger mig så mycket glädje varje dag och håller mig igång
Missförstå mig inte jag älskar min hustru min dotter och barnbarn samt min familj och nära vänner men att älska Alfred är något helt annat och svårt att beskriva
Alfred är ett litet krutpaket (Jack Russell) och har hur mycket energi som helst
Men han har lugnat ner sig en hel del och förstått att detta är hans för alltid hem
Han kom från två andra hem och i det första hemmet orkade man inte med honom och i det andra hemmet fick han ingen uppmärksamhet
Det var tufft för min lilla älskade busfrö Alfred de första 1.5 åren och när vi fick hem honom då hade han mycket rädsla och oro i kroppen men med mycket kärlek från oss så är han nu hemma
När Douglas och Malte gick bort då sa vi att vi aldrig mer skulle ha vovve igen men efter att Malte gick bort så var jag så ledsen och tom inombords och jag mådde inte bra för jag saknade min fyrfota vän
Så när möjligheten att få en omplacerings hund kom blev jag överlycklig och det var så Alfred kom in i vårt liv
Men jag vill vara tydlig med att man ska inte skaffa vovve om man inte vet vad det innebär
Vovven är inget prydnadsföremål som man visar upp
Vovven är en familjemedlem som man ska älska och ta hand om som man ska aktivera och träna för då mår vovven bäst
Tiden på kirurgavdelning var jobbig och sköterskorna ville att jag skulle upp ur sängen och börja gå men jag var mörbultad och ville bara ligga kvar i sängen
Jag fick till sist tvinga mig själv upp ur sängen och med hjälp av rullator började jag gå sakta men säkert
Jag fick inte äta något för man ville se att min mage och tarmar hade börjat återhämta sig efter operationen så man hade dropp och man rasade i vikt
Det tog ett tag innan systemet började fungera och jag minns att jag kände att jag måste på toaletten för att bajsa och det var en underbar känsla
När systemet kom igång började få lite lätt kost med yoghurt och filmjölk och det var riktigt gott
Men toalettbesöken var inte roliga jag kunde inte torka mig själv i baken utan jag var tvungen att kalla på sköterskan för att hon skulle torka mig i baken och det var skämmigt men vad skulle man göra
Min promenader på avdelningen blev längre och längre och jag började må bättre och kunde sakta börja äta fast föda vilket var underbart
Jag kunde också sova lite mer men enbart med sömnmedel och lugnande så kunde jag få några timmars sömn
Sköterskorna var underbara och kom så fort man ringde på klockan de såg verkligen till att jag hade det bra på avdelningen
Ska tilläggas att under sommaren så brukar kirurgen slå samman två avdelningar till en avdelning så sköterskorna hade det jobbigt men de såg till att jag hade det bra
Jag fick träffa en fysioterapeut som ville att jag skulle gå mer och att jag skulle använda en attrapp för andningen men jag förklarade för henne att jag går drygt 1000 meter och att min andning fungerar utmärkt så hon slutade tjata
Måste säga att jag är positiv och tacksam för att allt fler hittar till min hemsida
Jag publicerade mitt första inlägg den 1 mars och sen dess har jag jag i genomsnitt haft över 100 besökare per dag förutom vissa inlägg som har haft 300-400 besökare
Detta må inte vara så mycket men det som ger mig glädje är att kanske en av alla besökare känner igen sig och inser att han/hon inte är ensamma och kanske finner stöd i det jag skriver
Jag skriver för att jag vill dela med mig av mina tankar, känslor, upplevelser och erfarenheter till andra och ge dem stöd och vetskapen att de är inte ensamma
Ni som läser och följer min hemsida får väldigt gärna dela den i sociala medier och till vänner och bekanta för vem vet någon av dem kanske sitter i samma sits som jag och känner sig ensam
Ni får kontakta mig när som helst om ni har frågor och funderingar och jag ska göra mitt bästa för att hjälpa er
Cancerresor 