Etikett: sjukvård

  • Då är det åter dags för ett besök hos onkologen

    Vi som har cancer vet hur det känns när man ska till onkologen för kontroll. Det är inte roligt för man vet aldrig vilket besked man får och den oro och ängslan man känner är obeskrivlig

    Jag har gått på kontroller sedan januari 2020 och det har blivit en hel del och det är samma sak varje gång. Man börjar med blodprov inför röntgen och sen blodprover inför återbesök hos onkologen

    Redan inför det första blodprovet börjar man känna sig orolig och ängslig och detta bara kommer utanför ens kontroll. Hjärnan och kroppen slår över automatiskt och det är bara att göra det bästa av situationen

    Cancer är en helvetisk sjukdom och i de allra flesta fall har den en dödlig utgång och när man får diagnosen obotlig cancer då vet man att man lever på lånad tid men samtidigt innebär det inte att man ska sluta leva och kämpa

    För min diagnos obotlig gallvägscancer så säger statistiken att fem års överlevnad är vad man kan förvänta sig och med tanke på att jag fick cancern april 2019 så har jag idag levt med den i ett och ett halvt år vilket skulle enligt statistiken innebära att jag har ett och ett halvt år kvar att leva

    Men det är statistik och inte hugget i sten. Om mina metastaser fortsätter att vara oförändrade så kan jag leva länge. Men samtidigt är jag medveten om att jag ska dö på grund av min cancersjukdom

    Men helt ärligt jag kan dö bara genom att gå ut

    Jag kan bli skjuten eller knivhuggen av en gängkriminell

    Jag kan bli påkörd av en bil

    Jag kan halka i badkaret och bryta nacken

    Jag kan ramla i trappan och bryta nacken

    Så i praktiken kan man dö närsomhelst och om man ska gå och oroa sig för att dö då kommer man aldrig att kunna leva

    Man dör bara en gång men man lever varje dag så då ska man också se till att leva varje dag och njuta av varje stund man har

  • Att kunna säga ifrån

    Jag har genom åren råkat ut för en hel del tråkiga kontakter med sjukvården. Detta gjorde att jag inte mådde så bra och man blev ledsen och deprimerad

    Men jag bestämde mig för att nu får det vara nog och jag började säga ifrån för jag ville inte må dåligt bara för att det fanns individer inom sjukvården som inte kunde behandla mig som patient med respekt

    Så varje gång jag blev behandlad respektlöst så skrev jag ett mail till verksamhetschefen och berättade vad som hade hänt och att denna incident hade påverkat mig negativt så att jag mådde dåligt av det

    Responsen från verksamhetscheferna var positiv och de beklagade det inträffade och skulle vidta åtgärder så att det inte händer igen

    Nu vill jag förtydliga att i de allra flesta fallen då jag haft med sjukvården att göra så har upplevelsen varit positiv men det kan ha att göra med att jag har obotlig gallvägscancer och då får man extra hjälp

    Men jag anser inte att man måste ha en cancersjukdom med dödlig utgång för att få respektfull behandling inom sjukvården alla människor ska behandlas lika

    Idag har jag god kontakt med verksamhetschefer inom sjukvården och det är vårdcentraler, onkologmottagningar, kirurgmottagningar men även andra mottagningar och avdelningar

    Jag skickar ut ett mail till dem en gång i månaden och informerar dem om Cancerresor och vad vi gör och får positiv respons från mottagarna

    Jag mailade samtliga vårdcentraler, onkologmottagningar och kirurgmottagningar i landet men har beslutat att bara fokusera på Skåne och bygga upp ett nätverk och samarbete med sjukvården i Skåne

    Genom samarbete kan man medverka till förändringar och just nu krävs det stora förändringar inom sjukvården för att den ska fungera igen

    Mitt råd till alla är ta inte skit utan säg ifrån. Ni har det redan jobbigt och ryggsäcken ni bär på behöver inte bli tyngre. Ni har alla rätt till en respektfull och trygg sjukvård och ni ska inte behöva oroa er inför era kontakter med sjukvården

    Om ni är osäkra eller känner inte trygga med att kommunicera med sjukvården så hör av er till oss så ska vi hjälpa er så gott vi kan

  • Ja jag såg patienter ligga i korridorerna

    Helsingborgs Dagblad har idag publicerat följande artikel Trycket hårt på akuten – korridorerna överfulla med sjuka människoroch ja jag kan intyga att det var så för jag fick åka in på akutmottagningen eftersom jag fick över 40 grader i feber

    Ur artikeln:

    De senaste dagarna har många sjuka tvingats övernatta i akutens korridorer i väntan på att få komma till en avdelning. ”Tortyr” anser dottern till en 81-årig kvinna.

    Den 81-åriga kvinnan med kraftiga smärtor i magen kom in till akuten med ambulans i söndags kväll. Men eftersom det inte fanns någon ledig plats på en vårdavdelning fick hon vänta i korridoren på akuten.

    I mitt fall så är jag högprioriterad patient på grund av min cancersjukdom och jag kom omedelbart in och fick eget rum med skön säng och alla prover togs snabbt

    Men jag såg också hur andra patienter låg i sängar utspridda i korridorerna och det var ingen vacker syn utan det gjorde ont i hjärtat och själen

    Vad jag däremot såg var hur vårdpersonalen hade god koll på alla patienter och fanns tillgängliga för dem så vårdpersonalen ska inte lastas för detta haveri av sjukvården

    Vårdpersonalen kämpar hårt för att kunna hjälpa alla patienter och de jagar febrilt efter vårdplatser på avdelningarna men vad hjälper det när det inte finns några vårdplatser

    Detta kaos och haveri inom sjukvården är politikernas fel och de borde ställas inför skampålen och skämmas men de lär tyvärr aldrig behöva ta ansvar för sina misstag utan smällen får vi ta

    Den enda konkreta lösningen på detta problem är att förstatliga sjukvården och ta ifrån regionerna ansvaret för regionerna har misslyckats totalt med att ge oss medborgare en trygg och säker sjukvård

  • Bristande samordning hotar en god vård för alla

    Jag såg denna artikel ”Bristande samordning hotar en god vård för alla” i dagens medicin och det är precis det jag har sagt hela tiden

    Några utdrag från artikeln:

    Maria, 47 år, boende i en liten glesbygdsort, inkommer till akutsjukhuset i ett mycket dåligt tillstånd som förvärrats den senaste veckan. En utredning talar för en avancerad cancersjukdom. På grund av det dåliga tillståndet rekommenderas symtomlindrande behandling. Maria med närstående accepterar beskedet och hon kommer till en vårdenhet på hemorten för att få en sista tid med sina närmaste. 

    Bristerna finns väl dokumenterade av myndigheter som Inspektionen för vård och omsorg, Socialstyrelsen och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Men väldigt lite händer inom dagens sjukvårdsystem med 21 regioner – med bristande samordning och ineffektiv lagstiftning som ej följs kommer det att ta många år innan lovande behandlingar kommer att ges till alla patienter som har nytta av dem. 

    Läs gärna hela artikeln på dagens medicin

    Själva artikeln belyser de allvarliga problem som finns inom sjukvården men samtidigt så lyfter man inte upp den enskilt största anledningen till alla dessa problem

    Den största anledningen till alla dessa problem är regionerna och regionpolitikerna. Genom vansinniga politiska beslut har de på några få år totalt havererat den svenska sjukvården

    Om man nu som Roger Henriksson, Göran Edbom och Margareta Haag belyser problematiken inom sjukvården då borde man tydligt också belysa orsaken till denna problematik inom sjukvården och komma med starkare krav

    De lika väl som jag och ni vet att problemet är regionerna som med vansinniga politiska beslut och revir tänkande har förstört sjukvården. Lösningen på problemet är då att förstatliga sjukvården och sätta den under en enda myndighet som ska verka för en trygg och kvalitativ lika sjukvård i hela landet

    Beslut vad gäller sjukvården ska tas av riksdagen och myndigheten ska verkställa riksdagens beslut. Det ska inte spela någon roll var i landet man bor för man ska få lika sjukvård i hela landet

    Men sorgligt nog finns inte den politiska viljan att ta ifrån regionerna sjukvården för det handlar om makt och inflytande och det faktum att regionpolitikerna vill inte förlora sitt levebröd

    Även om jag tycker att denna artikel är bra och belyser problematiken inom sjukvården så är den inte tillräckligt bitsk utan mer som ett plåster på såret. Man vet att problemet finns men man väljer att tassa runt problemet

    Vad jag ser som absolut nödvändigt är att alla patientorganisationer går samman och i en skrivelse till riksdagen kräver att man förstatligar sjukvården men detta kommer inte att ske av flera anledningar

    Men man kan ju alltid hoppas

    Dragan Klaric grundare och ordförande Cancerresor

  • Oväntade dödsfall på sjukhusen

    Läser kortfattat denna artikel Sjukhuset utreder fler oväntade dödsfall på Helsingborgs Dagblad och blir bekymrad över att sånt här får ske i Sverige 2022

    Kortfattat ur artikeln:

    Det är inte bara på akuten som sjukhuset utreder oväntade dödsfall. I sommar avled en patient på neurologi- och strokeavdelningen, där hen fick vårdas på grund av platsbrist.

    Detta är i Helsingborg men hur många fler oväntade eller oförklarliga dödsfall finns det i hela landet? Detta är något som svenska journalister skulle kunna gräva i men gör de det?

    Jag har länge kritiserat regionerna för att de har totalt kraschat sjukvården genom ogenomtänkta politiska beslut och för att de tycks inte bry sig

    Jag har länge förespråkat att man förstatligar sjukvården och att regionerna tas ifrån detta ansvar men jag har talat för döva öron och skrivit för blinda

    Men hur länge ska detta vansinne få fortgå? Hur många döda krävs det innan politikerna agerar? 10000 döda eller ännu fler?

    Och hur kommer det sig att alla patientorganisationer är så tysta när detta vansinne pågår? Jag skulle rekommendera alla dessa patientorganisationer att gå samman och i en skarp skrivelse till riksdagen kräva en förändring med omedelbar verkan innan detta vansinne drabbar någon man håller kär

    För risken är väldigt stor att detta vansinne drabbar någon som är medlem i någon av dessa patientorganisationer och som medlem förväntar man sig att organisationen representerar en inom alla områden inte bara inom ens sjukdom men också vad gäller ens sjukvård

  • Att få sitt cancerbesked

    Att få höra läkaren säga att man har cancer är nog det värsta som kan hända en och ens anhöriga och närstående

    Jag har fått cancerbesked två gånger den första gången var 1990 när läkaren berättade att jag hade testikelcancer och den andra gången när läkaren berättade att jag har gallvägscancer 2019

    Första gången var det som en mardröm jag kunde inte tro att det var sant och jag fick en chock den andra gången var det jaha cancer igen

    När jag fick diagnosen testikelcancer då föranleddes det av att jag fick ont i pungen och smärtan blev bara värre vilket gjorde att jag uppsökte min vårdcentral och blev direkt remitterad till urologimottagningen på Helsingborgs lasarett

    Ja på den tiden blev man inte skickad till akutmottagningen

    På plats på urologimottagningen kom jag omedelbart in och jag hade så ont att jag frågade sköterskan om jag fick ta av mig byxorna och kalsongerna vilket jag fick och jag fick en filt att ha över mig medan jag låg i sängen och väntade på läkaren

    Sen gick det fort jag blev opererad samma dag och smärtan släppte och sen blev det blodprover och röntgen

    Det dröjde några dagar innan jag blev inkallad till läkaren och där får jag beskedet att jag har testikelcancer och att den har spridit sig

    Jag kunde inte fatta det och det var som en mardröm och en chock att 25 år gammal få veta att man har cancer

    Vad jag inte visste då var att det var allvarligt men det fick jag veta när läkare från onkologen i Lund ringde och berättade på telefon att jag måste omedelbart komma in för att få cellgiftsbehandling annars kommer jag att dö

    Att få ett sådant besked på telefon är obeskrivligt jag blev så chockad att jag efter samtalet satte mig i soffan och började dricka šljivovica jag minns att min hustru kom hem efter jobbet och blev chockad över att se mig helt förstörd

    Detta var början på min första canceresa

    2019 när jag fick beskedet att jag har cancer så föranleddes det av att min hud och ögon hade blivit gula och jag åkte till vårdcentralen där min läkare remitterade mig till akutmottagningen i Helsingborg

    Min första tanke var nej nu får man sitta hela dagen på akutmottagningen innan man får någon hjälp men saken är den att det gick rätt så fort innan jag fick lämna blodprover komma in på ett rum och träffa läkare. Allt som allt tog det en timme och sen blev jag inlagd på kirurgiavdelningen

    Detta var en fredag kväll och lördag blev det röntgen söndag blev det ultraljud och måndag körde de ner en slang i magen tacksamt nog blev jag sövd

    De trodde initialt att det kunde vara gallsten men efter att ha kollat och tagit biopsi på den klump som satt på gallgången så blev de övertygade om att det är cancer

    Men för säkerhets skull så skickade de in proverna till Lund och där konstaterades det att det var cancer.

    Det slutgiltiga beskedet om att jag har cancer var på kirurgen i Lund där en läkare började prata om operationen och cellgiftsbehandling och jag minns att jag stängde av

    Det var inte chock eller mardröm utan min hjärna stängde av och jag gick på automatik. Jag var medveten om min omgivning och jag fungerade som vanligt men hjärnan var avstängd vad gäller cancer, operation och cellgiftsbehandling

    Under perioden april/maj 2019 fram till januari 2020 var det som att ha en utomkroppslig upplevelse man såg sig själv från utsidan och kunde inte tro på det man såg

    När jag fick cancer 1990 så drabbade det inte bara mig utan hela min familj. Jag hade bara några månader tidigare gift mig med min älskade hustru och vi skulle njuta av livet tillsammans men detta fick läggas på is i några år. Men mina föräldrar och syskon samt min hustrus mor och syskon fanns med på denna cancerresa och de mådde heller inte så bra

    När jag fick cancer 2019 så var det ingen större skillnad på hur det var när jag fick cancer 1990 förutom att min far fanns inte kvar eftersom han gick bort 2000 på grund av magsäckscancer och jag hade nu en vuxen dotter och barnbarn

    Vad politiker, läkare och sjukvården inte riktigt förstår är att när någon får cancer då är det inte bara den cancerdrabbade som drabbas utan detta drabbar också närstående och anhöriga lika hårt

    Visst har sjukvården blivit lite bättre på att hjälpa närstående och anhöriga men det är långt ifrån bra. Det behövs politisk vilja att satsa mer pengar och att utbilda vårdpersonal till att på ett bättre sätt hjälpa närstående och anhöriga

    Hade det inte varit för ideella organisationer som hjälper cancerdrabbade och deras anhöriga och närstående hade det varit tufft men samtidigt går många av dessa organisationer på knäna för att det saknas ekonomiska medel för att utvecklas och hjälpa ännu fler

    Att få ett cancerbesked är så personligt och jag berättar bara om hur det har varit för mig men hur det har varit för er vet jag inte men jag hoppas att av att läsa om hur det var för mig ska hjälpa er att hantera er situation och cancerresa

    Har ni frågor eller funderingar då är ni hjärtligt välkomna att kontakta mig går bra att ringa eller maila

    Dragan Klaric grundare och ordförande Cancerresor

  • 6 av 10 läkare längtar bort

    Läkarförbundet har länge påtalat att situationen för vårdens personal är ohållbar. Vården är hårt belastad med stabsläge på flera sjukhus, inställda operationer och stressig arbetsmiljö för personalen. En ny undersökning bland Läkarförbundets medlemmar visar att 6 av 10 läkare överväger att byta arbetsplats, gå ned i arbetstid eller helt lämna läkaryrket, på grund av arbetsbelastningen.

    Undersökningen visar bland annat att:

    1 av 5 läkare överväger att lämna läkaryrket helt på grund av hög arbetsbelastning.

    Nästan 1 av 3 underläkare funderar på att lämna yrket.

    1 av 4 i primärvården överväger att lämna yrket.

    1 av 4 läkare som är verksamma inom barn- och ungdomspsykiatri, allmänmedicin och akutsjukvård överväger att lämna yrket.

    1 av 2 läkare som är verksamma inom barn- och ungdomspsykiatri, allmänmedicin och akutsjukvård funderar på att byta arbetsplats.

    Detta är kontentan av regionernas misslyckande vi ser en sjukvård som helt och hållet håller på att krackelera.

    Vi har vårdplatsbrist. Vi har sjuksköterskebrist. Och nu kommer vi att få läkarbrist.

    Men vi har ett överflöde av politiker och tjänstemän inom regionerna

    Föreställ er detta scenario ni drabbas av cancer och söker sjukvård men det råder brist på onkologen och sjuksköterskor och ni blir tillsagda att ni får vänta upp till sex månader innan ni kan få sjukvård

    Detta är ett troligt scenario med tanke på den bisarra utveckling vi ser inom svensk sjukvård

    Detta har pågått länge och från politiskt håll har man stuckit huvudet i sanden och valt att inte se det men det som gör mig upprörd är att vi har patientorganisationer där vi betalar medlemsavgift för att de ska representera oss och de har också valt att stoppa huvudet i sanden

    Patientorganisationer är duktiga på att prata om själva sjukdomen men när det kommer till det politiska vanstyret inom regionerna som har förstört vår sjukvård då är de tysta

    Det är som om de vore rädda för att öppet kritisera politikerna för att de vill inte förlora sina statliga och regionala bidrag

  • Vårdplatsbristen hotar patientsäkerheten

    Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO, bedömer att 18 av 21 regioner i Sverige har brist på vårdplatser. I de övriga tre har IVO inte fått tillräckliga underlag för att kunna bedöma om det är brist eller ej.

    Läkarförbundets medlemmar pekar ut bristen på vårdplatser som sitt enskilt största arbetsmiljöproblem. I en enkätundersökning svarar en tredjedel av läkare på sjukhus att deras stressnivå är mycket hög eller ohållbar. Det handlar i hög grad om etisk stress när patientsäkerheten hotas, och om att läkare får lägga sin tid på att jaga platser i stället för åt patienterna. Källa: https://slf.se/var-politik/vardplatser/

    Which Countries Have The Worst Healthcare In The World In 2022? som ni kan läsa här https://www.william-russell.com/blog/countries-worlds-worst-healthcare/

    Det är en skrämmande läsning att veta att Sverige är bland de sämst rustade länderna i världen vad gäller sjukvård.

    Min första tanke blir hur i helvete kunde det bli så här och svaret finner man i den ansvarslösa politik samtliga partier i riksdagen har fört de senaste 20-30 åren

    Min andra tanke blir vad gör alla patientorganisationer åt detta? Ja visst det är bra att man pratar om sjukdomar och hur man på bästa sätt ska bota eller behandla sjukdomar men vad hjälper detta i längden om det inte finns en fungerande sjukvård och lediga vårdplatser för att behandla sjukdomar?

    Jag försökte desperat lyfta denna fråga under min tid i cancerföreningen Palema och att de som patientorganisation ska driva frågan om ett förstatligande av sjukvården innan regionerna helt förstör resterna av det som en gång var en trygghet

    Men det var som att pissa i motvind och allt tal om förstatligande av sjukvården skulle tystas ner eller som jag fick veta komma från styrelsen och än så länge har det inte hänt något

    Men cancerföreningen Palema är inte ensamma om att inte driva frågan om förstatligande av sjukvården detta är ett tabubelagt ämne inom de allra flesta cancerorganisationer det är som att de är rädda för att lyfta fram detta och eventuellt förlora sina statliga bidrag

    En sak jag skulle önska är att samtliga cancerorganisationer går samman och börjar agera som en enad kraft mot det politiska vanstyret istället för att pinka in sina revir och tro att de ensamma står starkast för det gör de inte och om de inte inser det snart nog så kommer det en dag då det är försent

    Vad som krävs för att få ordning på den havererade sjukvården är att kommande regering inser att regionerna har misslyckats och att man förstatligar sjukvården och förutom en enda organisation för sjukvården i hela landet så försvinner en stor del av den onödiga byråkrati som nu existerar inom regionerna och som kostar miljarder varje år

    Men jag är tveksam till att någon regering ska ha modet att förstatliga sjukvården för det skulle innebära slutet för regionerna och många som lever gott på regionernas existens skulle protestera högljutt och skrika maktmissbruk så vi lär få leva med en icke fungerande sjukvård för lång tid framöver

  • Då börjar karusellen igen

    Då är det dags igen för blodprover, röntgen och återbesök hos onkologen. Mina fyra månader med paus är över och nu får jag se om metastaserna är oförändrade eller om de har vuxit och spridit sig

    Det är inget jag ser framemot men det måste göras. Jag har sedan min diagnos 2019 varit fullt medveten om att min cancersjukdom kommer att ta livet av mig men jag har valt att vara optimist och ha en positiv inställning

    Alternativt hade varit att lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet men det hade inte hjälpt mig eller mina anhöriga och närstående

    Jag vill njuta av varje stund jag har i livet och jag vill dela med mig av mina cancerresor till så många som möjligt så att de förstår att de är inte ensamma i sin cancerresa

    Jag bildade förening av Cancerresor för att kunna utvecklas och nå ännu fler men också för att det ger föreningen möjlighet att kunna söka regionala och kommunala bidrag så att man kan anordna föreläsningar hålla gruppmöten och hitta på något kul med andra cancerdrabbade och deras familjer

    Jag planerar aldrig för framtiden jag tar en dag i taget och vad som händer imorgon är lika spännande varje gång. Men när väl morgondagen kommer och man vaknar upp på morgonen då vaknar man med ett leende på läpparna

    Ska jag vara helt ärlig så kan jag erkänna att jag gillar inte dessa blodprover, röntgen och återbesök hos onkologen det ger en olustig känsla i kroppen och själen

    Men jag är glad för att dessa kontroller finns och att läkarna håller koll på mig och jag vet att skulle det uppstå förändringar så har läkarna en plan för det. Men samtidigt så vet jag också att förr eller senare så kommer inget att hjälpa och då blir det bara en tidsfråga

    Men det är då och nu är nu så man får göra det bästa av situationen och leva sitt liv och njuta av varje stund man har tillsammans med mina närmaste

  • Tack för vänligheten att svara polisen

    Jag säger alltid att den som inte frågar får aldrig något svar så därför ställer jag alltid frågor så behöver jag inte undra

    Så jag skrev till polisen och frågade vad som gäller och nedan kan ni läsa det jag skrev

    Hej Polisen

    Jag vill börja med att berätta min bakgrund, jag har obotlig gallvägscancer och lever på lånad tid och har i bästa eller värsta fall 2 år kvar att leva innan cancern tar mitt liv

    Att ha obotlig gallvägscancer med metastaser innebär att det händer att jag blir allvarligt sjuk och behöver akut sjukvård som nu i fredags när jag fick 39.7 i feber och 138 i sänka

    Man kan säga att det var livshotande

    Jag fick tack och lov snabb behandling

    Men nu till varför jag kontaktar er och det med goda avsikter

    Jag läser titt som tätt att ni spärrar av akutmottagningar när en kriminell blir skjuten eller knivskadad och kommer in till akuten

    Och då undrar jag vad är det för regler som gäller?

    Säg att detta hade hänt i fredags när jag kom till akuten och ni hade spärrat av akuten, hade jag blivit insläppt eller hade jag fått vända om och åka hem?

    Jag har inte valt min cancer men en kriminell har valt att bli kriminell är den kriminella värd mer än jag och alla andra människor med allvarliga sjukdomar

    Jag skulle verkligen uppskatta om ni kunde svara på min fråga 

    Och jag fick svar från polisen som ni kan läsa nedan

    Hej Dragan.

    De senaste åren har vi i Malmö som rutin att alltid ha personal på plats vid akutmottagningen om något grovt våldsbrott inträffat i Malmö. Vi gör det för att vi vet att det är väldigt vanligt att det kort efter ett våldsbrott dyker upp exempelvis anhöriga och vänner till en skadad eller avliden person på akuten. För att personalen på sjukhuset ska kunna få arbeta i lugn och ro så har vi då poliser på plats för att hantera anhöriga, vänner och de möjliga ordningsstörningar som skulle kunna uppstå på platsen.

    I media uttrycks det att vi har spärrat av akuten vilket ger intrycket av att ingen släpps in, men det stämmer inte. Det är ofta så att vi har polisbilar vid akuten och även avspärrningsband på vissa platser när ett grovt våldsbrott skett, men ingen som är i behov av akutsjukvård hindras från att komma in. Den som behöver vård kan alltid få det, utan dröjsmål, även om poliser finns på plats med anledning av ett grovt våldsbrott.

    Jag hoppas detta tydliggör hur vi arbetar i den typen av situationer.

    Allt gott

    Nils Norling

    Presskommunikatör
    Polisområde Malmö
    Region Syd

    Så nu vet jag att även om polisen är utanför akutmottagningen när en kriminell blir skjuten eller knivskadad så kommer jag in för att kunna få vård när jag blir akut sjuk

    Men då undrar jag varför media målar upp krigsrubriker och får det till som att akutmottagningen är avspärrad och att ingen kommer in?

    Jag skrev till Nils och frågade om de inte kunde tydliggöra detta faktum för allmänheten så att vi vet vad som gäller och behöver inte oroa oss för att inte få sjukvård på akutmottagningen

    Så jag har ställt frågan och jag har fått ett svar och kan nu med ro i kroppen och sinnet veta att jag vet att akutmottagningen är tillgänglig när jag behöver den som mest

    Uppdatering

    Fick detta från Nils på polisen och det är jag tacksam för och uppskattar verkligen att de ska förtydliga vad som gäller

    Hej Dragan.

    Baserat på det du beskriver så tycker jag att det i allra högsta grad är av vikt att vi är tydligare med vad det är som gäller för alla som behöver vård när vi finns på plats vid akuten.

    Jag ska tala med mina kollegor som arbetar med kommunikation till media under de tider på dygnet på grova våldsbrott ofta inträffar, och be dem vara tydliga med att det fortfarande går att få vård som vanligt. Jag ska också tala med de medier jag ofta har kontakt med och fråga ifall de kan vara lite tydligare när sånt här inträffar.

    Jag önskar dig glad midsommar och en fin fortsatt sommar!

    Allt gott

    Nils Norling